Morgon - före televisionens genombrott


En Telefunken-radio från tidigt 1950-tal väcker en rad minnen från en svunnen tid ett antal år före televisionens genombrott. Den radio som jag lyssnade mest på som barn var en Philips från sent 1940-tal. AB Radiotjänst (från 1957 Sveriges Radio) hette det företag som försåg det svenska folket med s k allmännytta - nyheter, kristendom, lärda föredrag, underhållning och grammofonmusik, säkert också en del annat som jag har glömt.

Radions programutbud var synnerligen begränsat – det fanns fram till 1955 endast en kanal som sände på deltid. Till skillnad från dagens mångfald och dygnetruntradio hade man vissa tider med sändningsuppehåll och slutade sända ganska tidigt på kvällarna.

I minnesbanken finns alla de mornar då nyheter från TT var ett närmast obligatoriskt inslag innan det var dags att gå till skolbussen. Ett annat program som min mor flitigt lyssnade på var Morgonandakten. Nog lyssnade även jag förstrött på de tänkvärdheter, som skulle vara vägledande för dagen. Men det var nyheterna jag tidigt var genuint intresserad av. För att inte tala om direktsänd sport. Sven Jerrings rapporter från Vasaloppet var ett årligt evenemang som krävde tidig söndagsuppstigning. Och Lennart Hylands mångordiga referat stimulerade till egen fantasifull bildsättning. Då ljudkvaliteten inte var den bästa fick jag ibland sitta med örat mot högtalaren.

De radiovanor som grundlades under tidigt 1950-tal har följt mig under alla år. På mornarna är det främst ekosändningarna i P1 som jag lyssnar på. Nutidens morgonandakt sänds 05.45 och ingår inte i mina morgonvanor. Ibland tar jag del av ”Tankar för dagen” som har ett tänkvärt innehåll långt ifrån den dogmatism som dominerade barndomens morgonandakter och radiohögmässor. En stor fördel i sammanhanget är den flexibilitet som webb-radion medfört. Nu kan du välja att efter eget val lyssna på tidiga morgonprogram i efterhand. Det kallar jag utveckling!

/Lars-Eric Antonsson


Morgon - en natt med bålgetingar


Sömn är en nödvändighet för oss och en gudagåva. Men när jag gick in på Google och sökte på sömn fanns det nästan bara material kring sömnproblem. Själv har jag inga problem med sömnen. Speciellt på morgonen har jag lätt för att sova. Det var därför jag valde teckningen av den sovande pojken i samlingarna. Den är gjord av konstnären Arne Cassel och skänkt av Nils Lindelöf i Stockholm. Visst är han fin den här pojken!?

Men en gång – jag var väl i 11-årsåldern - så blev sömnen störd en kväll. Vi sov i samma rum, far och mor och jag. Lillasyster på knappt ett halvår sov där också. Nu var det så att det fanns ett bålgetingsbo där med ingång ovanför sovrumsfönstret. Bålgetingar är mörkeraktiva och dras gärna till ljuskällor. Kvällen var varm så far min hade satt i ett myggfönster. Utanför på myggnätet promenerade snart ett stort antal brummande bålgetingar dragna till det ljusa förstret. Antagligen fanns det ett hål i myggnätet för när jag hade sovit en stund så vaknade jag av att det var något som kröp på min huvudkudde. Det var en bålgeting! Jag lyckades resa mig långsamt ur sängen och gå ned till föräldrarna på nedre botten. Snabbt förpassades lillasyster ur sovrummet. Därvid glömdes snuttetrasan kvar vilket visade sig bli mycket störande för nattsömnen den natten.

Pappa tog fram en spruta och spred mängder med DDT-preparat i sovrummet. DDT var ofarligt på den tiden. Sedan fick vi sova i rummet på nedre botten. Den natten blev det ingen god nattsömn för oss för lillasyster skrek och gormade över snuttetrasan som hon saknade.

På morgonen efter inspekterades sovrummet och där låg 28 döda bålgetingar som kära mor fick sopa upp.


Morgon - morgonbak


Mammas väldiga bakbord stod på stora köksbänken redan när man pallrade sig in i köket för morgonmålet före skolgången. I ett hörn på bakbordet låg en deg på jäsning, den var täckt av vackert broderad bakduk med mönster av kringlor. I det andra hörnet låg brödkavlen.

Baket förbereddes sålunda mycket tidigt. Hon drog igång det med stor energi, men om det var lustbetonat eller inte får jag låta vara osagt. Sanningen var nog den att ansvaret och jobbet att dra försorg om åtta barn var minst sagt tungt. Mycket skulle till för att mätta så många magar och mamma var flitig. För oss barn var det alltid högtidsstund när det blev nybakade bullar till kvällschokladen.

Den allra största lyckan var ändå den tid på året när det vankades semlor. De hembakade jag åt som barn är allt jämt oslagbara, stora som siktkakor, välsmakande och den mjuka mandelmassan som mamma gjorde själv var fantastisk. Vispgrädde, kanel och varm mjölk därtill - och det var fest.

Ytterligare en sanning ska fram. Om man bortser från att jag som barn någon enstaka gång tryckte kakformar i väl utkavlad pepparkaksdeg har jag aldrig bakat på riktigt. Varför har jag aldrig gjort kakor, bullar eller bröd!? Min fru har från sin barndom behållit traditionen att det ska vara hembakat och hon drar med synbarlig entusiasm igång tidiga mornar. Härligt gott matbröd som med råge slår butikernas brödutbud. Kan det vara för sent att lära sig den här konsten?

/Gästbloggare Alf Lettesjö


Morgon - uppe med tuppen


En googling på ”Uppe med tuppen” ger över 5 miljoner träffar på 0,08 sekunder. Där återfinns bland annat en massa bloggare som skryter med hur duktiga de varit genom att kravla sig upp i arla morgonstund under någon av veckans sju dagar. Särskilt för lördagar och söndagar är självberömmet påfallande. Man kan dock undra om de bloggande ungdomarna någonsin varit i närheten av en galande hane så att säga live.

”Uppe med tuppen” var titeln på ett (åtminstone bland mogna medborgare) uppskattat morgonradioprogram på 1950-talet. Det leddes av Georg ”Tuppen” Eliasson (1905-1973), revyförfattare, radioman och chef för ett musikförlag. Hans kompanjon hette Nils Perne. Tillsammans skrev de en mängd populära schlagers under signaturen Nils-Georg.

Som motvikt, till tröst för de yngre och morgontrötta, kom Pekka Langer med sitt oerhört populära program ”Natttuppen” (stavat med tre t), till vars prat och musik mången gymnasist höll sig vaken framåt midnatt.

I brist på bättre symbol för ”tema morgon” fastnade jag för denna vindflöjel av järnbleck. Den lär ju knappast gala alls eller väcka ung eller gammal en tidig morgon. Kanske den skulle passa bättre för ett annat radioprogram från vår ungdom – ”Kvar i sängen” med Eric Sandström.


Morgon - början på en ny dag


En morgon kan vara något otroligt underbart. Men det kan också vara något av det mest vedervärdiga som finns.

Morgonen efter en blöt fest är vedervärdig. Jag kommer att tänka på en vandring i Gamla stan. Det var inte jag utan vår guide som varit på fest. Han kom en kvart efter utsatt tid klädd i frack åkande på en gammal militärcykel. Hans första ord var, vi börjar på Öster Långgatan där finns en affär där jag kan köpa något att dricka, det var fest i natt, urr burr.

Men en annan typ av morgon kan vara följande. En varm försommarmorgon. Frukost framdukad i en blommande syrenberså. Nybakad, hembakad småfranska, kokt ägg, nybryggt kaffe bryggt på nymalet, nyrostat kaffe. Råkaffet hade kommit från USA, det gick inte att skicka rostat kaffe under kriget, på något konstigt sätt hade nästan alltid paketet gått sönder. Blomdoft, fågelsång och långt bortifrån hördes Hagströms trattgrammofon som spelade Alte Kameraden. Inte ett ljud av bilar och ingen bensinlukt.

Sakerna som illustrerar det här kommer från Eskilstunahemmets samlingar. Brödrosten är fel men vår första brödrost var likadan. Tekoppen är fel det skulle ha varit en kaffekopp. Äggkopparna tillhör en senare generation. Kanske är inte drömmorgonen sann heller. Det var kanske inte Hagströms trattgrammofon jag hörde. Men som illustration av morgon får det faktiskt lov att duga.


Morgon - med morgonpsalm


Morgon mellan fjällen:
Hör, hur bäck och flod,
Sorlande mot hällen
Sjunga: Gud är god.(:,:)
 
Är första versen i en av de psalmer som vi sjöng i skolan vid morgonsamlingen. Varje skoldag började med morgonbön och vi elever stod upp i bänken och sjöng till frökens orgelspel. Det var något visst med det, en tradition, som numera är borta vad jag förstår, synd. Det var så mäktigt när fröken spelade på orgeln, tycker fortfarande att orgelmusik är fint att lyssna till.
Men det är svårt sjunga med i psalmerna nuför tiden, tycker de spelas i för högt tempo, orden kommer inte fram som vi fick lära oss, inte stämmer melodierna riktigt heller, tycker jag. Hade som barn väldigt lätt att lära mej utantill och åtskilliga är de psalmverser jag kunde då och en del finns fortfarande kvar i minnet.

Personligen har jag aldrig varit någon morgonmänniska. Har ingen ambition att bli det heller, tror inte det går. Har klarat mig under alla år och inte försovit mig särskilt många gånger. 3 - 4 gånger kanske under mitt yrkesverksamma liv. 
Orgeln på bilden är från Västra Småskolan Nyköping. Tillverkad  av Nyström i Karlstad omkring 1940. Björkfaner. Nedfällbart skydd över tangenterna på bordet. Pedaler infällda. Metallställning för noter. Metallhantag på sidorna.


Morgon - Signalen som väcker 91:an


På Raspen, Sörmlands museums förråd, finns ungefär 60 000 föremål, förutom arkeologiska fynd. Det är just bland dessa prylar vi seniorer ska välja något att blogga om. Vid senaste sakletningen, temat var Morgon, föll min blick på det här gamla vackra hornet. Kanske det använts vid någon revelj, den militära morgonsignal som ska väcka manskapet vid dagens början. Men fakta saknas, instrumentet är ”omärkt”.

Nåja, tankarna far runt … till 91:an, Mandel Karlsson. Han föddes som seriefigur 1932. Fadern var Rudolf Petersson (1896-1970), som mindes sin egen värnpliktstid på I 16, Hallands regemente i Halmstad. Befälen där lär ha stått modeller för ”En beväringsmans upplevelser och äventyr” som först publicerades i veckotidningen Allt för alla. 1946 debuterade 91:an som filmhjälte och något decennium senare fick han ett eget seriemagasin. Populariteten varar än, inte minst i Halmstad där han står  staty.

Hur många som uppskattar reveljen vid 91:ans regemente Klackamohed vet ingen. Kanske är det bara major Morgonkröök som vill vakna till blås för kung och fosterland?


RSS 2.0