Tema Olrogs visor: "Ett öre mer för mjölken"

Ulf  Peder Olrog (1919-1972) var son till lasarettssysslomannen i Nyköping Thorvald Olrog och är därmed starkt förknippad med Nyköping och Sörmland. Många av hans välkända visor anknyter  till vårt landskap och konkreta företeelser i tiden kring 1950. Det var ingen svårighet att hitta föremål som hans alter ego Rosenblom gisslade i geniala texter och lättsamma toner. Olrog var också en av initiativtagarna till Svenskt Visarkiv.



Som ni märkt har jag varit frånvarande en tid, men jag lovade, eller hotade, med att "det som göms i snö kommer upp i tö". Så nu gör jag ett försök igen...

Mina vänner i Seniorbloggen har valt ett objekt åt mej på temat ”Olrogs visor”. Han skrev på sin tid en mängd visor. "Ett öre mer för mjölken" var titel på en som utkom 1951 i Rosenbloms visor 6. Den kom till då bönderna ville ha mer betalt för sin mjölk. Inte helt fel, då mjölk tillhör en av de bästa råvaror som kan tänkas.

Mjölkmaskin med runt uppsamlingskärl för mjölken i rostfritt stål, med bärhandtag. Märkt "Fulwood quality product", pulsator för vacuumdrift fastsatt på rostfritt löstagbart lock. 4 stycken spenkoppar klädda med svart spengummi.

Vardera spenkopp är kopplad till plastlocket med svarta mjölkslangar i gummi till långa vacuumslangar för vidare befordran till uppsamlingskärlet. Tillverkningsåret anges till 1960, men uppgiften är osäker.

Innan mjölkmaskinen uppfanns var det handmjölkning som gällde. Trots att jag är uppväxt på landet har jag inte provat på den sysslan, snart en bortglömd kunskap skulle jag tro.


Tema Olrogs visor: "Vi har varit på turné..."

Ulf Peder Olrog (1919-1972) var son till lasarettssysslomannen i Nyköping Thorvald Olrog och är därmed starkt förknippad med Nyköping och Sörmland. Många av hans välkända visor anknyter  till vårt landskap och konkreta företeelser i tiden kring 1950. Det var ingen svårighet att hitta föremål som hans alter ego Rosenblom gisslade i geniala texter och lättsamma toner. Olrog var också en av initiativtagarna till Svenskt Visarkiv.



I den visa jag har valt lyder refrängen: ”Vi har varit på turné och har kommit lätt på sne´, finns det ingen, som kan säga var vi är?”

Visan publicerades i Rosenbloms visor III (1946) under titeln ”Balladen om herr Rosenbloms spelemän”. I företalet till nämnda vissamling står bl.a. följande i någon förkortning:

”Rosenblom har … tagit sig det orådet före att … besjunga andra och fylligare drycker än hallonsaft och ingefärsdricka. Detta har givetvis väckt berättigad harm bland alla rättänkande. Någon har t.o.m. velat hävda, att Rosenblom ägde den största lyra, som någonsin en skald varit på.”

Bilden föreställer en brännvinsflaska av ålderdomlig modell – inte en fickplunta utan en som har stått framme på bordet till gästers förnöjsamhet. Eller den kanske har medbragts på resor men då i ett schatull vilket var vanligt på 1700-talet. Men är den så gammal? Ja, troligen.

Flaskan har en etsad dekor och ”en längsgående inkrupering i mitten” – enligt inregistreringen. Det senare tyder jag så att flaskan är i två delar med gemensam pip. Glasblåsaren har tagit fram en flaska för två olika sorters brännvin!! Ett nytänkande som borde ha väckt en viss entusiasm i dryckeskretsar.

Men hur Rosenblom spelemän fått tag i denna brännvinsflaska – det förtäljer icke historien. Helt klart är dock att de kommit på sne´ - visserligen lätt, men dock!


Tema Olrogs visor: "Resultat av plöjningstävlan"

Ulf Peder Olrog (1919-1972) var son till lasarettssysslomannen i Nyköping Thorvald Olrog och är därmed starkt förknippad med Nyköping och Sörmland. Många av hans välkända visor anknyter  till vårt landskap och konkreta företeelser i tiden kring 1950. Det var ingen svårighet att hitta föremål som hans alter ego Rosenblom gisslade i geniala texter och lättsamma toner. Olrog var också en av initiativtagarna till Svenskt Visarkiv.



En gång då Rosenblom (Olrogs alter ego) medverkade som bondkomiker och dragspelsvirtuos på Dansbanan i Husby-Vret och hans själ brann i den drömmande melodin ”Samling vid Pumpen”, blev han plötsligt avbruten av kommunalfullmäktiges ordförande, som gick fram till estraden för att förrätta någon sorts prisutdelning efter en genomförd plöjningstävlan.

Första pris tog Edvin Andersson i Bo. Men han var inte där för han var hos veterinären med sin häst som hade fått kvarka (en hästsjukdom). Andra pris tog Albin Roos i Gräbbesta. Han ville vara med på prisutdelningen men tordes inte för sin fru. Tredje pris tog Kalle Berg i Husby – Vret men han var ute på friarstråt med sin feta tös. Det blev således en något rumphuggen prisutdelning.

Med denna händelse som underlag skrev Olrog visan ”Resultat av plöjningstävlan”.  Ja, Olrog var en gudabenådad visdiktare och skrev många underfundiga, parodiska och spexartade texter. Han hade ett nära samarbete med den norske författaren och visdiktaren Alf Pröysen. De båda var nästan jämngamla och de utbytte visor med varandra. De kom överens om att översätta ett urval av varandras visor till respektive språk.

För egen del har jag faktiskt försökt mig på att plöja med häst. Dock kom jag inte så långt så jag deltog i någon plöjningstävlan. Jag tyckte dock det var roligt att plöja men svårt. Det gällde att lägga upp ”ryggen” rätt och rakt. Plogtiltorna skulle falla fint intill varandra och slutfåran skulle vara lagom djup. Värst var det nog med vändtegen som skulle plöjas ända ut till dikeskanten.

Det föremål som jag valde ut i samlingarna är en modell av en plog i lindträ med en vändskiva av zinkbleck och rist av järn skänkt av Per Georgii.


Tema Olrogs visor: "Ubåt till salu"

Ulf Peder Olrog (1919-1972) var son till lasarettssysslomannen i Nyköping Thorvald Olrog och är därmed starkt förknippad med Nyköping och Sörmland. Många av hans välkända visor anknyter  till vårt landskap och konkreta företeelser i tiden kring 1950. Det var ingen svårighet att hitta föremål som hans alter ego Rosenblom gisslade i geniala texter och lättsamma toner. Olrog var också en av initiativtagarna till Svenskt Visarkiv.



Ulf Peder Olrogs sång, ”Att segla upp för Fyrisån undervattensbåt”, har faktiskt denna titel och texten börjar med ”En ubåt till salu jag såg i en annons”.

Det är tur att Olrog aldrig fick tag i en ubåt. Tänk er marinens bryderi. ”En främmande ubåt har siktats i Fyris å, badande och fiskande ombedes att inrapportera alla iakttagelser”. I en norgehistoria från den tid då sådana var populära berättas vad som kan hända med en ubåt på grunt vatten.

Den norska ubåten hade lagt sig till vila på grunt vatten. En svensk fiskare fick syn på den och bankade på manluckan. Den norske befälhavaren öppnade luckan med ett glatt sjungande ”Morrn då”. Halva Skagerack rusar in genom luckan. 40 simmande norrmän gapar och skriker att det är oförskämt att knacka på och sedan fylla båten med vatten när man öppnar.

En campingbåt har inte mycket att göra med ubåtar, men denna är så torr och gisten att den skulle sjunka direkt och vara vattenfylld. När detta sker blir det inte en undervattensbåt utan en båt under vatten.


Tema Olrogs visor: "Samling vid pumpen"

Ulf Peder Olrog (1919-1972) var son till lasarettssysslomannen i Nyköping Thorvald Olrog och är därmed starkt förknippad med Nyköping och Sörmland. Många av hans välkända visor anknyter  till vårt landskap och konkreta företeelser i tiden kring 1950. Det var ingen svårighet att hitta föremål som hans alter ego Rosenblom gisslade i geniala texter och lättsamma toner. Olrog var också en av initiativtagarna till Svenskt Visarkiv.



Samling vid pumpen, Tunabergare hitåt!
Alfred ha di slaji, så han ligger å blör,
i grusgropa slåss di me Buskhyttaborna,
länsman fick på huve, så ja tror att han dör.

Texten finns i huvudet då jag på väg hem passerar en kulle vid avtagsvägen mot Ålbäck. Det var just där den låg, dansbanan som inspirerade Ulf Peder till att skriva låten om rejäla handgemäng, blodutgjutelse och till och med död.

  Visan anses vara en sann etnografisk skildring av en lördagskväll på landet. Idag finns inga spår av spektaklet, inte av pumpen heller. Den lär förresten aldrig ha funnits annat än i fantasin. Men visst hade man kunnat kyla ner hetlevrade karlar med vatten? Kanske med hjälp av redskapet på bilden, en assuransspruta en gång använd av brandkåren. För säkert är - det gick hett till:

Å litra de slängde å dosera dängde
å Laggarbo-drängen va på mej och klängde
å kniva de flög, å prisis mella ögo
så fick jag ett knogjärn, å näsa flög åv.

  I verkligheten var det inte bara ortsbor och tunabergare som ”livade upp” lördagskvällarna i Buskhyttan. Också utomsocknes kunde mucka gräl.

  Brita von Rosens bok Sällsamheter i Södermanland berättar om det rabalder som blev då Olrogs visa blev känd i mitten på 40-talet. Många var ilskna och upprörda. Texten var så grov, så rakt på. Vad skulle övriga Sverige tro om Sörmland och sörmlänningarna?

  Fröken Charlotte Lewenhaupt, då långt över de 80 och boende på Sjöholm i Östra Vingåker, lät sig inte chockeras. Hon lär ha kommenterat kritiken på följande sätt:
– Larv, på sörmländska landsbygden säjer vi som det är och krusidullar inte!

  Hemma hos mig på Tunabergshalvön har Samling vid pumpen fått en viss betydelse. Vi slåss inte, super inte direkt ur buteljerna och håller oss ganska lugna men – vi får inte en endaste liten snaps utan att sjunga åtminstone refrängen.


Tema Olrogs visor: "Bullfest, bullfest hela da´n"

Ulf  Peder Olrog (1919-1972) var son till lasarettssysslomannen i Nyköping Thorvald Olrog och är därmed starkt förknippad med Nyköping och Sörmland. Många av hans välkända visor anknyter  till vårt landskap och konkreta företeelser i tiden kring 1950. Det var ingen svårighet att hitta föremål som hans alter ego Rosenblom gisslade i geniala texter och lättsamma toner. Olrog var också en av initiativtagarna till Svenskt Visarkiv.

 

Klappa takten alla bagarbarn.
Bullfest, bullfest hela da´n.
Vetemjöl från livets grottekvarn.
Bullfest, bullfest hela da´n.
Vi är alla glada bagarbarn.
Bullfest, bullfest hela da´n.
Slå på stort det har vi alltid gjort.
Så det är bullfest, bullfest hela da´n.
Hej goddagspiltar vi ska ha det bra.
Svensken på sofflock gnolar go´ och gla´, ja.
Osv…

Grip tag i den! En stor, pösig vetebulle. Härligt gyllenbrun och blank på ytan. Pärlsockret ligger som små kristaller ovanpå.

Dra in doften – aah! Sätt tänderna i den. En stor tugga. Känn smaken av fyllningen. Den är ljuvlig – smör och mandel eller kanske kanel.

Saliven rinner till och näsborrarna vidgas. En tugga till och den är minst lika god. Detta är Bullfest.

Ja, man blir nog go´ och gla´ men hur blir det med midjemåttet? Från hälsovården rekommenderas 80-88 cm för kvinnor och 94-101 för män. Det är svårt att hålla om det blir för många bullar. Kan eventuellt motverkas med motion och glöm sofflocket.

Att baka bröd kan ses som en terapeutisk sysselsättning. För att knåda en kraftig matbrödsdeg med händerna behövs en viss kraft och då kan känslorna få utlopp. Det kan kännas bra att till exempel släppa ut ilskan, tryck till ordentligt. Bröden kommer ändå att smaka bra. En vetedeg är mjuk, len och ljummen. Här behövs inte så hårda tag. Snälla tankar kan få flyga iväg. En vetedeg är riktigt sensuell.

Bakning har blivit en viktig aktivitet inom demensvården. Där gäller att stimulera olika sinnen som lukt, smak, känsel och hörsel. Om hörseln stimuleras av bakning är kanske tveksamt. Möjligen när brödet blivit torrt.

Bildens kavel, som är ganska liten, kommer från Eskilstunahemmet och där har det nog bakats mycket eftersom det finns så många bakredskap i samlingen.


Tema Olrogs visor: "KONSERVERAD GRÖT"

Ulf Peder Olrog (1919-1972) var son till lasarettssysslomannen i Nyköping Thorvald Olrog och är därmed starkt förknippad med Nyköping och Sörmland. Många av hans välkända visor anknyter  till vårt landskap och konkreta företeelser i tiden kring 1950. Det var ingen svårighet att hitta föremål som hans alter ego Rosenblom gisslade i geniala texter och lättsamma toner. Olrog var också en av initiativtagarna till Svenskt Visarkiv.



”Allting går att sälja med mördande reklam – kom och köp konserverad gröt.”
   Denna en av Olrogs mest citerade versrader handlade ursprungligen om surrogatmat som marknadsfördes under 1940-talet, då andra världskriget rasade och ädla livsmedel var ransonerade. Visans konserverade gröt är framställd av vassla och sågspån.

   Men texten har inte tappat sin aktualitet. Tvärtom, reklambranschens välbetalda copywriters och art directors försöker ständigt pracka på oss nya produkter. Den kemisk-tekniska branschen har nog en av tätplatserna i detta race. Hur många smarta tvättmedel med egendomliga tillsatser har inte lanserats genom åren på temat ”Renare tvätt på lättare sätt”.

   Bilbranschen har också mer eller mindre lömska säljknep. Reklamgurun Leon Nordin berättade en gång för mig om hur bilmodellen Renault 4 på 1970-talet blev en storsäljare.

   Hur skulle man egentligen göra reklam för en liten, ful, fransk bil? De tre kursiverade egenskaperna stred ju helt mot tidens strömningar. Jo, genom att göra tvärtom – att lansera den som Skrytbilen. Alltså en bil som signalerade att ägaren stod över alla fördomar och ville visa sitt oberoende.

   Det måste erkännas att jag föll för denna argumentation – och naturligtvis köpte en R4. Visst var formen gammeldags, motorn seg, plåten tunn, växelspaken knasig och den oranga färgen till förväxling lik dåvarande Televerkets. Men rolig var den att köra – och faktiskt ganska praktisk. Så nog går (nästan) allting att sälja med mördande reklam.


RSS 2.0