Nyår!

 
“SLM 8492 - Bordsuppsats,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/294927.

 

Ett vackert dukat bord till nyår ger en riktig högtidskänsla. Denna vackra bordsuppsats är från 1890. Den består av vas och skål av glas, rött, ofärgat och vitt överfång. De är dekorerade i emaljfärger som blomstermotiv. Foten är rund med balusterformade ben. Gravering på foten ”af tacksamma nattvardsbarn 1890”.

 

Skålen är inköpt från Sten Oskarsson, Nyköping. Den kommer från Råby-Rönö socken där insamling skedde till kyrkoherden kan man anta. 1890 hette han Per Hallgren och en förteckning från konfirmandboken visar att det var 27 konfirmander detta år. 12 flickor och 15 pojkar. De tog nattvarden den 22 juni. Kanske hade kyrkoherden sin vackra skål redan till midsommarfesten.

 

Till Nyår ska det dukas vackert med linneservetter och vackra glas. Sätt blommor mitt på bordet i denna vackra vas och lägg dignande druvor i skålen och dröm om den ljusnande tid som vi går till mötes. Så länge man får vara frisk så är allt hoppfullt. Det är bra att inte veta vad som väntar. Fast lite får man se fram emot i alla fall. Ett barnbarn ska avsluta studierna i Skottland och vi åker alla över till den stora examenshögtiden. Ska bli spännande.

 

I vårt avlånga land, längst i norr, ser man inte solen mitt i vintern. I Kiruna är det Middagsmörker från den 10 december till 31 december, huvaligen. Då kan man förstå den kvinna från Gällivare jag hört berättas om, som går upp på Dundret och hälsar solen åter när den kommer. Ett år firade vi nyår i Vemdalsskalet. Fantastisk utsikt och ett sprakande norrsken mitt i natten är vad jag minns mest från den resan. Här i Nyköping började kommunen att bjuda på ett färgsprakande nyårsfyrverkeri någon gång på 1980-talet. Alla vallfärdade till hamnen och Täcka Udden där man kunde beskåda det hela med utsikt över fjärden. Man hade ju förresten betalat skatt och ville se vart pengarna tog vägen, upp i det blå!

 

Lite reflexioner över det gamla som gått och det nya som kommer.

GOTT NYTT ÅR!

 

 

 

Nyår - Nyårets verktyg

 

 

Varje år inför julhelgen ”spår” Handelns utredningsinstitut. HUI, vilken vara/produkt som ska bli årets julklapp i Sverige. På juldagen får vi facit och om institutet spår rätt så tar klappen i år ett stort utrymme i tomtens säck.

 

Inför det nya året avlägger svenskarna löften, oftast om att bli en bättre människa, på gott och ont. Gott om de infrias, ont om de sviks med gott eller dåligt samvete som följd. Varför inte ta upp seden från julhelgen och utse en vara/produkt till Nyårets verktyg som kan bidra till en bättre tillvaro för människorna?

 

På Sörmlands muséum finns ett lämpligt föremål i samlingarna som kan platsa som nyårets verktyg. En trådavskiljare till champagnebuteljer. Det framgår inte av fotot ovan men avskiljaren, utförd i förnicklad mässing, är endast 100 mm lång och tillverkad av Jernbolaget i Eskilstuna. Företaget hade grundats 1868 och tillverkade produkter som bestick, saxar, gångjärn, klockställ, hänglås, cigarrkoppar, fällknivar, skridskor, snickeriverktyg och hushållsvågar och föremålen finns fortfarande i många hem och är eftertraktade på andrahandsmarknaden.

 

Med nyårets verktyg underlättas välkomnandet av och inträdet i det nya året när champagnebuteljens tråd kan avlägsnas med ett enkelt klipp och korken frigöras inför de förväntansfulla nyårsfirarna.

 

Om vi på nyåret i stället för att ge löften, för att förbereda och hantera vad som väntar under året, skaffar oss mentala verktyg som kan hjälpa oss att avskilja eller lösa upp de trådar som ställer till problem för mänskligheten och göra världen mänskligare att tillbringa sin tid, blir champagnen mer löftesrik och berikande.

 

En trådavskiljare, fysisk eller mental, för att implementera det i Paris nyligen ingångna klimatavtalet kan bli nyårets 2016 verktyg för en renare värld.

 

Gott Nytt År!

 

 

 

Nyår - Olika seder

“SLM 26099 - Almanacka,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/307170.

 

 Vad skulle väl årets sista ämne vara om inte ”nyår”. Nyåret firas vid övergången till ett nytt kalenderår. I västerlandet tillämpar vi numera den Gregorianska kalendern och där infaller övergången som vi vet natten mellan 31 december och 1 januari.

 

Gregorianska kalendern föreslogs av Alloysius Lilius och antogs av påven Gregorius VIII den 24 februari 1582. Dessförinnan tillämpades den Julianska kalendern. Genomsnittsåret var i den Julianska kalendern 365,25 dygn långt. Eftersom det genomsnittliga solåret är 365,2422 dygn kommer man så småningom i otakt med årstiderna. I den Gregorianska varianten är istället genomsnittsåret 365,2425 dygn vilket stämmer bättre med solåret. Den Gregorianska kalendern medför ett fel på ett dygn var 3000 år, vilket kanske är möjligt att överse med.

 

I den Julianska är vart fjärde år skottår - samma sak gäller i den Gregorianska. Dessutom är även jämna århundraden som är jämnt delbara med 400 skottår i den Gregorianska kalendern. Alltså var år 2000 ett så kallat storskottår. Kalendern infördes i Sverige år 1753 så år 2000 var första gången ett storskottår inträffade hos oss. Den Gregorianska kalendern har införts vid olika tidpunkter i olika länder, vilket föranlett en viss oordning i tideräkningen. Exempelvis gick Ryssland över från Juliansk till Gregoriansk kalender först i samband med revolutionen år 1917.

 

Olika länder i världen och framför allt olika religioner har olika definitioner på ”nyåret”. Ofta är nya året knutet till religiösa händelser eller till naturen. Jag har haft förmånen att få fira både vårt eget nyår på traditionellt sätt och den stora festen Diwali i Indien. De flesta indier bekänner sig till Hinduismen och dessa firar vår- och höstdagjämningen som nya år.

 

Den viktigaste högtiden i Indien, som mest liknar vårt jul- och nyårsfirande, är däremot ”Diwali” (Deepawali). Det är ljusets högtid och firas till minne av guden Ramas återkomst. Diwali firas under 5 dagar omkring nymånedagen i den hinduiska månaden kartika och infaller vid olika datum under slutet av oktober till början av november. Det unika med Diwali är att alla dessa fem dagar har olika innebörd.

 

Hela Diwali är en familjefest och under dessa dagar utväxlas presenter och man skjuter raketer – ungefär som vårt jul- och nyårsfirande. Den sista dagen är höjdpunkten i firandet. Då bjuder systrarna in sina bröder till sina hem och ber för deras välbefinnande. Den femte dagen är även höjdpunkten för fyrverkerierna.

 

                                            Foto: Tommy Dahlgren

 

 

Vi befann oss i Delhi under Diwali år 2013 och den kanonad av fyrverkeri som pågick kan knappt beskrivas. Det var som att befinna sig i en krigszon. De kraftiga detonationerna pågick till långt fram på natten och himlen lystes hela tiden upp av olika ljussken. Just det året hade de indiska myndigheterna påbjudit återhållsamhet med fyrverkerier eftersom så många människor tidigare hade skadats och dödats av dessa kraftiga explosioner. Om detta var exempel på återhållsamhet är det svårt att tänka sig de tidigare ”normala” fyrverkerierna. För det mesta är luften mycket disig av luftföroreningar i megastaden Delhi. Denna kväll låg dessutom en tät dimma av krutrök över hela staden. (Stor Delhi hade vid senaste folkräkningen ca 25 miljoner invånare – ett av världens folkrikaste storstadsområden.)

 

 

 

Nyår - Uppskattad mässingsljusstake

“SLM 29685 - Ljusstake,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/310230.

 

När jag strosade mellan gångarna i Sörmlands museums fantastiska föremålsarkiv för att hitta något att knyta an till veckans rubrik för bloggen – Nyår – fick jag syn på ett föremål högt uppe på en hylla. Där stod en vacker, stilren mässingsljusstake och intill en kartong med texten Nyköpings mässingsljusstake 1. Kunde den möjligen associeras till nyår? En ljusstake passar väl in i alla sammanhang och eftersom den väckte mitt intresse så okej.

 

Att den inte var från den tiden då Nyköpings Mässingsfabrik var i full gång under 1600-talet stod klart ganska snart när jag samtidigt såg en bild på vår framstående silversmed och formgivare Anna-Stina Åberg. Kunde det möjligen vara en kopia av en gammal ljusstake från gamla tider?

 

Jag bestämde mig för att ta reda på sanningen. Vad var lättare än att ta kontakt med upphovskvinnan själv? Det blev ett trevligt samtal med Anna-Stina som berättade att idén till att designa ljusstaken fick hon vid ett besök på föremålsarkivet och fick se en av de gamla mässingsstakarna.

– Jag tyckte om objektet och jag och min partner Stig Fallberg beslutade, efter att ha undersökt om det fanns något gjuteri som var intresserad av att tillverka och ta fram gjutformar för ljusstaken, att kosta på att lansera densamma 1996 som en uppskattad gåva eller souvenir från Nyköping.

– När jag funderat färdigt på formgivningen skapade jag en mera stilren ljusstake med rund fot och en gängad överdel avslutad med en ljuspipa utan manschett. Den har blivit mycket omtyckt och bland annat delas den ut av Nyköpings kommun till brudpar från Nyköpings kommun som vigs borgerligt. Ljusstaken saluförs också hos Hellmanska gården, säger Anna-Stina Åberg. Den aktuella ljusstaken är förpackad i mörkblå kartong med guldfärgad text.

 

Första mässingsbruket

Nyköping har genom århundradena varit en industristad med omfattande verksamhet. Till denna hör bland annat våra mässings- och järnbruk. Redan år 1610 fick vallonen Willem Giliusson de Besche privilegierna att driva mässings- och järnbruk. Privilegier att driva mässingsbruk i Nyköping gavs år 1646 till holländarna Velam Momma och Matthias Römer. Kopparen till bruket kom från Falu koppargruva. Vid den stora stadsbranden 1665 blev även mässingsbruket offer för lågorna men byggdes upp igen 1678 sedan privilegiet blivit förnyat. År 1821 omvandlades mässingsbruket till järnbruk. En del tillverkning av mässingssaker fortsatte man med ytterligare ett antal år.

 

Mer om Nyköpings Mässingsbruk finns att läsa i museets Sörmländska handlingar 37 med Sven Edblad som författare.

 

 

 

Nyår med stil

“SLM 7275 1 - Kabaré,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/293700.

 

”Kabaré. Smörgåsuppsats av emaljerad koppar. Drakmönster på blå botten. Uppsättningen består av åtta stycken uppläggningstallrikar i form som stympad kon. Storlek runt om 110 x 160 x 80 mm. En rund tallrik i mitten H 25 Diam 205 m m.” När delarna är på plats blir alltså diametern drygt 50 cm. Det här praktföremålet dateras lite svävande sent 1800-tal och är sannolikt importerat från Kina.

 

Med säkerhet vet vi att den tillhört högadliga Cecilia af Klercker född Lewenhaupt. Fröken Cecilia var född i Julita och tillbringade mycket tid hos morföräldrarna Carl Jedvard och Mina Bonde på godset Ericsberg , en av Sveriges största jordegendomar utanför Katrineholm. Hon köpte år 1901 godset Catrineborg i Vadsbro, Flens kommun. Introducerades tidigt vid hovet och blev hovdam hos drottning Victoria 1903-1910. Gift med kammarherre Göran af Klercker. Efter hennes död skänkte mannen år 1951 en stor samling från hennes kvarlåtenskap till Sörmlands museum. Inom parentes kan nämnas att H.M.Drottning Silvia har en hovstat med statsfrun Kirstine von Blixen-Finecke i spetsen för två hovdamer och en hovsekreterare. Hovdamerna hjälper Drottningen, ”så att arbetet löper så friktionsfritt som möjligt, både i officiella och privata sammanhang.”

 

Inför nyårshelgen skulle jag uppskatta att ha en ”Kabare” för uppläggning av diverse smått och gott. Den mycket vackra smörgåsuppsatsen skulle t ex passa utmärkt för läckra tapas. En cava därtill skulle ge en festlig upptakt till det olympiska år som stundar.

 

 

 

Nyår - Fint gammalt glas

“SLM 15191 - Glas,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/277994.

 

På hertig Karls tid, på 1500-talet, konsumerade de kungliga mycket mat men också mycket dryck, bl.a. vin som importerades från Europa. Från utgrävningar vid Nyköpingshus har skärvor hittats från flera typer av glas från hertig Karls tid. Ett av dessa glas som rekonstruerats, bestod endast av delar av cuppan, en stor cuppa, med utvikt mynningskant. Här kan vi gissa att hertigen med sitt hov kanske drack vin, mousserande?, ur dessa glas. Det vackra glaset på bilden ger oss en föreställning om den tidens fester med överdådig lyx för ett lite urval av personer.

 

Nu är mousserande vin något som hör nyårsafton till för många. Vid tolvslaget höjer vi glasen när raketerna sprakar ute, någon reciterar Tennysons Nyårsklockan med de välkända raderna ”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten” och önskar varandra ett Gott Nytt År. Drycken serveras oftast i champagneglas med hög, smal kupa, tulpanformad i mitten och avsmalnad uppåt. Det är effektfullt med det smala höga glaset där arom och bubblor stannar kvar länge.

 

Ett annat alternativ är att välja coupeglas med bred, låg kupa, liknande glaset på bilden. Vi minns nog coupeglasen från gamla filmer, i vilka tjusiga damer och herrar drack mousserande drycker. Jag tycker dessa öppna glas är mycket vackra, men de är inte så ändamålsenliga eftersom arom och bubblor snabbt försvinner.

 

 

 

Gott Nytt År

 
 
Gott Nytt År önskar vi på Seniorbloggen!!!
 
 

Bilden är tagen hemma hos Gunnar och Margit Hellström i Nyköping 1958.
 
 
Imorgon fortsätter Seniorbloggen på tema trettondagen.
 
 

Nyår: Nyårsbal på Gamla residenset

 

 

Knapphändiga uppgifter om denna bild förtäljer att den är knäppt år 1951 på Gamla residenset i Nyköping av fotograf Ohlsson. Det framgår inte om det är nyårsbal. Så min rubriksättning är fejkad. Hoppas ni har överseende med detta mitt tilltag.

 

Bildens festklädda människor har en tidstypisk mundering. Damen i förgrunden har t ex en klänning som påminner om en liknande blåsa, som ingick i min mors 50-talsgarderob. Därtill bälte och halsring, förmodligen av samma tyg och samma färg. Den frackklädde snubben har en lika tidstypisk festklädsel. Så kunde min far ibland klä sig. Och fracken hade han sytt själv för han var skräddare till professionen.

 

För egen del är jag ingen större bal- och festentusiast. Förväntningar och konventioner gör att min roll som kavaljer känns obekväm. Det är främst dansen som gör att jag slår bakut. Man kan nog säga att denna omhuldade del av balen förpassar mig till paneltupparnas hörna. Det beror främst på att jag saknar elementära danskunskaper och har svårt att hålla takten. Någon större lust att lära har jag inte heller haft. På nusvenska kan man säga att dansaktivitet ligger långt utanför min ”komfortzon”.

 

 

God mat, mycket prat och god stämning tycker jag om och till och med dansmusik är ok. Så det är tråkigt att jag uppfattar dansen som ett störningsmoment. Ibland kommer tanken:

- Måtte jag inte hamna på hemmet bland gammeldans- och buggentusiaster!

 

GOTT NYTT ÅR!

 

 

Nyår: Champagne före tolvslaget och minnet

 

 

En champagnekorg som denna hör nog till ovanligheterna i IKEA-möblerade svenska hem. Och skulle det finnas en, är det knappast troligt att den är fylld med flaskor av märket Moet & Chandon.  De bubbeldrycker som inhandlas på Systembolaget inför nyårsafton lagras sällan hemma i skafferiet, utan dricks upp kring 12-slaget när Jarl Kulle läst färdigt och Skansens klockor i TV förkunnat att ett nytt år gjort sin entré. Och det är sällan äkta champagne från det nordfranska distriktet Champagne, utan betydligt billigare produkter från andra regioner och länder, till exempel någon Sekt från Tyskland.

 

Champagnedrickande i riklig mängd förekommer i de flesta gammeldags operetter, med Glada Änkan som främsta exempel. Jag misstänker att det är bakgrunden till att vi alltjämt ser denna dryck som en nödvändig ingrediens när högtidligheter av olika slag ska firas, alltifrån dop och studentexamen till 50-årsmiddagar och pensionärsavtackningar. Därtill anses en viss romantisk faktor ligga över drycken.

 

Senaste nytt på champagnefronten är, enligt en notis i Svenska Dagbladet i maj 2013, att tre glas champagne i veckan uppväger åldersrelaterad minnesförsämring samt motverkar demens. Åtminstone om man ska tro forskare vid University of Reading, som funnit denna effekt på möss. Kanske dags att i beredskapssyfte skaffa sig en hel korg fylld med Moet & Chardon!

 

 

Nyår: Nära tolvslaget mot nyåret

 

 

Ett helt nytt oskrivet år väntar. Vi är inrutade i perioder av olika slag genom livet. Året är en period. Vad som blir det riktigt stora vet man inte, spännande saker och glädjeämnen, sorger och besvikelser, i stort eller smått. Men väldigt olika kan det bli för oss alla. Magin inför det stundande nyåret bottnar i det oförutsägbara.

 

Inför tolvslaget på nyårsaftonen kan viss andäktighet kännas. Det blir extra koncentration på tiduret under nedräkningen av gamla året innan tolvslaget. Ställd inför en bordsklocka som den på bilden skulle den antika urklenoden tilldra sig särskild uppmärksamhet, såvitt man som ägare inte är blasé på föremålet. Två gyllene kvinnogestalter på marmorsockel är stående framför fyra vita guldbelagda marmorpelare, som bär upp en lövbekransad urtavla märkt Bailly. Vem som helst har väl inte en bordsklocka av detta slag. Den har tillhört konstnären Gustaf Bernhard Österman, född i Västra Vingåker 1870 och dyrgripen återfinns nu i museets samlingar.

 

I själva verket duger ett armbandsur av enklaste slag för att följa tidens gång. Numer händer det att man på nyårsnatten sitter framför tv:n och får tidräkningen serverad. Det skulle rentav kunna hända sig att jag kryper till kojs innan tolvslaget, men då riskerar man kanske att missa champagnen…och dessutom att bli väckt av efterföljande fyrverkeribrak!

 

 

Nyår: Bedövande ostlukt!

 

 

Bilden ovan visar en fest på Mjölkcentralen i Oppeby i början av 1950-talet. Bilden tillhör museets samling från Mejeristen Sigge Hellberg och är skänkt av Majlis Andersson, Nyköping, och Monica Krüsell, Bergshammar. Från en bilaga till samlingen, skriven av Monica Heden Krüsell, framgår det att Sigge började som mejeriarbetare 1946 och arbetade där till sin pensionering 1983. Han fick uppleva tillverkning av fil, keso, kesella, yoghurt av olika slag, dessertostarnas framfart och njuta av hårdostarnas goda arom. Olika förpackningar kom under dessa år, glasflaskor, tetrapack och plastförpackningar. Sigge hade olika arbetsuppgifter på mejeriet, han kokade ostmassa, var lagerarbetare, var med och lagade maskinerna när de gick sönder och vände på ostarna efter konstens alla regler.

 

Det där med hårdostarnas goda arom som Monica Krüsell skriver om har jag lite svårt att förstå. När jag var liten hade mina föräldrar ett par goda vänner i Sjösa utanför Nyköping. Det skulle ha kunnat vara kring nyåret 1944 när vi var hembjudna till dem och mannen i huset arbetade på mejeriet. Vi blev bjudna på mat och sedan skulle vi få en visning av ostlagret på mejeriet där i Oppeby. Det var spännande för en liten pilt för ost var jag förtjust i, särskilt lagrad kryddost. Men när dörrarna till ostlagret öppnades och vi skulle gå in så höll jag på att slå baklänges! Ostlukten var fullkomligt bedövande! Jag lyckades väl följa med en liten stund på visningen men snart ville jag komma ut i friska luften. Mina föräldrar fick turas om att se på ostarna och valla mig i mejeriets omgivningar. Undrar just om det blev bättre med ostlukten när Sigge Hellberg kom till mejeriet ett par år senare.

 

 

  


Nyår: Sotaren gav lycka

 

 

 

Godt nytt år! Sotarpojken på vykortet från förra sekelskiftet önskar dig välgång under kommande år. Ja, yrkesmannen som de vuxna hotade med då barnen inte lydde, var samtidigt en symbol för lycka och tur! Han rensade ju bort sot och aska, alltså allehanda besvärligheter. 

 

Sotaren hade ett tufft jobb. Lärlingar under 1700- och 1800-talet fick klänga och klättra i skorstenarna. Små och viga pojkar var eftertraktade som arbetskraft. Barnen slet hårt men fick samtidigt utbildning och ett säkert yrke. 

 

Så skönt att sotarens jobb har förändrats. Nya tekniska lösningar har gjort det mindre fysiskt krävande och också minskat skaderiskerna.

 

Forna tiders barn var ofta hungriga. Säkert blev lärlingarna riktigt glada när någon i gänget utbrast ”gajen rycker på lanken”, vilket på sotarnas eget språk knoparmojet betyder ”tanten bjuder på kaffe”. Förhoppningsvis med ”gläfsa”, pannkakor. Idag är det väl knappast någon som talar så här, men vissa ord finns kvar. Några exempel är dojor (skor) dora (fönster) och käk (mat). 

 

Knoparmojet var ett hemligt språk, men känns förlegat just nu. Varenda en i hela världen måste förstå Gott Nytt År!

 

 

 

 

Nyår: Skrock och fest

 

 

Natten mellan 31 december och 1 januari då är det Nyår, åtminstone om man bor i vårt land och i en del andra länder. Skulle man bo i Kina är det aldrig Nyår på denna natt och i den iranska traditionen är det Nyår och vårdagjämning på samma dag. Nytt år har alltid varit omgivet med skrock. I gamla tider avlade man Bragelöften och svor vid en galts borst. Senare stöpte man bly för att finna ut vad som skulle ske i framtiden. Vi har blivit mer miljömedvetna och stöper tenn eller stearin men avsikten är den samma. Men oavsett när man firar nyår eller var man bor så är Nyår lika med fest och glädje. Trots att fyrverkeri och smällare är förbjudna, om man inte har speciellt tillstånd, så ser polisen mellan fingrarna. Festande är fortfarande tillåtet. För bara så där 30 år sedan kunde man bli iklädd en sådan hatt som den på kortet. Hatten var det yttre tecknet på att det var fest. Går vi 60 år tillbaka så kunde det dyka upp människor på resturanger och danshak med hattar på huvudet. Jag tror att om jag under det kommande nyårsfirandet visat mig ute på stan med en liknande hatt hade det nog slutat i en fyllecell eller på psyket.

 

Festandet för min del har minskat i omfattning, inget tjoande utomhus, inga raketer, nästan aldrig någon dans. Nu är det god mat och dryck som gäller och vid tolvslaget blir det lite bubbel, pussa hustrun och krypa ner i sängen.

 

The same procedure next year?

 

 

Tema Nyår: "Skåla i champagne"



Under vikingatiden sammanföll nyår med midvinterblotet. Det var redan då sed att avge nyårslöfte. Detta kunde ske genom att tömma en så kallad bragebägare. Därmed hade man avgivit ett så kallat Bragelöfte det vill säga ett högtidligt löfte om stordåd. Brage var i fornnordisk mytologi skaldekonstens gud och Iduns make. Idun, föryngrerskan, förvarar den eviga ungdomens äpplen.

I senare tid dock innan restaurangerna börjat locka med sina fina nyårsmenyer så festade man bland annat på det som var kvar av julmaten. I södra Sverige var det vanligt att man gav varandra presenter, ibland istället för julklappar.

Nutidens tradition att vaka in det nya året var från början något som man, i första hand, ägnade sig åt inom överklassen och bland ungdomar. Genom radions nyårsvakor har denna tradition blivit allmänt spridd och idag är det förmodligen ytterst få svenskar som kan tänka sig ett nyår utan att vaka in 12-slaget.

Liksom julafton var nyårsafton en viktig dag för den som ville veta något om framtiden. En vanlig sed var att stöpa tenn genom att hetta upp det i en skopa och tömma det snabbt i en burk med vatten. Utifrån formen av tenngjutningen sa man sig kunna sia om framtiden. Hade tennklumpen exempelvis formen av en krona var det ett tecken på att man skulle bli gift under året. Själv har jag i sällskap med vänner och släktingar stöpt tenn på nyårsnatten i flera tiotals år.

Den här gången valde jag som föremål ut ett fint vinglas skänkt till samlingarna av Eleonore Hindbäck, Nyköping. Seden att skåla i champagne vid tolvslaget på nyårsafton är mycket väl etablerad liksom att avlossa fyrverkerier. En mera ovanlig tradition är nyårspussen. I samband med tolvslaget pussar man de andra festdeltagarna på kinden eller munnen och önskar varandra ett gott nytt år.

Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan har reciterats på nyårsnatten strax före tolvslaget på Solliden på Skansen sedan 1895. Kända recitatörer har varit Anders de Wahl, Georg Rydeberg, Jarl Kulle, Margareta Krook och Jan Malmsjö.

 

 


Tema Nyår: "Tolv slag"



Den här konstruktionen har krönt mangårdsbyggnaden vid Brunsta och den finns i föremålsarkivet. Museet har fått ta hand om den för att renovera den innan den återbördas till den gamla byggnaden. Vindflöjeln har apotekare Johan Henrik  Reinenbachs initialer. Klockan som sitter under taket för tanken till temat Nyår.

Den har kanske använts för att ringa in nyåret?  Efter tolvslaget på nyårsnatten sänder Sveriges Radio klockringning från samtliga domkyrkor i landet. När jag hör Storklockan i Uppsala domkyrkas torn knottrar sig huden. Den är så mäktig i sin klang.

Strax före tolvslaget sänder TV från Skansen och då hörs dessa ord:

Ring klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö.
Ring själaringning över land och vatten.

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, självande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Och så vidare…

Första gången Alfred Tennysons ”Nyårsklockorna” lästes på Skansen var 1895 och då av Niklas Bergendahl och enbart för Skansenpubliken. Han efterträddes av Anders de Wahl  1897.  Från 1934 började de Wahl deklamera dikten från Sveriges Radios studio på Kungsgatan 8 i Stockholm. Och det pågick till och med 1955. Anders de Wahls mäktiga stämma tystnade 1956 då han avled. Då lades traditionen ner.

1977 återupptogs framförandet av ”Nyårsklockorna” i form av TV-utsändning från Skansen, då med Georg Rydeberg som uppläsare. 1983 fick vi se Jarl Kulle och efter hans död övertog Margaretha Krook som första kvinna den traditionstyngda rollen. Från 2001 är det Jan Malmsjö som läser dikten . Att få läsa den högstämda dikten på Skansen på nyårsnatten är ett hedersuppdrag som ingen tackar nej till.




Tema Nyår: "Det kanske var ett nyårslöfte!"



Det smäller av raketer och alla kyrkklockor ringer. Glaset, med bubbel i, lyfts till en gemensam skål och när drycken runnit ned uttalas de ord som vederbörande sagt så mången gång vid just det nya årets ingång. Jag lovar att sluta röka! I år skall det bli av!

Denna vackra cigarrlåda fick mig att fantisera. Om dess väg från tillverkning fram till slutet på en hylla i muséets samling.

Inregistreringen är lite mager: Cigarrlåda av trä och papper med måtten 34,6,13,1,7,2,L,B,H. Imponerande storlek, eller hur?

På locket finns märkningen: YRURAC=BAT och tillverkaren - den danska fabriken, A.M. Hirschsprung & Sönner med sitt inregistrerade varumärke i en tjusig vapensköld – AMHS. Detta var ett av fabrikens välkända märken.

Bruket att röka cigarrer härleds från Västindien – Cuba – varifrån spanjorerna tog det till Europa i slutet av 1600-talet. Under 1700-talet startade cigarrtillverkning i Tyskland men först 1814 i Sverige.

Den här lådan, som troligen innehållit cubansk tobak formad till cigarrer – kommer från Hirschsprungska tobaksfabriken som startade 1826 i Köpenhamn. Återförsäljare av firmans märken fanns i Stockholm i en cigarraffär belägen i Operahuset.

Lådan är av cederträ och stämplad ”claro” vilket betyder att cigarrerna är ljusa. På gaveln avbildas tre herrar i exotisk miljö, alla med prydligt skägg och iförda jackett. De verkar samspråka utan att röka cigarr! En halvnaken kvinnofigur – staty? – finns i bakgrunden delvis skymd av stora tobaksblad.

Cigarrlådan är välbevarad och som brukare anges Axelina Carlborg. Om Axelina rökt cigarrerna som ursprungligen legat i lådan eller använt den till att förvara knappar i, vet man inte. Men år 1977 överlämnade 1:e stadsläkaren Sven Carlborg – en tom cigarrlåda till museet. Det kanske var ett nyårslöfte!


Tema Nyår: "Vad händer 2011?"



Vill du veta något om framtiden är det dags för årsgång under nyårsnatten. Efter en tids vaka och fasta går du först runt tre kyrkor - under absolut tystnad. Möter du sedan ett brudfölje så blir det bröllop av, men ljuder hammarslag väntar dödsfall.

  Även andra, mer slumpmässiga, händelser kan ge vägledning. En nysning eller ett hickande på nyårsdagen varslar om elände, men är det en karl som blir den förste gästen i huset kan du vara glad. Året blir lyckosamt. Tvärtom ifall besökaren är en kvinna. Är hon dessutom en gammal kärring (detta hemska ord) är det bäst att stänga och regla dörren. En sådan visit bådar inte gott.

  Det är sådant här man läser i böcker skrivna av etnologerna Nils-Arvid Bringéus och Albert Eskeröd. Kvinnorna stod inte särskilt högt i rang under skrockens tid.

  Nåja, när jag nu inte kan besöka någon, på grund av kön och ålder, får jag väl ägna tiden åt att spå mig själv. Under nyårsnatten har jag förstås smält tenn i en skopa, liknande den på bilden, och kastat metallen försiktigt i en hink med kallt vatten. Figurerna som bildats på botten ska nu, några timmar senare, ge besked om kommande tider.

  En ring betyder nog fortsatt lycka i äktenskapet. Men hu, tänk om jag ser ett kors! Bättre med en massa smått grus. Då blir det pengar… kanske höjd pension?!


Tema Nyår: "Tolvslaget med Edvard Persson"



Visserligen är trästolarna på bilden, med stoppade ryggar och sitsar samt klädda med vinröd manchestersammet, gjorda på NK:s verkstäder och har stått på Nyköpings teater. Och de kan leda tankarna  till forna tiders nyårsrevyer, då lokala scenbegåvningar bjöd på glitter, glamour och försiktigt gisslande av kommunalpampar före tolvslagets champanjedrickande.

  Men liknande stolar (om än inte av NK-kvalitet) fanns ända in på 1950-talet i många av landsortens biosalonger, innan konkurrensen med TV ens var påtänkt. På sådana tillbringade jag tillsammans med föräldrarna ett antal nyårsaftnar strax före 1950 för att beskåda årets Edvard Persson-film. Det kom minst en dylik varje år, från 1923 till 1956. Ofta med premiär på annandag jul och med fullsatta föreställningar en bra bit in på det nya året. Titlarna var av typen Söder om landsvägen, Kalle på spången, Livet på landet, Snapphanar och En natt på Glimmingehus. Egentligen spelade handlingen ingen roll, det viktiga var – inte minst för Edvard själv – att den förmodat muntre och godmodige skåningen stod i centrum. ”Allt ljus på mig” var hans arbetsmetod.

  Nyårsaftonens visning på Röda Kvarn, Saga eller Grand började klockan 22 och slutade precis lagom för att publiken skulle få se filmade kyrkklockor på vita duken ringa in det nya året. Varefter alla, stärkta av denna kulturella begivenhet, tågade hem fyllda av nyårslöften utan att störas av särskilt många smällare, raketer eller berusade 15-åringar.


RSS 2.0