Nymodigt: då elvispen ersatte den manuella vevvispen

 

 

Vispen är ett verktyg som används för att få in luft i olika vätskor eller vätskerika råvaror. Gräddvispning syftar till att få in luft i grädden så att den blir tjock och fluffig. Lättvispad grädde är populär nu för tiden. I vart fall i efterrättsrecept och i restaurangernas dessertmenyer.

 

En mindre googling ger vid handen att elvispen har funnits i drygt 100 år. Elvispen var sannolikt den första hushållsapparaten för likström eller växelström. Den kom från USA och användes först i milkshakebarerna för att vispa glass och mjölk.  George Schmidt och Fred Osius utvecklade elvispen för hemmabruk.

 

När jag växte upp fanns ingen elvisp i hushållet. Barnet deltog gärna i hushållsarbetet, Tålamodet sattes dock på hårda prov när grädden inte ville tjockna. En vanlig handvisp var jättejobbig. Då var vispen med vev väsentligt enklare och effektivare och därmed riktigt rolig att använda. I slutet av 50-talet inköptes elvisp. En tidsbesparande produkt med hög ljudnivå. Tonåringen vispade grädde någon gång men deltog inte särskilt frekvent i hushållsarbetet. Han hade fått andra intressen.

 

 Ett näthandelsföretag erbjuder tusentals hushållsprylar. Elvispar, Blenders och Stavmixers uppgår till över 200 produkter där elvisparna endast utgör en dryg femtedel. Priserna på visparna varierar mellan 199 och 1090 kr. Något inköp är inte aktuellt till mitt enpersonshushåll. Jag har redan dessa produkter. Kanske borde jag ändra mina slentrianmässiga matvanor och hitta anledningar att använda dessa förträffliga hjälpmedel lite oftare.

 

 

Nymodigt: Gammalt har också varit nytt

 

 

Den här mekaniska räknesnurran skrev jag om för ett halvår sedan. Då var den ett exempel på gammal teknik som fick företaget Facit i Åtvidaberg på fall när billiga japanska miniräknare med elektronik kom i början på 1970-talet. Vem ville då sitta och dra i spakar och snurra på vevar för att summera kassaböckernas kolumner.

 

   Men man kan ju också hävda att denna räknesnurra en gång i tiden sågs som ett nytt och innovativt hjälpmedel.  De som på 1950-talet satt på Försäkringskassan i Nyköping var säkert tacksamma att slippa göra alla uträkningar så att säga för hand när sjukersättningar skulle betalas ut.

 

   På det sättet bör man nog bedöma de flesta gamla prylar som förvaras på Föremålsarkivets många hyllor. Någon gång var de faktiskt nya och förde kanske mänskligheten ett litet steg framåt.

 

 

Nymodigt: Allt har varit nymodigt en gång

 

 

Damejeannen på bilden har varit ny en gång. Kanske inköptes den en gång för att ägaren skulle kunna göra maskrosvin. Att göra vin på maskrosblommor var en nymodighet för ett antal år sedan. 1978 blev det olagligt att jäsa sitt eget vin av maskrosor, 1994 blev det lagligt igen. Jag vet inte om det var med hänsyn till Miljöpartiets emblem eller folkhälsan som förbudet kom. Jag tror inte att det var hälsoproblem som medförde förbudet, så gott var inte maskrosvinet. Som ett substitut för maskrosvin kom istället boxvinet, om det nu skulle vara bättre. Vinet var helt klart bättre.

 

Vinets historia är lång men det har varit en nymodighet en gång. Den välkände sjöfararen Noa skall ha varit den förste som jäste sitt eget vin. Efter som det var en nymodighet blev Noa knall. Att vinet blev betydelsefullt redan från början kan man se på flera ställen i bibeln. I Ordspråksboken och Höga Visan vimlar det av hänvisningar till vin och vingårdar. Paulus säger till Timoteus att han skall dricka vin för sin sura mages skull. I annan litteratur finns mängder med hänvisningar till vin och nyttan och nöjet som kan följa med vin och drickande. Bellmans sånger och epistlar är i vissa fall en lovsång till vinet i andra fall är det en klagosång över följderna av drickandet.

 

Jag avslutar min lovsång till en gammal nymodighet med att citera lord Byron som skrev i Don Juan

 

Låt oss ha vin och kvinnor hela natten

I morgon blir kristendom och sodavatten

 

 

Nymodigt: Plastburken

 

 

Lägger du en assiett över matskålen innan du stoppar den i kylen? Sådant beteende lär framkalla spydiga kommentarer från yngre generationer. Och visst - de är födda in i plaståldern och har inget till övers för gammaldags förvaringssätt. Det är väl egentligen samma sak med oss äldre. Ingen vill längre linda in starkluktande varor i cellofan eller pergamentpapper. Nej, i stället minns vi hur plastburken kom, prövades och älskades!

 

Först att tillverka plastföremål i Skandinavien var Skånska Ättiksfabriken i Perstorp, Skåne, året var 1918. Vid slutet av andra världskriget var företaget en modern plastindustri, men det var på 50-talet som man började ta fram den tidens stora nymodighet - modernt formgivna och färgglada hushållsartiklar. Asken på bilden tillhör dock inte de tidigaste produkterna. Den är märkt med Perstorp, ett namn som företaget tog först 1966.

 

Idag diskuteras kombinationen plast och livsmedel och eventuella risker för att gifter kan sprida sig till maten. Sådant måste utredas och åtgärdas. Plastburken som förvaringskärl är ju helt oslagbar!

 

 

Nymodigt: i jordbruket

 

 

Det var sent 1940-tal och i stället för att använda hästar som dragare i jordbruket så började man intressera sig för traktorer. Min morbror i byn hade en järnhjulstraktor som var enorm. Hjulen var försedda med stora järntaggar som var närmare 10 cm långa. Där den gick fram gjorde den enormt stora spår efter sig och skulle man ut på allmän väg med traktorn så måste man sätta på järnskoningar på hjulen. Den var också försedd med en remskiva vid sidan av motorhuven och med den kunde man till exempel driva ett tröskverk vilket var mycket enklare än att köra de gamla tändkulemotorerna med vattenkylning där vattnet rann utmed ett stålnät ned i ett stort träkar.

 

Men snart nog och långt in på 1950-talet blev Fergusons gråa traktor populär. Den traktorn tillverkades i över en halv miljon exemplar och bara i Sverige såldes cirka 33 000 stycken. Jag minns att flera bönder i byn gick samman och köpte en sådan ”Grålle” som den kallades och jag tyckte att den var väldigt nymodig och fin.

 

I museets samlingar valde jag en leksakstraktor i samlingen Eskilstunahemmet. Det är en liten kopia på den i Eskilstuna tillverkade traktorn Bolinder-Munktell.

 

När jag tänker på tema Nymodigt erinrar jag mig en historia som utspelades under 1940-talet på min frus hemgård i en by i södra Lappland. Min driftige svärfar hade en stor myrmark uppodlad på andra sidan sjön där det grävts långa djupa dräneringsdiken. På den åkern körde han på massor av matjord med häst och vagn. Ett enormt arbete! Det fanns också två hölador och ett stall där på ”Myrodlingen”. Det växte väldigt bra på den gamla myren och till en början transporterades höet med bärbara bårar eller en enkel drög dragen av hästen. Men en dag tog min svärfar med sig sin nyinköpta gummihjulsvagn till Myrodlingen. Nu var det så att svärfar hade sin egen far som hjälp på gården på den tiden och han var pigg och rask och alltid med ute i jordbruksarbetet. Men han var också en något envis och egensinnig herre – i Västerbotten kallas en sådan för ”bägstut” – och en sådan gillar inte nymodigheter! När svärfar tog med den fina gummihjulsvagnen till Myrodlingen då vägrade farsgubben att delta i jobbet så han stannade hemma från höskörden den sommaren. Nymodigheter faller inte alltid i god jord! Min fru och jag deltog i höskörden på Myrodlingen under många år på 1960- och 1970-talen. Jag spelade även in en smalfilm från dessa arbeten.

 

 

Nymodigt: Kylskåp

 

I mitten av förra seklet blev källartrappen hemmavid välanvänd. Det var ett ständigt rännande för att hämta varor.  Efter måltiden kilade man ner igen med överbliven mjölkskvätt och korvbit. Och knarrandet i trätrappen hördes! Men golvet i undervåningen var av betong lagd på marken, vilket medgav att hålla svalare utrymme där känsliga matvaror kunde förvaras.  

 

Om källarvåning saknades fick jordkällare ordnas. I enklare fall kunde en nergrävd brunnsring tjäna som sval. Matvarorna förvarades förr i tiden vanligen på ett eller annat sätt under marknivå, åtminstone under sommarhalvåret. Hur som helst var det ett evigt springande fram och tillbaka med mat.

 

Isskåp blev en uppfinning som var i bruk under 1800-talet och fram till mitten av förra seklet. Det kunde placeras i köket och underlättade i hushållet, men det var framförallt i städerna det kom till användning. Skåpen gjorda av trä var stora och otympliga men hade hyllor för matvarorna och i plåtfack kunde isblock förvaras som kylmedium. Den uppfinningen fick jag aldrig se.

 

Genom säker förvaring av livsmedel och närhet till platsen för matlagning blev kylskåpen i hemmen det stora genombrottet i bekvämlighet. Även om det uppfanns långt tidigare så var det efter andra världskriget som det började få mer allmän spridning till enskilda hushåll. Mor såg nymodigheten i början av 60-talet som en välsignelse, även om skåpet var klumpigt och placerat i farstun. Modellvariation skapar numer ständigt nya trender.

 

Museets kylskåp är av fabrikatet Elektrolux och tillverkat 1948. Givaren Lars-Gunnar Blomkvist, Malmköping uppger att det införskaffades av hans föräldrar vid första bosättningen och uttrycker i sin dokumentation att ”kylskåpet utstrålar påtaglig framtidstro”. Man kan förstå att kylen på den tiden blev högt värderad.

 

 

RSS 2.0