Påsklov!

“SLM 7688 - Äggvärmare, så kallad ägghöna sannolikt från Gustavsberg,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/294117.
 
 
 
Sörmlands museums har stora samlingar. Här är en ägghöna eller äggvärmare, som både Lars-Erik och Sven-Erik skriver om!
 
Nu tar seniorbloggarna påsklov och återkommer 4 april.
 
Glad Påsk!

Påsk – saknas en höna får en prydnadstupp duga

“SLM 33211 1 - Tupp,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/319081.

 

 

Bildens tupp av porslin i grått, svart och vitt med tuppkam i rött och grön markplatta ingår i en samling som kallas ”Brandels Påsklåda”. I lådan ingår olika påskdekorationer från 50-talet. Tuppens ålder är dock osäker enligt museets dokumentation. Egentligen saknar detta betydelse då min ambition var att hitta en frodig porslinshöna med stor äggkarott med lock. Men si, en sådan finns inte i samlingarna. I mina personliga samlingar tror jag dock att det finns en sådan porslinshöna. Den minner om påsktraditioner i familjen under åttio- och nittiotal med kokning, målning av äggen, placering under hönans lock, avtäckning och slutligen mumsig uppätning. Särskilt goda var de bruna, stora ägg som kom från några hönor som ingick i min mors dåtida tynande naturahushållning.

 

När jag växte upp erbjöd påsken verkligen blandad kompott. Långfredagen var hemsk. Det var en dag då den högkyrkliga miljön påbjöd stillhet och andakt. Nöjesförbud rådde och Radiotjänst erbjöd endast gudstjänster, föredrag av lärda personer och klassisk musik. En oändligt lång och tråkig dag för ett barn! Långt senare, år 1981, tillbringade frun och jag påskhelgen i Helsingfors. Då var de svenska – religionsstyrda - påskrestriktionerna ett minne blott. Men inte de finska. Någon bio eller teater erbjöds överhuvudtaget inte på långfredagen. Dessutom var det svårt att hitta rekorderliga restauranger som var öppna. När jag var barn var det dock annat ljud i skällan redan dagen efter på påskafton. Då var det fest med påskeld, raketer och smällare. En dag som jag verkligen såg fram emot – i synnerhet i relation till dagen innan!

 

Nu för tiden tycker jag att det är riktigt trevligt att fira en lagom påsk. Tid för samvaro med nära och kära, med god mat och begränsad alkohol- och godiskonsumtion. Då jag kommer att tillbringa påsken på bortaplan avstår jag dock från varje form av påskdekoration i min lägenhet.

 

 

 

Påsk - traditioner

 
“SLM 31219 1 - Akvarell,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/275951.

 

Enligt historiska källor är det osäkert när traditionen att klä ut sig till påskkärring i Sverige startade. I mitten av 1800-talet finns det dock belägg för att seden var spridd i landet. Det var främst under påskaftonkvällen som barn och ungdomar samlades och gick ut bland husen. En tradition var att det var på skärtorsdagen som kärringarna flög till Blåkulla. Så det varierade om det var på skärtorsdagen eller påskaftonen påskkärringarna skulle klä ut sig och gå runt.

 

- Ska vi påska och klä ut oss till påskkärringar? Jaa!
När jag var liten klädde jag och min syster ut oss till påskkärringar på skärtorsdagen eller om det var på påskafton. Mamma tyckte det var roligt att hjälpa oss. Hon plockade fram långa kjolar, förkläde, sjal över axlarna och huckle på huvudet. Med läppstiftet målade hon röda läppar, målade fräknar på kinderna och svärtade ögonbrynen. Förutom utklädningen hade vi med oss en korg, kaffepanna och en kvast. Vi blev riktigt fina! Sen gick vi och påskade hos mormor, morbror och till några grannar som vi kände. Vi gav dem små påskkort som vi hade ritat och önskade glad påsk. Då fick vi lite godis. Det här inträffade under första hälften av 1950-talet.

 

Om min mamma klädde ut sig när hon var liten när det var påsk vet jag inte. Jag kommer inte ihåg att hon berättade om det. Det kan ha varit så. På 1970/80-talet när våra barn var små fanns traditionen kvar. Då tog vi fram kjolar och sjalar och målade röda munnar och röda kinder med svarta fräknar. Kritorna plockades fram och vi ritade påskkort som vi lade i en korg. Barnen gick i grupper runt bland grannarna och önskade glad påsk. De fick godis och frukt och brukade vara mycket nöjda när de kom hem efter rundan.

 

Nu för tiden har seden nästan försvunnit. Det är nog så att barnen på dagis klär ut sig till påskkärringar på skärtorsdagen och gör påskkort som de tar hem till föräldrarna. Men det var flera år sedan som vi fick besök av några påskkärringar med påskkort. Skålen med godis står beredd hemma, men vi får äta upp det själva. En anledning till att det inte är så vanligt att påska nu för tiden är kanske att den irländska/skottska/amerikanska seden att fira Halloween på hösten har tagit över påskandet. I anslutning till Alla Helgons dag firas nu Halloween. Då klär barn och ungdomar ut sig och gå runt i husen och ropar bus eller godis. Då får man vara beredd med godisskålen igen.

 

 

 

Påsk - Ris med fjädrar

“SLM 33229 1-6 - Fågel,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/319100.

 

 

Vi närmar oss påsk och letar i museets samlingar efter lämpliga föremål att skriva om. Efter en stund ser jag en låda med fjäderprydda små pappfåglar. De kommer från ”Brandels låda”. Just fjädrarna får mig att fundera. Varför är fjädrarna så centrala i påskutsmyckningen?

 

Idag tar vi in påskris och smyckar det med bland annat färgglada fjädrar. Påskriset har gamla anor. På 1600-talet tog man enligt en del källor upp traditionen att piska husets innevånare med björkris på långfredagen - till minne av Jesu lidande på korset. Andra källor pekar på att traditionen med att piska med björkris fanns även under förkristen tid. Därom tvista dock de lärde.

 

Under 1800-talet övergick traditionen i att ta in björkriset och förse det med målade ägg och papper som utsmyckning av hemmet. Den traditionen startade enligt somliga i östra delen av landet för att sedan långsamt sprida sig till övriga delar.

 

Långfredagen var även en stillsam och sorgesam dag långt in på 1900-talet. Under min barndom var nästan allt stängt och på TVs enda kanal sändes filmen Golgata i svartvitt.

 

Hur kom då fjädrarna in i sammanhanget? Fjädrar började användas i påskriset redan i mitten av 1800-talet men den traditionen fick inget riktigt fäste utan det skulle dröja nära 100 år innan fjädrarna kom tillbaka i riset. På 1930-talet insåg fågelslakterierna att det blev stora mängder fjädrar över när man slaktade hönor. Här fanns ett perfekt sätt att ta reda på dessa och kunna sälja den tidigare ”biprodukten”. Jag antar att det krävdes en del reklam. Traditionen med påskfjädrar fick nu fäste och idag har vi nästan alltid fjädrar i riset. Fjädrarna användes inte bara i riset utan också som vi ser på bilden till allehanda utsmyckning. I Brandels låda har de små pappfåglarna fått del av fjädrarna.

 

Så var det med den gamla traditionen. Den var inte så gammal och inte heller så kulturell utan kanske snarare kommersiell, men det är i alla fall trevligt med fjädrar i påskriset.

GLAD PÅSK.

 

 

 

Påsk - En äggsjuk historia

 
Tre ”påskhönor” som väntar på att påsken är här. Den i mitten var kapet från bondeauktionen i Kall. Foto: Sven-Erik Ohlsson

 

 

Påsken – en högtid fylld av såväl religiösa som traditionella inslag. Det här med att till exempel måla ägg och gömma påskägg för barnen är väl något som förekommit i de flesta svenska familjer. Att påskpynta är nästan lika vanligt som att ”ställa till det” när det lackar mot jul. Då kommer de saker fram som har stått nedpackade och undangömda sedan ett år tillbaka. Oftast saker som funnits med i åratal och som man bara måste ta fram när påsken gör sitt intåg.

 

Ett minne starkt förknippat till både påsk och jul har jag sedan ett 25-tal år tillbaka. Det var i samband med en ”bondauktion” i Kall i västra Jämtland, Åre kommun. Familjen hade gjort en avstickare från sommarstället vid Indalsälven strax nedanför Ristafallet för att få vara med om en auktion som lockade folk från när och fjärran. Ett stort inslag bland besökarna var norrmän som brukade trissa upp priserna ganska rejält på gångbara saker.

 

Bland auktionsgodset stod en fin färggrann påskhöna. När jag lyfte på locket låg ett halvt dussin handmålade glögglas – de skulle bara bli mina. Hönan OK men glasen var så läckra. Auktionen började och väntan blev lång – på gränsen till att man kände det var dags att ge upp. Men glasen skulle med – så det var bara att vänta. Så till sist – nästan bland de sista utropen kom påskhönan med sitt innehåll fram. Det gick lite trögt i början men jag hängde med på buden. Nu var det bara så att det fanns några fler än jag som var på jakt efter tomteglasen. Några norska flickor och jag trodde aldrig att de skulle ge sig. Men till sist tystnade deras bud och trofén blev min. Vad det kostade? Det minns jag inte men klart mer än vad jag tänkt mig från början.

 

Efter att ha inhandlat härliga ostar och nybakat tunnbröd gick färden hem till sommarstugan. Där visade jag nog lite stolt upp mina fynd för mina föräldrar. Då säger mamma: ”Har du lagt ned pengar på att köpa de där glasen. De har jag ett helt dussin av hemma i ett skåp.”

 

Tablå! Vad jag kunde minnas hade jag aldrig sett dem framme någon gång tidigare. Så nu står det ett antal handmålade tomteglas i ett skåp och använda vid högtidliga glöggstunder.

 

Påskhönan brukar också få komma fram när det är så dags tillsammans med två andra hönor som dock inte är inropade på auktion.

Skål och Glad påsk!

 

 

 

Påsk: För mycket av det goda!

 
 
 
Livet är fyllt av traditioner. En av de äldsta torde vara Påsken som väl kan sägas vara den mest betydelsefulla helgen för kristenheten. Den tid som ska påminna oss om Jesus lidande, död och återuppståndelse. Men det är också en glädjens högtid med fest, glam och de färggranna påskkärringarnas ”högtid”. Det sägs att ordet påskkärring kan ha sin uppkomst från den hemska tid när häxprocesserena härjade som värst under andra hälften av 1600-talet då massor av kvinnor brändes på bål, beskyllda för att vara djävulens redskap. De påstods bland annat åkt till djävulens gästabud ridande på kvastar.
 
 
Dagens påskkärringar är oftast ungar i färggranna kläder, kaffepanna på kvasten och ”tiggande” lite godis eller en slant. Fjärran från folktrons påskkärringar. När jag tillsammans med flera av Seniorbloggarna gick en runda bland Sörmlands museums otroliga samlingar fastnade ögonen på en samling påsksaker – däribland en liten påskkärring i full utstyrsel. I trä, med en svartprickig röd schalett, vit skjorta/blus, grönrandig kjol och ovanpå det ett grått förkläde. Givetvis även en kaffekanna längst fram på kvasten. Tillverkningsåret troligen 1950. Plötsligt klack det till i mig – det var nästan en kopia av den påskkärring som jag själv for till Blåkulla med som liten, fantasifull pojkvasker i 6-årsåldern.
 
 
Hemma kom den här påskkärringen alltid fram när det var så dags och hängde i ett snöre i dörröppningen till mitt sovrum. Låg och fantiserade om hur det skulle kännas att få åka med på kvasten. Hur fort kunde den flyga och var det svårt att hålla sig kvar? Helt plötsligt satt jag bara där. Det susade och kvasten for med våldsam fart genom luften och jag höll mig krampaktigt fast med armarna kring påskkärringen. I famnen hade jag en svart katt som fräste och såg arg ut. Plötsligt visade sig ett mäktigt slott byggt av godsaker och annat konstigt. Vi for in genom en stor port och landade framför en gelégubbe som sa välkommen. Hugg in och ät så mycket du orkar. Framför oss var det bord med hur mycket godis som helst och massor av påskkärringar och barn av olika sorter och åldrar. Så plötsligt var allt borta. Jag vaknade och hade jätteont i magen. Var törstig och ropade på mamma. När jag berättade om min dröm konstaterade hon bara – Man behöver inte vräka i sig allt godis i påskägget på en gång. Ja, det var den påsken när det inte sattes stopp för godisätandet i tid.
 
 
 

Påsk: om påskkärringar, traditioner och digitalberoende

 

 

I Sörmlands museums arkiv finns mångfald. Från vykortssamlingen valde bloggadministratörerna – i min frånvaro - påskkärringar från 1920-talet. Text på baksidan: "En glad och trevlig påsk önskar dessa Blåkullakärringar. Känner du igen dem?" Undertecknat: "Anna Thunberg, Vadsbro, Tuvekärr, Årdala"

 

Traditionen att klä ut sig till påskkärring anses ha uppkommit på 1800-talet. Bakgrunden utgörs av de förfärliga häxprocesser som kulminerade i Sverige kring 1670. Kvinnor anklagades för att ha haft samröre med djävulen genom att ha deltagit i hans gästabud. 

I folktron var dessa måltider ibland förlagda till Blåkulla dit häxorna sågs färdas på kvastar.  Hundratals kvinnor avrättades efter påhittade anklagelser och summariska rättegångar.

 

Nämnda tradition vårdades ömt i mina hemtrakter i Västergötland. På påskafton klädde vi barn ut oss till häxor och krigsmålade oss på kinderna. Försedda med kvastskaft och små spånkorgar gick vi runt i byn och fick i regel både godis och småmynt i korgen av  välvilliga grannar. Om den barbariska häxbakgrunden till denna verksamhet visste vi föga.  Att predika om djävulen gjorde förvisso kyrkans mörkermän – mest för döva öron. Och Blåkulla trodde jag nog var en vacker fjälltopp.

 

Här i Nyköping verkar traditionen med påskkärringar inte särskilt utbredd. I stället är det  påskägg till barnen med diverse innehåll som dominerar. Och mat, alkohol och godis i övermått för flertalet vuxna. Kanske borde en del föräldrar försöka bryta mönster och varva Wordfeud med berikande dialog med barnen. Att tillfälligt bekämpa sitt digitala beroende, vara närvarande i nuet och föra intressanta samtal t ex om påsktraditioner borde vara ett spännande alternativ. Den som inte delar min uppfattning kan dra till Blåkulla!

 

Hoppas Din PÅSK blev bättre än förväntat!

 

 

 


Påsk: En högtid när påskharen går och lägger ägg i trädgården

 


Påskharen, jultomten och ABC-tuppen är alla fiktiva väsen och exempel på en sedvänja att vid olika tillfällen glädja barn. Till jul kommer jultomten med julklappar, till påsk påskharen med påskägg och ABC-tuppen värper godsaker till flitiga barn under natten när barnen sover.


Det äldsta belägget i Sverige för påskhare är från 1901 och seden kom till oss från Tyskland via Danmark. Riktigt populär blev seden först på 1930-talet men det som ytterst förklarar uppkomsten av påskharen är seden att äta ägg vid påsk. Under katolsk tid var ägg förbjuden mat under den 40 dagar långa fastan före påskhelgen. Under 40 dagar hinner hönsen värpa åtskilliga ägg och när fastan äntligen var över på påskdagen kunde man festa på och frossa i ägg. Fortfarande lever seden att äta ägg under påskhelgen och Svenska ägg uppger att svenskarna i år kommer att konsumera 60 miljoner ägg.

 

Skrönan om en påskhare som går förbi och värper eller lägger ägg har den amerikanske folkloristen Alan Dundes gett en psykoanalytisk tolkning. Det har visat sig att många som får frågan om detta fantasiväsens kön säger att det är manligt. Detsamma gäller fiktionen om storken som levererar små nyfödda barn. När det gäller ABC-tuppen och jultomten är det ingen tvekan, båda är representanter för det manliga könet och enligt Dundes är alla dessa föreställningar kollektiva fantasier skapade av män som ett slags kompensation för att männen inte kan föda barn.  Äldre forskare har som förslag till påskharens ursprung dess fertilitet vilken gjort haren till en fruktbarhetssymbol och menar att påskharens ursprung skulle vara antika vårriter med syfte att främja naturens växtkraft och fruktbarhet. Man har sett harens påstådda förmåga att lägga ägg som ett stöd för den tanken eftersom äggen kan stå för fruktbarhet och i kristen symbolik uppståndelse.


Den rådande uppfattningen i vår tid är att man bör vara försiktig med att tolka barntraditioner som rester av uråldriga religiösa riter och myter. Just mångfalden av djur som fått spela rollen som gåvobringare visar att det rör sig om en skämtsam tradition, skapad av vuxna med barn som mottagare. Att det i vissa delar av Tyskland råkade bli en hare förklaras av att den var ett välbekant djur som de flesta barn någon gång hade sett skutta förbi och som skildrades positivt i visor, ramsor och sagor för barn.


Ordet påsk kommer från hebreiskans pesach och betyder just gå förbi/skona och låt oss hoppas att påskharen har sina vägar förbi i år också och att påskkärringen får fortsätta att representera det kvinnliga könet i fiktionens värld även om det nuförtiden är vanligt att både pojkar och flickor klär ut sig till påskkärringar.

 

 

Påsk: Höna

 
 

Den här lilla nätta glassformen är gjord i form av en höna. Man kan öppna den genom att lossa på klämmorna. Formen kommer från en ort som heter Strömbo i Västmanland. Den kan också användas till aladåb.

Tänk om jag, när jag var liten, blivit bjuden på en glass-höna på påsken! Det hade varit kalas. Första glassen vi gjorde hemma var nog i slutet på 1950-talet, då vi hade skaffat egen frysbox. Tidigare hade vi i samhället en Frysfacksförening, där man kunde hyra ett litet fack för sina grönsaker och bär. Det var inte stort, så att frysa in köttvaror från en slakt var inte att tänka på förrän vi hade egen frys. Frysfacksföreningens medlemmar och dokumentation finns sparat i hembygdsföreningens arkiv. En historia i sig.

 

Men det var påsk vi skulle skriva om. På gården hade vi femtiotalet värphöns i ladugården när far och mor slutat med mjölkdjuren. Då blev det mycket ägg, ungefär 40 per dag. De såldes på torget i både Oxelösund och via en trädgårdsmästare också i Nyköping. Dessutom hade vi egna kunder som vi körde hem ägg till varannan vecka. Några kom också och köpte hemma på gården.

Efterfrågan till påsk var stor. Därför sparade man ihop ägg och lade in dem i en konserveringslag som kallades vattenglas. Jag har läst om det nu och kanske var det inte så hälsosamt. Vattenglas beskrivs som en sirapstjock, koncentrerad lösning av kalium-eller natriumsilikat i vatten. Den kunde också användas för att eldskyddsimpregnera trä och textilier.

 

De ägg vi åt själva på påsken var ibland bara dagsgamla och färska ägg är alltid svårskalade. Det kan man aldrig få uppleva idag då alla ägg säkert är flera veckor gamla innan de kommer till affären. Vi målade äggen och sen fick man gissa vem som målat vilket. Att blåsa ut äggskalet och hänga upp i riset var spännande och svårt. Äggen vispade vi sockerkaka av.

 

Hönsen hade en benägenhet att vilja gå och lägga ägg lite varstans i tuvorna och brännässlorna i hönsgården. Då fanns porslinsägg att lägga i bälorna inne i hönshuset för att locka hönan att lägga ägg där. Deras drift var att lägga ihop en hel kull kycklingar. Hönsen var ”liggsjuka” sa man. En sådan höna var värdefull för att den kunde användas att ligga och ruva fasanägg på Tistad gård. Då kom jägarn, som vi kallade honom, och lånade hönan. Han hade en papplåda på mopedens pakethållare. När så hönan hade kläckt fram fasankycklingarna och lärt dem äta gräs och annat nyttigt, fick hon återvända till oss igen. Kanske fick hon några år till eller så blev hon mat i en kokgryta. För gamla hönor är bra sega om de inte får koka länge.

 

Glad Påsk!

 

 

Påsk: Den kulinariska delen

 

 

En del av påsken är givetvis den kulinariska delen. Påskbordet är jämfört med julbordet lite ”lättare” till sin karaktär. På påskbordet finns förutom ägg, sill och lax, kanske även lamm. Till en del av dessa rätter fordras enligt den gamla nordiska traditionen även snaps, men givetvis i ansvarsfulla mängder. Till påskbordet passar enligt mig aquavit bäst – kanske OP Andersson. Det är nog den äldsta och mest anrika aquavit och den är kryddad med kummin , anis och fänkål. Carl August Andersson tog fram denna aquavit år 1891 som en hyllning till sin far, skeppsredaren och spritfabrikören Olof Peter Andersson.

 

I Nyköping finns också ett legendariskt brännvin som fortfarande finns att köpa. Upphovsmannen var general Carl Ulrik Kuylenstierna (1791 – 1856). Han fanns på Arnö gård utanför Nyköping. Generalen Carl Ulrik Kuylenstierna kom ursprungligen från en holländsk ätt som adlades och tog säte i Riddarhuset. Han tjänstgjorde som generalmajor vid Södermanlands infanteriregemente. (Det som mycket senare blev P10 i Strängnäs.) Generalen var gift med Sofia Lovisa Sparre som var av högadlig släkt.

Han kryddade sitt brännvin med anis och fänkål plus lite pomerans. Inte helt olikt kryddningen i aquavit. De proportioner som generalen använde gav, till skillnad mot aquavit, en mycket söt lakritssmak av den typ som finns längre söderut i form av Ouzo i Grekland, Pastis / Pernod i Frankrike och Sambuca i Italien. Nyköpings Brännvin bildar dock inte den mjölkvita dryck som exempelvis Ouzo gör när den blandas med vatten.

 

General Kuylenstierna lanserade sitt brännvin under namnet ”Expositionsbrännvin” på Stockholmsutställningen år 1866. Det producerades  under en period av Nyköpings Spritbolag under namnet ”General Kuylenstiernas blandning”. Detta namn fanns under en tid kvar som en undertitel även sedan brännvinet fått sitt nuvarande namn – Nyköpings Brännvin - år  1924.

 

Tyvärr är Nyköpings Brännvin lite för sött till påskbordet för min smak, så det får bli en aquavit istället, trots att man borde vara patriotisk och hålla sig till ”närproducerat”.

 

 

Påsk: Påskfirande allvarligt förr

 

 

Nog är väl julen den största mathelgen i våra svenska hem men påsken kommer inte långt efter. Sill och Janssons frestelse, omeletter och massor av gott bröd det är påskmat det. Men framför allt är det ju äggen som hägrar. Vi brukar i familjen måla äggen med vattenfärger innan vi äter dem och sedan hänger vi upp dem som prydnad i påskriset. När barnen var små hade vi tävling om vem som målade det vackraste ägget. Priser och hurrningar blev lönen.

 

Min far var ju hönsfarmare på 1940-talet så det fanns gott om ägg i stugan. En påsk bestämde sig far min och grannen Reinhold i Bråten att de skulle tävla om vem som kunde äta de flesta äggen. Pappa lyckades klämma i sig 21 stycken men Reinhold vann för han åt 24. Det var imponerande. För egen del brukar jag nöja mig med 8 till 10 ägg till påskmiddagen. Men då måste de vara löskokta för annars blir det för mäktigt.

 

Det här med påskfirande var ju mycket allvarligare förr. Långfredagen var ju näst intill helig och den dagen fick inget arbete utföras. Och inga nöjen heller för den delen. Det var gräsligt tråkigt. Och skärtorsdagen skulle också helgas. Jag minns när jag kom hem en dag och berättade för mamma att jag var bjuden på skärtorsdagsbal på en danslokal. Men då sa kära mor stopp. ”Ni kommer ju å dansa te långt in på småtimma å då ä dä långfreda! Dä blir inget åv mä dä”! Så det var bara att stanna hemma det.

 

Sedan många år är det för vår del tradition att resa upp till södra Lappland, till Åsele, där min svåger och svägerska har sin hemvist. Då blir det skidåkning och gäddfiske och en massa god mat och trivsamt prat. Men det är en ansträngande resa för det är 75 mil dit så resan tar inemot 10 timmar. Men det är det värt.

Som föremål från museets samlingar till den här påskbloggen har jag en kycklingrad, en påskdekoration från samlingen Eskilstunahemmet. Tidigare ägare var Ingrid och Ivar Aldestrand i Eskilstuna och givare Roger Aldestrand i Ytterhogdal.

 

 

Påsk: Påskkärring

 

 

Påskfirandet hade knappast något med påminnelse om Jesus korsfästelse och uppståndelse att göra. Snarare var det den mörka, verkliga och mer närliggande historien om häxeri som gav näring åt traditionen med påskkärringar. Men i sanning hade jag som barn under 40- och 50-talet ingen aning om bakomliggande historiska skeenden. Föräldrarna gav sig inte tid till djuplodande berättelser och inte har jag några minnen från de tidiga skolåren i ämnet. Ändå har tradition om just påskkärring följt med i generation efter generation. För oss barn var bevekelsegrunden att agera utklädd kärring likväl solklar; att begåvas med åtråvärd godis och i bästa fall slantar.

 

Så här var det. Under långfredagen slutfördes förberedelserna. Ritade kort målades med vattenfärger. En bitsockerkartong från konsum målades också och försågs med ett snöre – bärhandtaget. Den fick motsvara kaffepannan. Klädsel gjordes i ordning och sidenschaletten - likt den på bilden - var obligatorisk i utstyrseln. Häxmålningen i ansiktet med streck och prickar gjordes förstås på påskaftonen innan man drog iväg ut på byn. Sen bar det iväg till ”blåkulla”, men utan någon kvast. En sådan var bara till besvär. I kartongen förvarades alla hopvikta påskkort. När dörren till stugorna öppnades kastade man in ett kort och ropade samtidigt glad påsk. Som tack kunde man få hembakade kakor, inköpt godis och ibland även någon kopparslant, ja, till och med silvermynt kunde förekomma. I skymningen var man tillbaka i hemmet. Innan den spännande sammanräkningen av dagens ”inkomst” var det dags för påskmiddagen. Och den innehöll kokta ägg – vi barn kunde den dagen få två ägg var. Det var stort!

 

Mina egna barn har mindre erfarenhet av att uppträda som påskkärring. De fick av oss föräldrar målade kartongägg fyllda med godis. Alltjämt är det säkrast att ha lite snask hemma i beredskap. Det kan hända att man får besök av barn som ropar ”bus eller godis”. Vi föredrar det sistnämnda. Förutom äggätande varierar påskfirandet numera. I år åker vi till västkusten och då kommer vi att få se påskeldar.

 

 

 


Påsk: Äggtoddy



Beroende av vilken inställning man har till den kristna högtid som påskfirandet innebär associerar vi alla till olika saker då man säger ordet PÅSK.

"Puss i påsk" – ja varför inte den allitterationen.
"Paaskekrim" säger norrmännen när de drar upp på fjället till sin hytte och medför litteratur av dödlig art.
"Godispåsk" säger ungarna, klär ut sig och "rougar" kinderna.

Men det är ju ändå ägg man förknippar med påsken – ägg i alla former.

Äggulan skall röras kraftigt med sked i ett glas tillsammans med socker så att den blir till en smidig och jämn smet. Då – men först då – tillsättes konjak av valfri sort för att ytterligare förhöja njutningen då denna s.k. äggtoddy skall inmundigas.
Men fanns det barn i sällskapet blev det för kladdigt att låta var och en sitta och röra i eget glas och spilla. Då vispade man med en handvisp av ovan redovisad sort. Vispen hette "Röda Clara" om jag inte minns fel och kuggarna missade gång efter annan varför vispandet blev till en kamp att få snurr på själva visparna.

Det var en fullt jämförbar sportslig prestation jämfört med skedrörandet.
Konjaken behövdes definitivt som belöning!


Påsk: Krucifixet


Påsken är en av den kristna kyrkans stora högtider. Då predikas om den lidande Jesus på korset. När jag såg detta krucifix i föremålsarkivet tyckte jag mig se en leende Jesus. Krucifixet är från 1200-talet och saknar korset. Det kommer från Tumbo församling. Varför man har bytt ut den leende Jesus mot en lidande på nyare krucifix är för mig obekant men ärligt talat så stämmer den bilden bättre med hur jag uppfattade påsken som barn.

Dagarna före påsk - den s k stilla veckan - innehöll en rolig dag. Det var strutonsdagen då man fick sätta fast pappersstrutar på ryggen på andra människor. Det var verkligt meriterande om man lyckades fästa en strut på lärarens rygg.

Men sedan kom långfredagen. Tala om L Å N G. Den dagen måste jag sitta inne och lek var det inte fråga om. Och jag fick inte gå till någon kompis. Timmarna sniglade sig fram. Min familj var ändå inte särskilt religiös. Med tanke på denna tråkiga dag har jag viss förståelse för varför krucifixen visar lidandet.

Om jag inte missminner mig var det på påskaftonen som vi barn ritade och målade påskkort som vi slängde in genom dörren hos grannar och vänner och ropade “Glad Påsk”. Det var före portkodernas och ASSA-låsens tid. Något tiggeri förekom inte.

Så kom påskdagen och den var ganska lugn. Middagen var lite extra festlig med dillkött gjort av kalv och till detta serverades årets primör som var färsk gurka inlagd i ättikslag och med persilja. Dagens ungdomar har svårt att förstå att detta var något speciellt. Gurka finns ju året runt och smakar ganska menlöst.

Annandagen gick i glädjens tecken och då var det fritt fram för dans och glam. Äntligen kan man säga - som Gert Fylking.



Påsk: Inte bara ägg och lamm



Påsken måste vara en av de äldsta högtiderna på jorden. Enligt traditionen firades den första påsken i Egypten där Israels barn var slavar ungefär 1200 f. Kr. Israels barn skulle slakta ett lamm och ha en fest. Med lammets blod skulle de måla överstycket till husets dörr. Herren dödade allt förstfött som inte var i ett bemålat hus. Till minne av detta firar judarna påsk den 14:e dagen i månaden Nisan. Denna dag är det alltid fullmåne. Inom kyrkan ärvde man detta med att påsken skulle firas i samband med en fullmåne. Ett problem var att man inte kunde bestämma sig för hur det där med fullmåne skulle definieras.


En grek som hette Meton, 400-talet f. Kr., upptäckte att inom en 19 års cykel inträffar nymåne och fullmåne på samma veckodagar som de gjort 19 år tidigare. I kyrkans barndom bestämde man sig för att det var denna fullmåne som skulle räknas. Påskdagen skulle infalla den första söndagen efter fullmåne efter vårdagjämningen. När astronomerna hade spanat ut i rymden kom man underfund med att Metons måne inte stämde överens med den riktiga månen och att man även måste ta hänsyn till solen. Datumen för vårdagjämningen hade flyttat sig 11 dagar från år 1. Nu kunde man bestämma fullmåne och vårdagjämningen och nu kunde man bestämma när påsken skulle infalla. Men icke, kyrkan är stelbent och har man räknat fram dagen för påsken på ett visst sätt så skall detta gälla även om det är fel. Vi i Sverige firar påsken på det riktiga datumet men en del andra samfund håller sig till det gamla sättet att räkna.


Hur firar vi påsk? Ja inte är det mycket kvar av de gamla traditionerna. Ingen karneval firas före fastan. Semlor har vi kvar men det är inte många som äter hetvägg. Inte slår man katten ur tunnan. Påskbål för att skrämma hemvändande häxor finns bara i sydliga delar av vårt land. Äggpickning utövas endast i Ystad med omnejd, beskrivning av denna lek finns i någon av Piratens böcker. Nog var det festligare förr. Nu slutar påsken på Annandagen förr firade man hela veckan efter påsk. Kvar finns bara ägg och lamm samt en och annan liten påskkärring.



Påsk: Från förnekelse till färgglatt pynt



Om man på Google söker efter ”påsktuppar” så blir det 6 130 träffar inom 0,23 sekunder. Merparten av dessa hamnar inom pyssel- eller inredningsbranschen. Barn får lära sig hur de med enkla medel tillverkar eller färglägger en påsktupp, vuxna erbjuds dekorativa tuppar i allehanda material och kulörer, damer kan förvärva berlocker med tjusiga påsktuppar och  IKEA säljer prydnads-påsktuppar för en billig penning. Sedan Jenny Nyströms dagar finns möjlighet att sända påskkort – varav vissa med genusperspektiv!  - med läckra tuppar. En hel del kommuner, exempelvis Piteå, Härnösand och Boden, sätter tuppen i centrum för medborgarnas påskfirande. Inte överraskande finner man att en påsktupp på nätet söker en passande höna. Det går också att få en påsktupp som sprattelgubbe.


Sannolikt är personerna bakom denna svåröverskådliga informationsmassa inte särskilt medvetna om att tuppen har anknytning till den kristna påsken – och inte alls på det lustiga sätt som djuret ifråga numera presenteras. Inför måltiden på skärtorsdagen sade Jesus till Petrus: ”Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig”. Och det var ju precis vad som  hände, enligt Bibeln. Judas Iskarios sålde Jesus för trettio silverpenningar. När Jesus gripits fick Petrus frågan om han var en av lärjungarna, vilket han nekade till. Då gol tuppen.


Sedan dess har tuppen blivit en symbol för vaksamhet och seger över mörkret. Samt använd på allehanda färgglada sätt i moderna påsktider.




Påsk: Äggvärmare


Påsk är nog den helg på året som jag personligen gillar bäst. Trots att den kristna påsken är firande till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse. Om detta har skrivits så mycke och så bra så det lämnar jag.

Varför tycker då jag så mycket om Påskhelgen?
Det är för att nu börjar man ana vårens intåg, med ljus och värme. Alla blommor som snart ska slå ut, alla fåglar som ska börja sjunga för oss. Det är underbart…

Fastlagen är en tid av förberedelse. Om man tänker på semlor så skulle de ätas endast på Fettisdagen, om man är riktigt petnoga och inte som numera, direkt efter jul. Har ätit 3 stycken i år, kaffesemlor lagom stora.

Fastlagsris med färgade fjädrar i. Ursprunget till fastlagsriset kanske är den katolska traditionen att man piskade sig själv och andra på askonsdagen som tecken på botgöring.
Om riset sätts i vatten och får små musöron dekoreras det med urblåsta, målade äggskal och ev. annat påskpynt då symboliserar det uppståndelsen och livet. När man hämtar in riset ser det dött ut, men i vattnet börjar det leva och får gröna blad. Äggskalet är en symbol för Jesu grav, ägget kläcks och ut kommer en levande kyckling.
På Skärtorsdagsnatten trodde man förr att det var onda andar i luften och att de gjorde hyss. Häxorna for till Blåkulla och höll möte med Den Onde själv. Det finns flera ställen dit häxorna antogs flyga, beroende på var man bor: Häcklefjäll, Blå Jungfrun eller vulkanen Hekla bl. a. På medeltiden kunde kvinnor dömas för häxeri och brännas på bål. Därför brukar jag själv stanna hemma, man vet ju aldrig.

Långfredagen var under den gamla tiden en dag för stilla eftertanke, en sorglig dag då Jesus korsfästes och dog. Man fick inte leka och skratta och skulle helst vara svartklädd. Så är det verkligen inte i nutid.

Påskafton var en glädjens dag, fastan var över. Man hade påskagillen, åt god mat och drack hela natten lång. Man skulle inte sova denna natt, man skulle vaka och vakta för häxorna som återvände från Blåkulla, man sköt i luften och tände eldar för att skrämma dem.

Varför äter man så mycket ägg till Påsk? Jo, våren sätter fart på hönorna och de börjar värpa mer igen efter vintern.
Valde en äggvärmare på Raspen med tanke på det ovan nämnda. En höna liggande på ett rede. Hönan målad i brunt, rött och svart. Redet målad i gult och grönt. Oval form.

Hade som barn en äggvärmare i vitt porslin, rymmande ett ägg. Fick den av min farfar vid ett tillfälle när vi hälsade på honom. Tyvärr gick den sönder för några år sedan, har inte hittat någon som den ännu, men om jag gör det köper jag den!

GLAD PÅSK.



Påsk: En kär kärring



Den som bor ödsligt ser sällan några riktiga påskkärringar. Det är tråkigt. Törs de inte fram på grund av libbstickan jag planterat vid förstukvisten, just för att hålla trolltyg ur vägen? Nej, inte skräms en kryddväxt. Det handlar nog om avstånd. Nutidens kvastar saknar flygförmåga.

Seden att måla kinderna röda, sätta fräknar på näsan, klä sig i huckle och förkläde och tigga godsaker lär ha ett visst ursprung i häxförföljelserna. I Sverige avrättades cirka 300 personer under åren 1660-1680. De anklagades för hor med djävulen i Blåkulla, där han bjöd på gästabud.

Det skulle dock dröja länge innan tron på illasinnade häxor omvandlades till skämtsamma och respektlösa påskupptåg. Först på 1800-talet lär barn och ungdomar ha vandrat runt mellan gårdarna i Bohuslän, Dalsland, Värmland och Västergötland. I dag finns påskkärringar över hela landet. De är rätt beskedliga och märks faktiskt inte så mycket. Deras vilda fester äger mest rum i förskolan.   

Fast säker för dem kan man inte vara... Tänk om påskens egen gumma plötsligt står där utanför dörren. Finns hon avbildad på kortet hon räcker fram? Finns där också ett rim? I så fall följer hon en annan tradition, det västsvenska bruket att skicka påskbrev. Dags att plocka fram lite sötsaker! 

En hängande påskkärringen hör helgen till, kanske förgyller den fönstret eller en dörröppning. Prydnaden på fotot är knappt 2 decimeter lång, har kropp av piprensare och huvud av en pappkula.


Så ett påsktips. Kliv ur sängen riktigt tidigt på påskdagen – du kan se solen både dansa och snurra!



RSS 2.0