Om jag vore ung: ”Skulle jag flyga i luften”



Tänk om jag kunde köra helikopter! Surra fram högt i de blå som en humla och själv sitta vid spakarna!

Men min önskan förblir en dröm… jag är för gammal för att ta flyglektioner. Som pensionär är det betydligt enklare att resa till andra sidan jorden eller göra en strapatsfylld fjällvandring.

Flygläraren jag pratade med per telefon var vänlig, men lät mig förstå att utbildningen inte var för tänkt för äldre damer. Unga män skulle klara den betydligt bättre!

Det finns dock ingen övre åldersgräns för luftfärder av det här slaget, däremot en del medicinska krav. En doktor måste godkänna hjärtats dunk, synen och en del annat.

Jag får alltså nöja mig med att titta på bilder likt den av helikoptern 206 Jetranger HKP 6 från Bell. Den finns med i en faktabok om Svenska flygvapnets olika maskiner. Häftet skänktes till Sörmlands museum vid nedläggningen av flygflottiljen F 11 åren 1979-80.

Jetranger, som flögs första gången 1962, togs fram för att US Army behövde en lätt och snabb farkost. Sverige köpte in maskintypen några år senare. Modellen HKP 6 användes både inom arméflyget, marinen och civilt som hjälpmedel vid transporter och räddningsuppdrag.

Marschfarten var 222 km/tim. (Humlans är i bästa fall 16!)


Om jag vore ung: Mot andra mål



Det är inte helt lätt att växla in på ungdomsspåret när man är folkpensionär sedan länge. Skall jag backa livet och se om jag kan göra om några val så att vissa saker tar en annan vändning? Eller skall jag satsa friskt på nya utmaningar som tar mig mot andra mål?

Det senare väljer jag. Det innebär att om jag vore ung skulle jag satsa på en teaterutbildning och söka in på någon scenskola. Jag känner att min ”exhibitionistiska” läggning skulle få näring av att uppträda på scen fullt legitimt genom en gedigen utbildning.

Det vore roligt att läsa teaterteknik, scenografi och regi – att möta andra ungdomar som brinner för agerande i en grupp med olika begåvningar – starka personligheter. Jag drömmer om att tränga in i Strindbergs tankevärld – fånga hans dramatiska egenart och begåvning, så som den kommer fram, speciellt i enaktarna.

Att så småningom få arbeta under vår tids stora svenska regissörer och skörda framgångar som gör att såväl Dramaten som Stockholms stadsteater kommer med lockande anbud. När den svenska ”ankdammen” känns för trång vill jag ge mig ut i världen för att pröva lyckan i London eller New York. Jag vill självfallet passa på under min utbildning att resa och därigenom få impulser som är viktiga för en framgångsrik internationell karriär.

Jag skulle självfallet trots min berömmelse passa mig för att göra skandal. Inte kurtisera andras äkta hälfter, inte gå på krogen ensam och komma i slagsmål. Kort sagt, jag skulle försöka avvika från den gängse vrångbilden av en framgångsrik scenpersonlighet.

På det viset kan jag så småningom få åldras med behag och slippa skandalskriverierna. Och därmed bli saligen bortglömd av allmänheten för tid och evighet – därför inte en rad i teaterhistorien!


Om jag vore ung: På teatern



Om jag vore ung, underbara tanke. Eller? Jo, det skulle vara härligt att vara ung, stå på tröskeln till livet.

Kunde inte vara på Raspen den 11 juni, var upptagen, så mina vänner i seniorbloggen valde ett föremål till mej, de tänkte att jag kanske som ung skulle vilja spela teater. Ingen dum tanke alls. Tycker om att sjunga bland annat och har en hel del texter i minnet.

En roll jag mycket väl skulle kunna tänka mej spela. ELIZA i My Fair Lady. Skulle passa mej. Sång, dans. Som Mr. HIGGINS... ja, vem skulle jag välja, vet inte.

Det finns en mängd fina skådisar, givetvis skulle en ung Jarl Kulle inte vara helt fel. Sven-Bertil Taube vore också tänkbar. Eftersom chansen är helt obefintlig kan jag ju fantisera. Tolvshillingsoperan, där väljer jag Tor Isedahl.

Operetter, folklustspel, buskis, ja, jag kan tänka mej det också.

Hur skulle livet se ut om jag vore ung och fick ägna min tid på teatern? Kul, spännande men jag tror även lite jobbig. Hur skulle det gå med mina premiärnerver? Har ju som pensionär faktiskt spelat lite i PRO:s teatergrupp, vi hade jättekul, fast visst var det nervöst att stå på scen, men de största kraven på framträdandet ställde vi nog själva.

På bilden ser ni ett tittskåp tillverkat 1730 av C Pr Maj Mart Engelbrecht. 6 st kopparstick för teatermodell framställande Kristi Gisslan. Inköpt på Stockholms Bokautionskammare av givaren Torsten Eriksson Harg.


Om jag vore ung: Ge musiken en ny chans!



Det är inte stor mening med att ångra saker man gjort. Gjort är gjort. Däremot kan man som senior medborgare ångra saker man inte gjort eller inte fick chansen att göra som ung.

  Under de tre år (1950-1953) jag gick i gymnasiet deltog jag inte i en enda timmes sång- och musikundervisning. Varje termin inleddes med att eleverna (eller lärjungarna, som det hette) fick försöka ta tonen a inför musikläraren vid pianot. Den som misslyckades slapp vidare övningar för honom till nästa terminsstart. Då proceduren givetvis upprepades.

  Därmed var i princip den aktiva vägen in i musiken stängd. Just då kändes det väl inte så farligt, det fanns ju så mycket roligt annat att göra. Inte minst på fotbollsplaner och löparbanor.  Och att spisa jazz på grammofon gick ju bra ändå.

  Men om jag vore ung i dag skulle jag absolut göra ett allvarligt försök att lära mig spela ett instrument. Kanske klarinett, användbar i alla stilar från folkmusik till jazz och klassiskt. Inte för att nå Benny Goodmans eller Putte Wickmans nivå – det är få förunnat – utan för att åtminstone få pröva på att spela i en mindre orkester.  Det verkar vara så roligt.

  Instrumentvalet är sannolikt påverkat av den amerikanske klarinettisten Mezz Mezzrows klassiska bok ”Dans till svart pipa” (Really the blues) som jag minns mycket väl från början av 1950-talet. Möjligen även av den minnesvärda låten Wild cat blues med klarinettsolo, dock inte som många tror av bandledaren Chris Barber vilken faktiskt spelar trombon. Det instrumentet skulle jag nog också kunna tänka mig att spela om jag vore ung.


Om jag vore ung: Att svänga sina lurviga



När detta skrivs vet vi inte om Daniel klarar av att föra ut sin prinsessa i brudvalsen. Det kan bli ett mandomsprov att genomföra inför de närvarande gästerna och en TV-publik som kan räknas i många, många miljoner. Han har säkert övat in stegen men hur klarar han det praktiska utförandet.

Tänk om brudparet i stället skulle träda upp på dansgolvet och inleda dansen med en Lindy Hop eller en Cha-Cha-Cha! Ve och fasa!

Det är lätt att drömma sig tillbaka till ungdomens danser som oftast bestod av foxtrot och vals, någon enstaka slowfox och tango. Men tangon liknade inte alls den tango som ”Let´s dance”-dansarna presterar. Inget för unga, blyga svenska män. Danserna var lugna. ”Tryckare” var populära.

Med avund ser jag på danstävlingarnas sprudlande bugg- och rock´n rolldanser. Om jag vore ung – ja, då skulle jag vilja lära mig någon av dessa danser. En Lindy Hop till exempel, som karaktäriseras av omväxlande gå-steg, trippelsteg och kickar och genomförs med böjda knän. Givetvis skulle jag ha en kort vippande kjol. Det hela är en utopi men det är ju alltid tillåtet att drömma.

Ett alternativ kunde vara en svängom i en modern vals eller en quickstep. Kavaljeren ska vara lång och ståtlig i frack och jag själv i en tjusig lång klänning med mycket vidd i kjolen och kanske lite svandun här och där. Till den stassen skulle bildens silverfärgade skor passa fint.

Givaren hade tänkt använda skorna vid sitt bröllop men ändrade stilen på brudklänningen och då passade inte de här. Det blev i stället ett par slingbacks med låg klack och prickar i olika färger. Det kan man kalla stilbyte! Men jag hoppas att brudvalsen gick bra.


Om jag var ung: En fråga om tid



En indisk guru som nyss fyllt 97 år fick en fråga om hur det kändes att ha blivit så gammal och svarade, ”Jag är inte gammal men jag har upplevt många födelsedagar”.

Då tiden, som är något helt overkligt, imaginärt, men också något absolut som omfattar alla skeenden, kan styra oss från att vara unga och rosiga till att bli grå och skrynkliga. Stoppa tiden vid vissa tillfällen är vad jag skulle vilja göra om jag var ung.

Inte går det att stoppa tiden. Jo, det går nästan påstod Einstein. Placera en gubbe i en raket och skicka ut honom i rymden med en fart som närmar sig ljusets hastighet. Efter ett par hundra år landar han igen och är lika ung och fräsch som när for iväg.

Inte vill jag vara ung och ligga instängd i en rymdkapsel även om tiden saktar av. Tänk att komma tillbaka till en värld där alla vänner och ovänner varit döda i 300 år. Det låter inte särskilt kul. Nej, när man är ung skall man göra alla lagliga dumheter man kan hitta på. En dag sitter man där och då kan man fnissa för sig själv när man tänker tillbaka på det som hände när man var ung.

Om jag var ung så skulle jag ta vara på alla chanser till att få studera, resa, dansa, prova viner, förälska mig mycket mer än vad jag gjorde när jag var ung. Om jag var ung så skulle jag leva loppan, slå runt och inte tänka på den kommande tiden.

Tro inte på Hjalmar Söderberg när han säger, ”Det ska bli skönt att bli gammal, ty det var för djävligt att vara ung”. Det är lögn, lögn, så mycket lögn att det nästan blir statistik.


RSS 2.0