Otur: Nycklar

 
 
 
Att inte lägga nycklarna på bordet är något jag hört sen barnsben! Som barn var det inte så lätt att förstå varför det betydde otur-men lydig som jag var så lät jag bli att lägga nycklarna på bordet.

Det finns många olika förklaringar för varifrån uttrycket att Nycklarna på bordet ger otur. Kanske kommer det från den tid då det fanns pigor i en del familjer och endast husmor i familjen hade en nyckel till alla förråd. Nycklarna hängde på en snodd som var knuten runt husmors midja. Ibland hände det att husmor glömde nyckeln på bordet och då trodde man att pigorna genast skulle stjäla ur förråden!!

I museets förråd så finns en stor genomskinlig plastlåda med ca 800 nycklar. Nycklarna har blivit upphittade och inlämnade till Polisen år 1986. De nycklar som jag hade när jag i början av 1970-talet arbetade som
Kriminalvårdare det som kallas "plit"-såg ut på ett helt annat sätt...
 
När arbetspasset började gick vi till den sk Centralvakten och kvitterade ut en nyckelknippa. Knippan bestod av ca 15 stora nycklar och vägde en heldel. Hela dagen så bar vi runt på våra nyckelknippor och låste upp och låste in!! När arbetsdagen var slut så gick vi tillbaka till Centralvakten och lämnade in sina nycklar.

Av "naturliga" skäl tog de flesta ur personalen upp sina egna nycklar när de lämnade arbetsplatsen..... vanan att bära en nyckelknippa i handen satt liksom i ryggraden vare sig man jobbade eller ej! 
 
I dagens fängelse finns nog inga nyckelknippor överhuvudtaget utan det är säkert små kort som är laddade med olika datainformationer. Den nyckelknippa som vi använde tappade man inte lätt bort-den var så stor och tung, dagens små kort skulle nog lätt försvinna för en del av oss.....


 

Otur: med vädermakterna

 

 

Skrock och vidskepelse intresserar mig inte särskilt mycket. En inledande "gubbgoogling" dvs en scanning av minnesbanken gav föga. Ute på nätet fanns desto mera.Jag blev snabbt alldeles  matt av allt som anses medföra otur. Klassikern "nycklar på bordet", åsynen av svarta katter samt en rad andra dåliga omen virvlade förbi på skärmen. Nej, inte blev jag lockad att fördjupa mig i ämnet.

 

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om hittegodsnycklar från Eskilstunapolisens samlingar. Här berättade jag om en stressad bilfärd den 24 september 1996. Nycklar på biltaket ska man passa sig för. Men den gången fanns de redan nästa dag att avhämta hos farbror polisen i Nyköping - det kallar inte jag otur!

 

Under ca åtta månader av året tillbringar jag ansenlig tid på golfbanan. Resten av året är det skidspåret som lockar. Otur kan man åberopa vid båda aktiviteter. Om det gäller vädret skyller man då på SMHI eller YR. Om det gäller missade golfslag eller smärtsamma skidvurpor är det ofta "makterna" som sätter ner humöret. En mycket vanlig bortförklaring bland golfspelare är att puttarna inte gick i pga av en efterhängsen otur. Lite tröttsamt att höra när den verkliga anledningen är försummad träning eller i undantagsfall bristande anlag. I den ädla konsten att putta en golfboll uppträder turens gudinna sida vid sida med oturens demon. Det har jag upplevt under 47 år med puttern i hand!

 

Helt fri från skrock och vidskepelse är jag dock inte. Vid viktiga golftävlingar tar jag gärna på mig "Segerstrumpor", spelar på en boll med nummer 1 eller 3 (aldrig nr 4) och drar på mig den keps som känns rätt för dagen.

 

"Peppar, peppar ta i trä"!

 

 

Otur: Helsvart medför otur

 

Nu har jag fått stifta bekantskap med en svarting igen, den här gången en riktig monsterkatt enligt ägarna själva. Redan som ung hade den stuckit hemifrån till grannarna och jagat kycklingar. Men hankatten på den gården hade försvarat sitt revir och läxat upp inkräktaren ordentligt. Några dagar höll den svarte sig hemma och slickade såren. Klättring till toppen på ett hundraårigt päronträd blev nästa eskapad. En hel dag gick åt med lock och pock innan den åter var på marken. Det mest besinningslösa tilltaget var när odjuret rusade en räv till mötes på ett gärde och började slåss. Att katten inte blev ihjälbiten på kuppen får väl antas bero på häpenhet hos räven som troligen övergick i ett paralyserat tillstånd.

 

Vid ett annat tillfälle skulle kattmatte och husse ut på en fisketur. De åkte till sin ö där monstret släpptes fri. Men makrillarna var svårflörtade och efter ett par timmar hade endast en firre krokats. Den lades på en sten. I ett obevakat ögonblick smög kattrackarn fram och nöp fisken. Stölden upptäcktes för sent och tjuven hann sätta sig i säkerhet under golvet på en sjöbod. Vilken oturskatt!

 

Jag blev inbjuden till fiskafänge på samma ställe - kattägarna var nämligen en bror och svägerska till mig. Att närvaro av svart katt betyder otur var inpräntat i mig sedan barnsben och jag insisterade på att den skulle vara inlåst. Så blev det och vips så förbättrades fångsten, flera fiskar drillades in på kort tid.

 

På bilden ses en helsvart målad katt utsågad i trä. Den är tillverkad av pojkar i 11-12 års ålder, som deltog i Unga Örnars hobbyarbeten på 1960-talet. Föremålet tillhör nu museets samling Eskilstunahemmet. Varför just detta djurslag valts och att det dessutom blev svartmålad framgår inte av dokumentationen, som gjorts av Roger Alderstrand. Den är utformad med en hållning som visar på piloerektion dvs katten burrar upp sig för att se större och mer hotfull ut. Något låg väl bakom att det blev just den formgivningen.

 

Min svägerska är likväl fast övertygad om att svarta djur är magiska och ser inget samband med otur – inte ens när det gäller katter.

 

 

Otur: Du bor långt bort från vården

 

 

På den här undervisningsdockan, stor som en vuxen människa och på föremålsarkivet kallad Sture, har elever vid Vårdskolan i Eskilstuna kunnat studera olika organs läge i kroppen. Hjärta, lungsäckar, tarmpaket, magsäck och mycket annat.

 

   Då och då publiceras rankinglistor över hur pass bra (eller dåligt) landets sjukhus tar om sjukdomar som drabbar dessa organ. För att uttrycka det diplomatiskt så hamnar Sörmlands tre sjuhus inte alltid längst upp på listorna.

 

   Men det finns också betydligt mer kända institutioner som får dåliga placeringar för behandling av exempelvis stroke eller hjärtinfarkt. Det kan bero på att deras upptagningsområde är stort och infrastrukturen dålig. Då tar det lång tid att transportera den drabbade  till sjukhuset – och aldrig så kompetent vårdpersonal har dåliga odds för att göra ett bra jobb.

 

   Med andra ord: Den som har oturen att vid allvarlig sjukdom befinna sig långt från kvalificerad vård löper större risk att inte bli botad. Detta gäller inte bara fredagen den 13:e då detta skrevs.

 

  Sture har dock tur. Han bor ju bara ett par hundra meter från Nyköpings lasarett!

 

 

Otur: Fredagen den 13de

 

 

Fredagen den 13 ska man ha respekt för. Den dagen kan vara en otursdag! Fredagen den 13 augusti 2004 vid 8-tiden på morgonen var det ett hemskt åskväder här vid torpet. Min fru och jag hade helt nyligen flyttat från lantgården till det närbelägna undantagstorpet. Vi hade helt enkelt bytt bostad med våra barn och barnbarn. Vid åttatiden kom det ett par fruktansvärda åskknallar – det small alldeles ohyggligt. Elströmmen försvann naturligtvis och jag tog genast cykeln och for till gården. Där mötte jag sonhustrun som ropade: Det brinner i SVIRA!!! (En stor verkstad med virke och snickerimaskiner). Hon höll just på att ringa till brandkåren i sin mobiltelefon. Jag rusade till verkstadsbyggnaden där min son Martin höll på att släcka en mindre brand vid takfoten. Det rök ordentligt och eldslågor slog ut från ett hål i väggen. Med hjälp av en vattenslang med sprutmunstycke lyckades han släcka elden som inter hunnit sprida sig.  

 

Vi ringde då till brandkåren och berättade att elden var släkt. Men brandmännen kom ändå för de ville titta på brandhärden så att den var utom fara. Efterhand började vi se efter hur stor förödelse som åskan orsakat. Det visade sig att nästan alla elsäkringar på hela gården gått i småbitar i sina skruvfästen och av de tre högspänningssäkringarna vid transformatorn var två avbrända. De fick ersättas med hjälp av en lång moteringsstång.

 

Fram på förmiddagen fick vi se att en jättestor gran låg omkullvräkt ute på åkern en bit bort. Jag gick och inspekterade och det visade sig vara en av de största granarna i skogen som blivit fullständigt uppsplittrad av blixten. Det var bara ”kaffeved” kvar av den när jag senare skulle ta hem den till ved!

 

Men den dagen var en lyckodag också. Min systerdotter Ulrika gifte sig med sin älskade Martin och såvitt jag kan se så lever de i ett synnerligen lyckligt och trivsamt äktenskap.

 

 

Otur: Akta er för stegar

 

 

Om man går under en stege lutad mot en vägg som på bilden kan det bli otrevligt om det finns en arbetande målare på stegen. Får man färg på sig är det otur, kan man få bort färgen är det tur i oturen. Om det inte står någon på stegen och man får något på sig kan man inte skylla på målaren det kan ha varit en fågel som flög förbi. Fåglar kan släppa ifrån sig saker och ting både naturliga och onaturliga. Den gamle grekiske skalden och författaren Aischylos skall ha fått en sköldpadda i huvudet. Sköldpaddor brukar ju inte flyga men denna padda hade fångats av en örn som tappade den och slog ihjäl stackars Aischylos. Detta visar att det inte behöver vara en stege med i spelet när det handlar om otur.

 

Ännu värre än stegar är egna hopslarvade byggnadsställningar. Jag klev upp på en sådan en gång med en pyts svartbrun färg i handen. Ställningen brakade ihop och jag låg på marken med en liter färg över mig. Öm och mörbultad skulle jag smyga mig in för att tvätta av det värsta. Vår hund som älskade mig mötte mig i dörren blev livrädd och med ett ylande försvann han ut i köket. Mer eller mindre rentvättad, med hustruns hjälp, kom jag underfund med att jag hade ont i revbenen. Jag åkte ner till doktorn på Oxelösunds Järnverk, vi bodde i Oxelösund och jag arbetade på verket och hade bra kontakt med läkeriet. Doktor Jonés och syster Margit skrattade så tårarna rann när de hörde vad som hänt. Jag hade ont i revbenen så jag kunde inte skratta med men jag fick lite hjälp i alla fall när de värsta skratten tystnat. Hopslarvade byggnadsställningar är värre än stegar.

 

Stegen på bilden kan endast vara farlig för myror och andra små varelser. Stegen är bara ca 10 cm och tillhör en modell av en villa på Stenbrovägen. Sörmlands Museum har beställt modellen och Yngve Blomgren har tillverkat den.

 
 

 


Otur: Se upp med ringen!

 

 

Om brudens slöja slits sönder så gör det inget. En sådan händelse lär ge lyckligt äktenskap. Annat blir det om brudgummen glömmer ringen… då väntar ett stormigt. Just den är ju vigselns viktigaste föremål, särskilt för den skrockfulla. Är ringen trög att trä på blir förhållandet en trång boja och är den för stor, ja, då går man snart skilda vägar.

 

  Jag vill tro att ringen på bilden passade väl. Den är i 23 karats guld och har texten Hille 2/9 -39. Mottagare var Axel Edhager i Oxelösund.

 

  En annan utprovad ring, fast med en diameter som en nutida svensk femkrona, bar Stor-Johan, Johan Arnt Bredesen, i norska Kabelvåg. Själv var han 2,14 m lång och vägde 177 kilo. Johan föddes 1859 och såg ut som alla andra grabbar fram till 17-18 årsåldern, därefter började han växa.

 

   Johan lär ha varit lyckligt gift, men hade, enligt historien, otur med en annan typ av ring, tunnband. Han skulle flytta en stor silltunna. Den vägde ett par hundra kilo. När Johan lyfte kärlet gick det i bitar, plåt och tunnband gick in i hans bröst. Han dog 1904.  

 

  Men plåtburkar fästade efter brudparets fordon lär skrämma bort både olyckor och oturligheter.

 

 

RSS 2.0