Profil: en extravagant hertig och kung

 

Bildens vinglas i grön färgton är från 1580-talet och tillverkat vid Karl IX glasbruk utanför Nyköping. Det lär vara det äldsta svensktillverkade glas som finns bevarat. Tillståndet är inte på topp då glaset är en rekonstruktion av de skärvor som grävts fram på Nyköpingshus.

 

Hertig Karl, kung Karl IX 1604 -1611, fick Nyköpingshus i arv efter sin far Gustav Vasa. Om denne Karl finns mycket att berätta - en dåtida profil med ett sjuhelvetes humör, gift två gånger, många barn och med extravaganta vanor. Ett exempel på att han hade stor makt och resurser var att han omvandlade Nyköpingshus till ett imponerande skrytbygge, ett renässanslott.

När han blev kung styrde han landet från slottet i Stockholm men ofta vistades kungafamiljen på Nyköpingshus. Ett storståtligt porträtt av Karl IX finns i audiensrummet på Gripsholms slott i Mariefred. En kopia av denna målning finns i landshövdingens vackra tjänsterum på Residenset i Nyköping. Detta porträtt visar en dåtida storman som utstrålar makt. En pikant detalj på målningen är kungens frisyr. Det minst sagt glesa håret bildar ett tydligt kors, som torde vara ett uttryck för kungens gudfruktighet, men framför allt utgör en markering av att kungamakten var överordnad kyrkan.

    

Apropå kungens vidlyftiga lyxvanor står den hejdundrande bröllopsfesten på Nyköpingshus år 1592 i en klass för sig. Han gifte sig då med Kristina från Holsteins Gottorp i nuvarande Tyskland.

 

    Vad sägs om följande fakta: 

    - "Alla kändisarna var där. Eleganta människor med rikedom och makt"

    - 635 gäster som smorde kråset i tio dagar

    - underhållning av ett teatersällskap från England

    - gästerna åt  bl a 71,5 oxar, 42 kalvar, 277 får, 710 hönor, 12 oxtungor och 4 kalkoner

    - det dracks 21 tunnor öl (ca 2625 liter) och okänd kvantitet exklusivt vin

    - "en av höjdpunkterna på kalaset var när de levande älgarna släpptes in på borggården - en nordisk variant av tjurfäktning till gästernas stora förnöjelse"

 

    Fakta hämtade från en sammanställning gjord av Ingegerd Wachtmeister år 2008.

 

Kung Karl IX var en dåtida maktprofil. Nutidens kung har ingen formell makt och hans profil är väl kanske inte särskilt tydlig. I vart fall inte i jämförelse med Karl IX. Nog har han hållit ett och annat empatiskt tal, som fått stor uppmärksamhet.  Men mest framstår han som en lyxlirare, som orimligt många svenskar fortfarande håller om ryggen.

 


Profil: Inte bara bild från sidan

 

Profil är inte bara att ha näsan åt höger eller vänster. De gamla egypterna avbildade alltid ansikten i profil och kropparna en face. Profil betyder numera inte bara profil, att teckna ansiktet från sidan. Man kan hålla en låg profil, vilket inte betyder en teckning av benen eller fötterna utan att man ligger lågt. Det betyder inte att man ligger i källaren utan att man inte framhäver sig själv eller sin verksamhet så mycket att det stör omgivningen.

 

Jag jobbade i ett dataföretag som skulle vara i framkanten av datautvecklingen, långt före andra företag satsade vi stort på persondatorer, även kallade PC. Vi skulle ha en egen profil, vi skulle profilera oss. På grund av olika anledningar fick vi en ny VD som var fast övertygad om att datautvecklingen hade stannat på den punkt som gällde 1963, det var då han slutade på IBM. Han såg till att vår profil som ledande inom PC-Sverige försvann. Vi blev helt profillösa, slätstrukna, nästan utraderade. Från PC gick vi tillbaka till ett stadium som nästan var före blyertspennans tid. Har man lyckats skaffa sig en profil skall man behålla den. Boxare får ibland en helt ny profil efter en hård match men det beror mest på ett misstag i försvaret av den egna profilen.

 

I vår omgivning finns det en hel del personer som har skapat sig en egen profil genom sitt agerande. Sportjournalister är ett bra exempel, Torsten Tegner och Glokar Well är ett par som verkligen var profiler.

 

Men vad har det här med pelarstumparna på bilden ovan att göra. Ja inte vet jag, men garneringen på dessa kan kallas profiler eller kannelyrer. Profiler kan vara mycket, gå in på Google och se.

 


Profil: Mora-Nisse gav mig lust att skida

När skidkungen stakade fram i vasaloppsspåret satt jag som klistrad vid radioapparaten och lyssnade på Sven Jerrings referat. Under 40- och början av 50-talet hade Mora-Nisse sina största framgångar i skidspåret. Han vann bl.a nio segrar i just Vasaloppet. ”I vita spår”, boken som han själv skrev, utgavs 1953 och blev en dåtida klassiker. Jag hade nyligen lärt mig läsa och kunde plöja igenom den. Det satte sina spår.

 

På mycket enkla laggar, med obetydliga snokar (spetsar) och en enkel hälla till bindning, åkte jag min första tävling. Det var i skolan, i förstaklass och slutade i placering näst sist. Jag fick i alla fall bokmärken i pris. Han som kom sist fick en tandborste och var mycket ledsen. Vi bytte priser och tandborsten blev min, jag hade aldrig sett en sådan tidigare.

 

Den smått nesliga skiddebuten glömdes snart och när skolans vaktmästare lät mig låna ”riktiga” skidor från skolan kom istället framgångar. Jag blev skolans skidkung – ja, åtminstone en av dem – och blev uttagen att åka distriktsmästerskap. Mer skidåkning, dock utan tävlan, har sedan följt med genom livet - några Vasalopp har det förvisso blivit.

 

Jag har också haft nytta av skidor i mitt arbete, exempelvis då en pilot inte vågade sätta ner helikoptern mitt i skogen, som jag hade hoppats på, utan valde flack mark mer än kilometern bort. Hur skulle jag i sådana fall, utan skidor i mer än meterdjup snö, ta mig fram till en liggande sövd älg?

 

Måtte skogsarbetarna, bröderna Gunnar och Herbert Jonsson, ha uppskattat sina skidor när de arbetade under Christineholm under tidigt 1900-tal. Deras björklaggar återfinns nu i museets samlingar och är försedda med bara en tårem, liksom mina när jag kom näst sist!

 


Profil: Castor en vän för livet

 

Karl XII hade sin Brandklipparen, Fantomen sin vita Hero och Linde Klinckowström, senare von Rosen, red på Castor. Han gick långt, ända till städer som Paris, Rom, Budapest och Warszawa med Linde på ryggen. Castor fick för det mesta bra mat och god omvårdnad utefter vägen, precis som Linde. Hon hann träffa många kulturpersonligheter och celibriteter under sina ganska äventyrliga långritter genom mellankrigstidens Europa. Sidenklänningen hade hon i sadelväskan!

 

  Castor och Linde, som levde 1902 -2000, är aktuella igen. Jan Mårtenson, diplomaten och deckarförfattaren, har samlat Lindes reseberättelser samt skrivit egna texter om hennes tid i en helt nyutkommen bok.

 

  Varför döptes hästen till Castor? Det kan inte vara efter en av stjärnorna i Tvillingarna. Himlens Castor är vit och Lindes isabellafärgad, det vill säga smutsgul. I mytologin anses namnet gälla för en beskyddare av människor i nöd, särskilt till havs, och kanske gav detta hästen styrka. Castor blev en tröst då Linde led av svår sjösjuka under en båtresa mellan Malmö och Lübeck!

 

  Hästen på bilden är av samma tåliga sort, tillverkad 1910 i ett enda björkstycke på Berglinds leksaksfabrik som låg nedanför Storhusfallet i Nyköping. Flera djur från samma tillverkare skänktes till museet i början av 60-talet. Givaren Sture Lestner lekte med dem som liten, liksom hans två söner. Undrar om de kände till Castor, den av kött och blod?

 


Profil: Företaget som räknade fel

Facit i Åtvidaberg var ett företag med hög profil och kända verkställande direktörer (grundaren Elof Ericsson och efter honom sonen Gunnar). De mekaniska kontorsmaskinerna att skriva på och räkna med  såldes världen runt. 1970 hade bolaget 14 000 anställda, var representerat i 140 länder och omsatte omkring en miljard. Åtvidabergs kommun var helt beroende av att affärerna gick bra.

 

Då kom smällen. Facit hade inte  tagit de japanska signalerna om billiga elektroniska räknare på allvar. Det gjorde däremot kunderna. Omsättningen sjönk katastrofalt och 1972 hotades Facit av konkurs. Hela ”imperiet” köptes ett år senare av Electrolux, där det också fanns en direktör med profil – Hans Werthén. Köpeskillingen var ynka 80 miljoner!  Sedan fortsatte slakten, på sedvanligt sätt, i flera led och 1998 likviderades till slut Facit.

 

I det hårda näringslivet lär talesättet ”facitfällan” betyda att ett företag inte hänger med vid teknikskiften. Det hade nog ingen i Facit räknat med när de mekaniska räknesnurrorna var uppe i högvarv.  Numera samlar de  i och för sig vackra maskinerna bara damm i kontorsgarderober och på museihyllor. En förlorad profil.

 


Profil: min gamla mormor

När jag såg skyltdockan i museets samlingar kom jag att tänka på min mormor. Hon var född 1869 och var husmor vid Lillgården i Axala by under det tidiga 1900-talet. Att vara husmor på en gård på den tiden var en krävande syssla. Min mor har i sin berättelse om sina barndomsminnen skrivit: ”Jag har aldrig sett min mor sysslolös för om hon hade några minuter ledigt från stora sysslor hade hon alltid en strumpa i händerna. Det gick ju åt massor av strumpor åt så mycket folk”.

 

Jag minns min gamla mormor som varm och god. Hon tyckte om barn och hade alltid några vänliga ord att säga till en liten pilt. Hennes skorpor var berömda och jag fick ibland smaka på dem till en kopp silverté. (Varmt vatten med lite socker och grädde). Jag vill minnas att jag fick det som tröst när jag hade plurrat i gårdens aldamm. Bakom stallet fanns en vattensamling bredvid dynghögen där dyngvatten och urin från djuren samlats. Det var vinter och jag gick ut på den tunna isen som täckte dammen. Den brast naturligtvis och jag for ner till midjan i det stinkande alvattnet. Förfärad och skrikande sprang jag in och ställde mig på köksgolvet hos mormor. Det blev ju stor uppståndelse. Jag blev avklädd och tvättad och hur mormor fick rent i köket vet jag inte. Men silvertéet var gott.

 

Bilden ovan visar en skyltdocka, en gumma som sitter och stickar. Den är försedd med mekaniskt urverk som, när det sätts igång, låter gumman sticka. Enligt uppgift är den köpt från Tyskland på 1890-talet. Det är en gåva av köpman Ahlin före detta innehavare av Ahlins kortvaruaffär i Nyköping. Jag tycker att gumman har en fin profil.

 


RSS 2.0