Runda saker: "Morteln med sin mjuka form"



Morteln är ett nödvändigt köksredskap. Den slitna, väl använda, doftar matminnen.

En mortel är verkligen en nödvändig tingest, liksom mortelstöten, pistillen, som hör till. Hur skulle man annars krossa kardemumman till det riktigt klassiska bullbaket?

  Redskapet, som också används på vissa laboratorier, har antika anor. Till exempel lät Egyptens Kleopatra, 69-30 f Kr, mala sitt smink med en mortelstöt.

  I Sverige har den vanliga hushållsmorteln funnits sedan medeltiden, i trä, gjutjärn, mässing eller marmor som på bilden. I Nils-Arvid Bringéus bok Arbete och redskap (om svensk materiell folkkultur före industrialismen) berättas om stora trämortlar eller stampor som användes i norra Sverige och i Finland för att stöta eller krossa gryn. I Skåne fanns senapsknäckan. För större mängder maldes med en järnkula i ett trä- eller lerfat.

  På 1970-80-talen var gamla mässingsmortlar rätt åtråvärda, främst då för samlarhyllan. Bland annat tillverkade Skultuna en serie med tio olika storlekar, från 1817 till cirka 1900. En titt i dagens antikmagasin visar att intresset för dem har minskat, liksom värdet. Men vem samlar prylar för pengarnas skull? Det finns andra skäl.

  Centerpartiets Maud Olofsson lär ha ett 50-tal mortlar i alla möjliga material. I SVT:s Antikrundan gav hon sin syn på deras betydelse. De runda, små eller stora skålarna symboliserar minnen, mat, mammas kokkonst och dofter. Det låter väl fint. För så är det!


Runda saker: "Abacus"



Hur var det nu? Runda saker har inga hörn! Man säger ju att ”bollen är rund”, men ingen boll i sikte. Däremot hittar jag en ställning på fot med träkulor uppsatta på 10 stycken tvärgående, runda metallstänger.

Kulor är runda saker och dessa platsar alltså i ämnet. Detta är en ”kulram” eller ”Abacus” med ett finare ord.

Vad man har haft den till? Jo, i Västra skolan i Nyköping användes den i matematikundervisningen och det förekommer än idag i vissa länder i Orienten (Kina) att handlare räknar fram prutpriset inför häpna turister. Fort och lätt går det!

Så kan man ha nytta av ”runda saker”.


Runda saker: "Jag hade femti och han hade fem"



Små barn, små kulor = spelkulor

Stora barn, vuxna män och kvinnor = fotboll

Seniorer = bouleklot

De små, runda leksakerna av lera blir med tiden större och tillverkade av läder. Sedan blir det runda mindre igen. Då i form av ganska tunga metallklot. De runda sakerna speglar tidens gång tycks det. Visst kan man se en senior spela både kula och sparka boll, men då är det oftast tillsammans med barnbarnen.

De riktigt alerta manliga seniorerna dyker ibland upp i form av "gubblag" som sparkar fotboll mot damlaget, som består av unga, vältränade ungdomar. Men har någon sett ett "gummlag"?

När kroppen börjar bli stel och seg, då är boulespel en alldeles lagom hård motion. Det var prins Bertil som introducerade boulesporten i Sverige under 1960-talet. Svenska Bouleförbundet bildades 1977 och ingår i Riksidrottsförbundet.

Bildens kulpåse påminner om en dikt av Sten Selander som heter ”Spela kula” och den berör  verkligen. Den börjar så här:

Vi spelte kula på torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi  spelte och han förlorade dem..

Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.


Fy, att bete sig så! Dikten fortsätter och slutar så här:

Jag skämdes. Jag tror jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den grabben glad.

Det finns kanske skäl att rannsaka sig själv. Hur kändes det när man gick hem med kulpåsen fylld till brädden och kompisarnas var tunna och slankiga.


Runda saker: "Saker runt om oss"



Innan jorden blev ett klot var den ändå rund, men då som en pannkaka. Det finns ännu människor som anser att det inte stämmer att jorden är ett klot, men de säger inte att jorden är som en pannkaka, den har kanske blivit en kvadrat.

Att komma för nära kanten var farligt, man kunde ramla över den och var man hamnade då var man inte överens om. Påven Alexander VI, Borgia, delade upp jorden mellan spanjorer och portugiser genom att dra en linje på en karta från norr till söder.

Allt väster om linjen tillhörde Spanien och allt öster om linjen var Portugals område. Alexander trodde inte på det här med att jorden var ett klot, hade han gjort det hade han fått dra en andra linje på baksidan.

Om inte så hade allt legat österut om jag hade rest åt öster och då hade det inte funnits något spanskt Sydamerika. Tack vare den här linjen blev Brasilien portugisiskt för det finns ett litet område som ligger öster om linjen.

Blomkrukan på bilden – vad har den med runda saker att göra? Det är en stilig sak i jugendstil. Stället är av guldmålad mässing och krukan av porslin, mönstrad med glasyr i olika färger. Hade man sett en sådan grej i dag i ett hem hade det nog blivit runda ögon.

Egentligen var jag på jakt efter en dopfunt men det finns det ingen i museets samlingar. Hur jag skulle ha fått ihop runda saker med en funt som modell har jag glömt. Det var bättre förr, minnet i alla fall. När man nu försöker att tänka koncentrerat går det bara runt. Jag tror det kallas rundgång.


Runda saker: "Hjulet är runt"

Bland floskler som fotbollsbevakande sportjournalister gärna använder har ”bollen är rund” en hedersplats när ett lags tillkortakommande ska bortförklaras. Däremot skriver de som refererar cykeltävlingar aldrig att ”hjulet är runt” om favoriten blir frånåkt i sista uppförsbacken. Orsaken till det sistnämnda kan möjligen vara att hjulet upphörde att vara runt på grund av punktering.

   Annars är det förstås självklart att hjulet är runt, ända sedan detta uppfanns för miljoner år sedan. Att hjulen under ett skateboard (på svenska rullbräda enligt Svenska Akademiens ordlista) är runda är en förutsättning för åkandet på detsamma. Redskapet uppfanns på 1950-talet av surfare som ville använda sina brädor även när vattnet kändes för kallt eller vindarna var besvärliga.

   De fyra hjulen under brädan är upphängda och ledade ungefär som på rullskridskor och man svänger genom att luta brädan. Det ser förvånansvärt lätt ut när en skicklig skateare glider fram på gatan eller utför djärva tricks i en specialbyggd ramp. Undertecknad, som en gång och aldrig mera provat på att åka skateboard, vet att lättheten bara är skenbar. Sällan har jag dråsat i marken så snabbt och brutalt. Det berodde naturligtvis på att ”hjulet var runt”. Eller kanske alltför runt, om man nu kan komparera ett ord som runt.


RSS 2.0