Tema Släkt: "Är vi månne släkt med varandra?"



Man tänka sig följande samtal mellan de här två gentlemännen.

GA: Hur mår ni en sådan här kall dag?

Gubben: Kallt, men så lik du är någon från kungahuset och general är du också.

GA: Det är ju militärmanöver och dom sa att jag skulle vara klädd så här, men du har rätt jag är nog ganska lik någon ur kungahuset.

Gubben: Gubben Oskar som har torpet Avkroken, han är min kusin och han säger att han har kungligt blod i sina ådror. Jag vet inte om det var Karl XV eller någon kung Oskar som var här och sådde sin vildhavre.

GA: Ja, vem vet vad de där herrarna hittade på. Men säg mig nu en sak, säger du du till alla?

Gubben: Ja, vi säger du till alla utom till kungen och kronprinsen. Herreje nu känner jag igen dig, det är ju du som är kronprins. Hoppas du ursäktar men nu går jag hem till gumman och berättar att jag mött en general som jag kanske är släkt med. Kommer jag hem och berättar att jag sagt du till dig kommer det inte att bli trevligt i stugan. Ajöss.


Tema Släkt: "Minnen"



Intresset för släktforskning har vuxit under senare år. Det är uppenbarligen en sysselsättning som kräver mycket tid och därför är det inte så förvånande att det är många seniorer som spenderar sin tid på att leta i de gamla arkiven. Letandet har verkligen underlättats genom digitaliseringen av de stora databaserna.

Jag har själv inte (ännu?) forskat i min släkt. Det har däremot en kusin till mig gjort så jag kan åka lite snålskjuts med honom. Det är förvånande vilka dramatiska händelser han har funnit genom att gå djupare in i källorna. Som exempel kan nämnas en händelse som utspelade sig på midsommaraftonen 1871. Då blev min farfars morfar Per Larsson från Källtorp i Östra Vingåker ihjälslagen vid Ladängslund. Det tycks vara ett svartsjukedrama.

I torpet vid Ladängslund bodde Anders Andersson med sin hustru. Han hade retat upp sig på att Per hälsade på i torpet, helst när Anders inte var hemma. Han bad därför sin svåger och en skräddare Carlsson att piska upp Per. På midsommardagens morgon fann Pers hustru honom ”liggande på gårdsplanen, livlös, blodig och sönderslagen”. Efter rättegång vid Oppunda Häradsrätt blev svågern dömd till tio års straffarbete och Anders som anstiftare till två månaders fängelse.

En annan förskräcklig historia handlar om min farmors farfars farfars morfars morfar Ramund Olofsson i Tuddetorp, Tunaberg. En Carl Carlsson vid gästgiveriet i Svärdbro ”haver Ramund Olofsson med bössepipa över huvudet slagit, varav huvudsvålen bliven bräckt”. Detta inträffade 7 januari 1681.

När temat ”Släkt” valdes tänkte jag på min far som växte upp vid Ålspånga. Han berättade till exempel hur han upplevde skolvägen från Ålspånga till skolan i Bettna. Snön var djup och vägen oplogad. Han hade kortbyxor och yllestrumpor fästade med strumpeband. I mellanrummet mellan strumporna och byxorna yrde snön upp och det ledde till stora skavsår på insidan av låren. Men det skulle aldrig komma en kunskapstörstande pojke på tanke att skolka.

 

 

 

 


Tema Släkt: "De ovanliga av Åke Mokvist"



Du och jag är levande bevis för att våra förfäder lyckades. Från den dag som idag är och bakåt alla miljoner år som människorna och deras föregångare har levt har våra förfäder lyckats i sin strävan att fortplanta sig. Enligt Bernhard Wood i ”Så föddes människan” var våra förfäder för sådär 14 miljoner år sedan troligen trädklättrande och ganska långhåriga och kallas för Ramapithecus.

De gick i en ganska upprätt ställning och hade armarna fria och kunde därför exempelvis bära med sig sina ungar. För omkring 3 miljoner år sedan levde Australopithecus, ganska håriga men helt upprättgående. För cirka 1 miljon år sedan började en ny människotyp att utvecklas, Homo erectus, ett framgångsrikt jägarfolk spritt i Afrika och Eurasien.

Neandertalarna levde för ett antal hundratusen år sedan och dog ut för cirka 35 000 år sedan. För cirka 100 000 till 200 000 år sedan började tidiga former av den nutida människan att utbreda sig över Europa och för 40 000 år sedan fanns det folkgrupper som liknade den underart som vi själva tillhör, Homo sapiens sapiens. De levde och blomstrade i Afrika och Eurasien.

Och i varje släktled har fortplantningen lyckats!!! Vår släkttavla är nästan oändlig!!! Tanken svindlar!!!

Mitt val av skrift från museets arkiv är Åke Mokvists ”De ovanliga”. Där finns beskrivningar av originella personligheter som valt att leva sina liv enligt sina egna normer.  Människorna som presenteras i den här mycket läsvärda boken besitter stora kunskaper och är vana att klara sig själva. Det är udda existenser och många skrattar hånfullt åt dem och deras åsikter. Andra är positiva och förstår de här människornas betydelse.

Jag tror att det i första hand är de där udda och ovanliga människorna bland våra förfäder som fört utvecklingen framåt.

Sture Larsson 


Tema Släkt: "Värd att forska om?"



Släktforskning är en gammal syssla. Som Sveriges förste store genealog räknas Rasmus Ludvigsson. Han var sekreterare åt Gustav Vasa och gjorde utredningar som fick politisk betydelse. Kungen behövde ett underlag när han ville dra in frälsegods till kronan under 1500-talet.

  Numera kan man rota också i oadliga familjer. Tack vare mormonerna som filmat mängder av folkbokföringsmaterial, har de svenska kyrkböckerna blivit ganska lättåtkomliga.

  På bilden syns mikrofilm som innehåller husförhörslängder. De finns på Sörmlands museum som bevis på att forskningen moderniserats. Förr reste man runt för att söka uppgifter i olika arkiv, sedan kunde biblioteken hjälpa till och nu hittas det mesta via datorn.

  Alla släkter döljer många ibland riktigt tragiska livsöden. Själv hade jag en gammal morbror, som seglade över de sju haven men sedan aldrig trivdes i land. Han blev ihågkommen av oss barn tack vare en mycket udda historia. En gång lade han sina strumpor i blöt i toalettstolen. En stund senare gick han tillbaka och trodde då att han glömt att spola…

  Fast om sådant berättar väl ingen släktsaga.


Tema Släkt: "Spännande förbindelser"



Den som tillhör på Riddarhuset introducerad svensk adel behöver inte lägga ned någon större möda på släktforskning. Jobbet är redan gjort i Sveriges Adelskalender, som med Gabriel Anrep som redaktör började utges 1854. Visserligen är periodiciteten inte årlig, men 2010 publicerades ändå den 105:e utgåvan för benäget studium i de fina salongerna.

    Här finns 48 grevliga, 136 friherrliga och 510 adliga ätter, från Adelborg och Adelswärd till Örnhielm och Örnevinge. Totalt omfattar verket 32 000 personer, som ofta noggrant håller reda på vem som är gift med (eller skild från) vem, vilka kvinnor som gift sig till ett adligt efternamn, när moster Sophie är född eller vilken gren av farbror Augusts ätt som är äldst.

    På tal om Örnevinge så meddelar Wikipedia att den också kallas den oäkta Braheätten, det vill säga medlemmar ur ätten Brahe som fötts utanför äktenskap (s k frillobarn!). Så här började dess historia:

    Erik Brahe (1552-1614) hade i en förbindelse med Anna Filipsdotter Kern, dotter till fältskären Filip Kern, den utomäktenskapliga sonen Gustav Eriksson. Erik Brahes bror Gustav Brahe hade med sin älskarinna, Anna Reibnitz från Schlesien, en son Johan Gustavsson. De båda kusinerna Gustav Eriksson och Johan Gustavsson adlades under namnet Örnevinge. Namn och vapen anspelar på Braheättens vapen. Johan Gustavsson Örnevinge var gift med Virginia Persdotter Gyllenswärd, dotterdotter till Erik XIV:s utomäktenskapliga dotter Virginia Eriksdotter.

    Om Svensk Damtidning hade funnits på den tiden hade redaktionen haft mycket att fylla spalterna med. Ätten Brahe dog visserligen ut 1930, men Adelskalendern av i dag inrymmer nog ändå många andra uppslag till rafflande släktskildringar med spännande och säljande förbindelser.


Tema Släkt: "Morfar August"



Studiebesöket på ”Å-huset”, där Sörmlands museums eminenta Arkiv & bibliotek är inrymt, genomfördes under ledning av chefen Agneta Höglander med den äran! Besöket gav oss anledning att bestämma ett givet tema som relaterar till möjligheterna att söka sin egen släkt. Det kan göras på mikrofiche och läsare eller på datorerna med internetuppkoppling till digitala arkivhandlingar. Förnämligt!

Arkivet har även ett stort kartmaterial och jag fastnade för Häradskartan från 1905. Den del som bl.a. omfattar Svärta socken. Där har jag min mammas släkt sedan 1800-talet. Gruvorna i Svärta lockade med arbetstillfällen och min morfar, August Wilhelm Wärn arbetade - liksom hans far - i Förola gruvor under några år.

August föddes på gården Ullaberg men växte upp på Nytorp i Svärta. Han gifte sig med Ida från Håkanbol. Fem år yngre var hon och åtta barn fick de mellan åren 1894-1909. Men aldrig att hon kom över att han arbetade i gruvan med allt vad det innebar av ängslan inför varje arbetsdag då han skulle ner i underjorden.

August var tredje generationen gruvarbetare så för honom kanske det var ett arbete vilket som helst. När familjen flyttade in till Nyköping slutade han med gruvjobbet för ett arbete på Storhusqvarn. Där blev han svartlistad och fick sluta sedan han deltagit i Storstrejken 1909. Men han fick arbete på kommunens Gasverk.

Om detta med storstrejkens återverkningar på företagen i Nyköping kan man säkert forska mer i Sörmlands museums Arkiv- och bibliotek!


RSS 2.0