Polis: Fransk polisbatong blev ”svensk”

 
 
 
 

Som gammal polisreporter tittade jag extra noga på den polisiära samlingen som finns på Sörmlands museum när ”bloggänget” gick runt och kollade efter uppslag till kommande bloggar. Större delen av den intressanta samlingen kommer från det gamla polismuseet i Eskilstuna.

 

 När jag såg samlingen av batonger, allt från den klassiska polisbatongen från 1962 till hemmagjorda av värsta sort använda vid brott, kom jag att tänka på en mycket god vän under många år – en av Oxelösunds stora profiler. Poliskonstapeln Bror ”Brollan” Holmström, en storväxt och stark person som ”buset” ogärna gav sig på.
 

 ”Brollan” skulle vara en av få poliser i landet som inte fick bära batong! Anledningen var att han vid något tillfälle slagit för hårt med skada som följd.

 

 Här lite historik kring den franska batongen hämtad ur museets databas:

"Batongen gavs en längd av 50 cm och en största diameter av 4 cm. Den utfördes med ett metallrör som kärna, kring vilken formpressades en mjuk hylsa av vitt och svart gummi. Batongen försågs med handrem av nylon, emblem och bärbygel. Sedan batongen praktiskt provats i polistjänst, blev den av Kunglig majestät godkänd från den 1 april 1962 som vapen för uniformerad polis."

 

Egentligen klarade han sig utmärkt ändå för den som fastnade i hans nypor satt stadigt hur man än försökte ta sig loss. ”Brollan” var också poppis bland stan´s ungar. För oftast fanns det en påse med karameller i fickan och som han gärna delade med sig.
 

Jag fascinerades många gånger av de historier han berättade om sitt liv som polis, både till lands och sjöss. Under många år bemannade han sjöpolisbåten som framför allt skärgårdsborna såg som en trygghet. Ett besök av besättningen var alltid uppskattat och för polisen var den information som de boende i skärgården kunde lämna av stor betydelse.

 

 För oss i dag låter berättelsen om hur man ofta var ute och patrullerade, såväl i tätort som i glesbygd, lite overklig. Att en polis i dag skulle knacka på och påpeka att flaggan inte är hissad en flaggdag, att trottoaren inte är plogad eller sandad eller att häcken skymmer och är en säkerhetsrisk är inte tänkbart. Fast å andra sidan ägnar man sig - får vi hoppas - åt grövre förseelser och brott.

 

Låt mig sluta den här lilla berättelsen om batongen och ”Brollan” med att konstatera att han den 9 december 1942 var med och startade Oxelösunds Boxningsklubb på Esters konditori. En stark och stryktålig boxare som till och med gick en 3-rondersmatch mot ingen mindre än europamästaren Olle Tandberg. Förlust visserligen men att ha mött denne mästare måste ha varit en höjdare.

 

Mer information om polissamlingen

 

 

 

 

 

 
 

Polis: skjuts i polisbil

 

I Stockholm kom första polisbilen i bruk 1913 och med bilens tillkomst kunde större områden snabbare täckas av. Polisväsendet var en kommunal angelägenhet och ute på landsbygden dröjde det längre med bilinköp. Första polisfordonet jag såg i hemkommunen i mitten på 50-talet var en helsvart Chevrolet med en stor strålkastare på takets framkant. Lite spännande var det att se åket rulla genom samhället, men att själv få en åktur var ju otänkbart.

 

En dag hördes tjutande sirener och vi barn i skolan rusade till fönstret för att se ”chevan” i vådlig fart susa in i samhället. Otroligt häftigt! Men efter den exhalterande fartuppvisningen kom sen ett chockbesked. Den raraste av flickor hade dragits upp ur vattnet vid ett utomhusbad, men trots en desperat polisfärd kunde hennes liv inte räddas.

 

Den 27 februari 1966 blev jag och Anita påkörda bakifrån vid Segersta allé i Runtuna. Vår VW for rakt in i ett träd, studsade ut på vägen igen varpå den påkörande bilen gav bakvagnen en smäll till. Säkerhetsbälten räddade oss men bilen var rejält ramponerad och köroduglig. Två pojkar i en tredje bil skulle till Nyköping och de erbjöd sig att larma polisen. Efter en dryg halvtimme kom en polis utfarande. Utredningen blev enkel eftersom den påkörande tog på sig skulden. Anita och jag fick sedan skjuts hem av polismannen Bertil Lundberg. Lite uppståndelse blev det när vi klev ur det omisskännliga svartvita fordonet.

 

Från 1965 blev all polisverksamhet statsstyrd. Då specialutrustades alla fordon och lackerades svartvita. I bilen på bilden, som är tagen 1965, sitter konstapel Arne Frykman, Nyköping och det är han som lämnat fotot till Sörmlands museum.

 

 

Polis: upploppen i Göteborg 2001

 

Det första som möter besökaren på Apartheidmuséet i Johannesburg är Nelson Mandelas ord: ”Att vara fri är inte bara att kasta av sig sina bojor, utan att leva på ett sådant sätt som respekterar och bidrar till andras frihet.”
Visdomsord som den brittiske majoren Alexis Casdagli kan, på ett symboliskt sätt, sägas ha praktiserat när han satt i ett tyskt fångläger 1941. Där broderade han bonader som smyckades med svastikor och tyska riksvapen till.de tyska fångvaktarnas förtjusning. Bonaderna hängdes upp och dekorerade väggarna men vad fångvaktarna inte såg var att den bård av prickar och streck som löpte runt broderiet var ett morsemeddelande som löd: Fuck Hitler och Good save the Queen. Majoren kunde fritt uttrycka sina åsikter med visad respekt för sina tyska fångvaktare.


En annan metod användes under EU-toppmötet i Göteborg 2001, en metod som började som en fredlig demonstration men som urartade till upplopp, skadegörelse både på medmänniskor och egendom och som slutade i kaos. Åsikterna går isär om orsak och verkan men polisens ganska brutala agerande har ifrågasatts. En demonstrant blev skjuten av polis, polisgruppen där demonstranten blev skjuten hamnade i ett regn av gatsten varav fotots sten var en som kastades mot polisen. Polis och militär har monopol på att använda våld i vårt samhälle men i bakgrunden skymtar en saknad av en tillit till ett”vi” mellan demonstranter och samhällets representanter. Man tar saken i egna händer!

 

Gatans parlament är en del av vår demokrati men demokrati kräver en pågående hågkomst av delade minnen. De berättelser som människor berättar om det förflutna bidrar till en förståelse av vilka vi är. Samtalet och dialogen och eller viljan till samtalet och dialogen saknades mellan polisrepresentanterna och demonstranterna i Göteborg och att värna säkerheten kring EU:s toppolitiker krockade med demonstranternas önskan om dialog och påverkan.

 

Åter flimrar Nelson Mandelas bevingade ord förbi: ”Att vara fri………”

 

En sörmländsk polisman passade hur som helst på att plocka med sig gatstenar som kastades mot polisen. Fotots sten hamnade på Polismuséet i Eskilstuna, andra delades ut till kollegor som minne för deltagandet i Göteborg. Förhoppningsvis blir stenarna en pågående hågkomst om delade minnen och bidrar till förståelse av vilka vi är och bör vara mot varandra. Att tilliten till ett ”vi” inte blir en hoppfull symbol utan verklighet.

 

 

 

 


Polis: Byling, bygelsax

 
 

Kopplingen hörs direkt. Men ursprungligen användes denna byling av brandväsendet. Just den här är skänkt av A A O Sandberg från Nyköping. Den köptes in till muséet 1916 och ingick in en stor samling. Sandberg var medlem i Frivilliga Brandcorpsen om man ska tolka in att en fana därifrån ingår i samlingen. Ytterligare en fana finns från Nyköpings Bildningsförening, daterad 1854.

 

Bygelsaxen användes av brandvakten till att hålla fast bråkiga personer. Det sitter en fjädring inne i bygeln. Den sluts runt halsen på den bråkiga och man har koll på personen tills man kan sätta honom i fängsligt förvar. Bygelsaxen kallades också byling. I bakändan på skaftet satt en doppsko, som knackades i gatstenen om man behövde förstärkning. Vi pratar nu 1700-tal och framåt då polisväsendet byggdes upp ur brandvaktens skaror. I vår hembygdsförenings föremålsarkiv finns en bygel i trä utan fjädring och kanske användes den till att hålla fast personer mot en vägg tills förstärkning kom?

 

Att vara polis/byling nuförtiden är nog ett mycket skiftande arbete. Alltifrån att hjälpa människor i nöd, ta fast fortkörare och busskörare till att vara duktig administratör och dokumentera allt i rapporter. Vårt samhälle består ju nu mer och mer i dokumentation än vanligt arbete. Jag tänker då ännu mer på vad våra sjuksköterskor och läkare sysslar med utöver att undersöka och sköta den sjuke.

 

I Sandbergs samling ingår allt från husgeråd till verktyg. Bland de föremål jag tycker är mycket intressanta finns mallar för tryckning av tapeter och en kliche för psalmbokstryck. Vackra träklichéer, sånt som inte används i denna värld av dataframställda mönster. Titta gärna in i den skiftande samlingen, A A O Sandberg.

 

 

Polis: pass blir hårdvaluta för kriminella personer

 

 

Minnet är något som ständigt gör mig förundrad. Ofta hävdar jag att jag har en väl utvecklad förmåga att minnas oväsentligheter. När vi fick veckans ämne kom jag väl ihåg när jag skaffade mig mitt första pass. Året var 1964 och polisväsendet hade fortfarande ett mycket decentraliserat kommunalt huvudmannaskap. Sålunda fick jag stega iväg hem till det lilla samhällets poliskonstapel Harald Bårdh, medförande välliknande foton och personbevis från kyrkoherden. Mitt något udda minne från ansökningstillfället är att den respektingivande polisen hade svårt att avgöra min hårfärg. Han fick konsultera frun, som slog fast att det skulle stå ”mörkblond” i passet. Värdehandlingen skulle hanteras med omsorg och gav möjlighet att resa utrikes. Att illegalt sälja sitt pass fanns naturligtvis inte i min värld.

 

Bildens montage av gamla förfalskade pass kommer från Polismuseet i Eskilstuna. Svenska pass är mycket eftertraktade. De ger möjlighet att resa till ett stort antal länder utan visa.. Förfalskningar har alltid gjorts men under senare år har problemen ändrat karaktär och eskalerat. Förvisso har teknikutvecklingen försvårat ändringar av pass. Däremot har handeln med autentiska pass blivit ett inslag i den s k organiserade brottsligheten, särskilt vid flyktingsmuggling. Köparna kan i dessa sammanhang få betala tiotusentals kronor för ett pass där personen på passfotot har ett utseende som kan förväxlas med köparens..

 

Som nyhetskonsument häpnar jag ibland över de fakta som presenteras i media. För några veckor sedan fick man reda på att 170000 svenska pass är anmälda försvunna. Varje år anmäls bortåt 60000 pass som förkomna. Flertalet kan förklaras som bortslarvade men alltför många har kommit i orätta händer. Utredning pågår med inriktning att skärpa polisens förhörsrutiner och begränsa rättigheten, som svensk medborgare, att gång efter annan få ut ett nytt pass. Det lär finnas personer som tagit ut 10 -15 pass under ett antal år. Ansvarig minister - inrikesminister Anders Ygeman – vill snabbt ta krafttag mot eländet. Lätt att förstå och minst sagt angeläget!

 

 

Polis: valda delar av mitt brottsregister

 

 

”Ja, gör det du, du ska någe rolit ha”! Jag höll på att svimma av förvåning när jag fick det svaret av min mor när jag frågat henne om jag skulle kunna få köpa en motorcykel. ”Du ska någe rolit ha”, sa hon!  Jag hade blivit erbjuden av en kompis att köpa hans gröna lättviktare av märket Monark med ILO – motor på 125 kubikcentimeter. Han ville ha 225 kr för den och pengar hade jag. Men jag var inte mer än 15 år och var naturligtvis utan körkort. Men mor min var välvillig och jag köpte motorcykeln. Långt inne i skogen där vi bodde kom det ju aldrig några poliser - trodde jag. Så jag körde lite på skogsvägarna hemikring och hade kul.

 

Då jobbade jag som dräng hemma hos min far. Min farfar som då var 76 år jobbade också på gården. Det rådde lugn och harmoni på stället. På den tiden åt man middag mitt på dagen kockan 12 och sedan var det middagstimme då alla låg och vilade en stund på maten. Den här dagen i mitten på april fick jag en idé att åka och vittja min ryssja i sjön Likstammen nere vid byn på middagstimmen. Jag var nämligen fiskeintresserad redan då. Så jag for iväg på min motorcykel och tittade i min ryssja men den var tom. Då plötsligt uppenbarar sig en polis bakom mig. Av vissa orsaker så hade han blivit kallad till sjön just för att kontrollera att det inte fanns några gäddryssjor utsatta. Det här var nämligen under en tid då det rådde någon veckas förbud mot fiske av lekande gädda i april – detta för att värna om fiskföryngringen. Denna bestämmelse visste jag inte om så jag var helt överrumplad.

 

Jag visade min ryssja och nu minsann så fanns det en gädda i den. Jag hade väl tittat för slarvigt tidigare. Ryssjan och fisken togs i beslag. ”Är det din motorcykel” frågade då polisen och jag hade ju ingen möjlighet att förneka detta. Att jag sedan fick hjälpa till att skjuta på polisens bil (av märket Citroen Traction Avant modell B11) var ju inte heller så roligt. Den biltypen som hade liten frigång hade fastnat på den blöta vägen till sjön.  Jag blev så uppmanad att dra motorcykeln hem men bakom Axala-kroken satte jag mig på cykeln och åkte hem. Pappa blev bara lite sur men sa att jag fick betala böterna själv. Och det gjorde jag – det blev 50 kr! Motorcykeln sålde jag sedan till en granne för 250 kr – alltsammans kostade mig bara 25 kr! 

 

Gäddryssjan som jag valde i museets samlingar är ur mästerlotsen Karl-Gustav Sundströms samlingar från Oxelösund.

 

 

Polis: När Riksettan gick genom centrala Nyköping

 

 

En viktig uppgift för polisen är ju att övervaka trafiken. Hur trafiksituationen såg ut på 1950-talet i Nyköping får därför bli min tolkning av ämnet.

 

Före 1961 gick stora vägen – dvs E4:an eller vid den tiden Riksettan – genom centrala Nyköping. Trafiken kom söderifrån från Kungsladugården, via  Gamla Norrköpingsvägen med sina alléträd, över Västra Viadukten (en äldre version) och gick sedan Västra Storgatan och Östra Storgatan upp till Stockholmsvägen. Där svängde Riksettan via Stockholmsvägen upp mot Folkets Park och vidare mot Stockholm. En ökänd korsning var den mellan Västra Storgatan och Brunnsgatan. För att råda bot på trafikproblemen där, satte man upp trafikljus. Det var vad jag minns de första trafikljusen i Nyköping. Poliserna var säkert nöjda med detta arrangemang eftersom de då inte behövde stå och dirigera trafiken i korsningen.

 

På den tiden fanns det en del originella personer i Nyköping och det finns en historia om hur det kunde gå när polisen stoppade en av dessa för att denne med sin moped hade kört mot den nya företeelsen i form av rött ljus. ”Hade inte tid att stanna – det är bråttom”. Hur den stackars polisen hanterade detta förtäljer inte historien. Troligen tog han det med ro, eftersom poliserna kände sina original och hade ett visst överseende med dem.

 

Som skolbarn i första och andra klass i Västra Småskolan och Gripenskolan, var vi tvungna att passera den vid den tiden tungt trafikerade Riksettan varje dag på vår väg till skolan. Jag har inget minne av att det vidtogs några speciella åtgärder för att höja trafiksäkerheten för oss barn. Det gick i alla fall bra och jag kan inte minnas att någon råkade illa ut i trafiken. När Högbrunnsskolan byggdes fick vi från tredje klass flytta dit. Eftersom jag liksom många andra i klassen bodde på Högbrunnsområdet blev det en väsentlig förbättring av trafiksäkerheten kring vår skolväg. Från femte klass var det dock åter dags att gå eller cykla till Läroverket mitt i staden.

 

År 1961 blev E4:ans förbifart kring Nyköping klar och trafiken inne i centrum lättade för att så småningom åter öka på grund av ökande bilism.

 

Bilden visar Riksettan strax norr om Stora Kungsladugården och man kan skymta Sunlight till vänster. På bilden ser man hur den gamla Riksettans vägbana av cementblock rivs upp. Dessa cementblock orsakade ett mycket karaktäristiskt dunkande i fordonen när de körde över skarvarna. Jag har i vuxen ålder kört på de äldre delarna av Autobahn i Tyskland och där upplevt samma ”musik” från vägbanan. Autobahn var ursprungligen byggd på samma vis som Riksettan.

 

 


RSS 2.0