Tema Slarv: "Det här får jag inte slarva bort"



Slarv, slarvigt inte är det ord som är inspirerande. Valet av slarv som tema var inte slarvigt, det var utstuderat. En slarver som jag kände mig träffad. Men det kan finnas andra betydelser av ordet som om de inte är bättre är de i alla fall av en annan betydelse.

Man får inte göra slarvsylta av någon levande person för det skulle betyda att mörda denna person. Om jag klär mig bohemiskt eller bara lite udda så är det alltid någon som påstår att jag klätt mig slarvigt. Att jag skulle klä mig bohemiskt är mig lika främmande som att jag inte skulle slarva.

Vi återvänder till slarvsyltan. Ibland kallas kalvsylta för slarvsylta den görs ofta slamsor som man rensat bort från finare köttstycken. Det behöver inte ens vara kalvkött, det kan vara fläsksvål eller fläsklägg. Här betyder slarv inte att man på något sätt fuska till det. Det betyder helt enkelt slamsor.

I vissa dialekter heter slamsor, slarvor, så även i vissa tyska dialekter. Slarvsyltan finns i hela Europa norr om alperna. Underligt för man säger ju att kulturen har vandrat norrut från södra Europa och ändå är det bara här uppe som slarvsyltan finns. Jag såg ett recept på fransk slarvsylta där kött och fläsk skulle koka till en grötig massa och nästan allt vatten skulle ha kokat bort. När jag läste det började jag att undra hur i all världen kunde det franska köket vara så berömt.

Nej, framför ett gammalt svenskt recept från tiden 1600-1700talet där lyser kulturen igenom. Förutom kött, fläsk, vatten och kryddor skulle det också vara russin, konjak, saffran och paprikapulver i denna sylta. Mängden konjak låter lite överdriven ½ liter till två kilo kött, russin skulle vara ett halvt kilo. Men som Kajsa Varg sa ”Man tager om man så haver”.

Undras vilken typ av slarvsylta som gjordes i aladåbformen på bilden. Formen är tillverkad av aluminium och finns i samlingen Eskilstunahemmet.


Tema Slarv: "LIVSFARLIGA FEL"



Skräddarmästare Leonard Harnesk i Tystberga, som ägt detta kilformade elektriska pressjärn för dampning med bygelhandtag av trä och kontakt av baskelit, var säkert en hedervärd och noggrann yrkesman. Antagligen satt han, likt samtida kolleger, med benen i kors på ett bord och sydde täta stygn på de plagg kunderna beställt. Den som investerat i en kostym möttes inte efter åtskilliga veckor av beskedet att det bara bidde en tumme.

   Enligt föremålsarkivets dokumentation var järnet, inklusive sladden av grått gummi, i gott skick när det förvärvades 1987. Det sistnämnda är, som framgår av bilden, inte längre med sanningen överensstämmande. För att tala klartext är det rent livsfarligt att ansluta kontakten till ett elektriskt uttag. Stora bitar av ytterhöljet på sladden har torkat och ramlat bort.  Bakeliten är inte längre att lita på. Den eventuella S-märkning (numera heter det CE) som kan ha funnits är i högsta grad förverkad.

   Lyckligtvis ska väl skräddare Harnesks pressjärn inte användas längre, åtminstone i detta skick. Men det kan ändå symbolisera det slarv med elsäkerheten som dessvärre förekommer i många svenska hem. När man talar om slarvfel är det ofta i överslätande syfte. Men på elområdet är även sådana fel livsfarliga.

   Av någon anledning minns jag nu en gammal skämtteckning, som visade en elektrisk stol på ett amerikanskt fängelse. Den fånge som leddes in kunde på en skylt läsa: ”Känn er säker – den är från Westinghouse”.

 


Tema Slarv: "Mjukt knäckebröd"



Den här förpackningen innehåller av texten att döma, ”Uppsågat Husmans  bröd”. Det emanerar från finbagaren K. E. Lundström som blir egen företagare och kallar sig spisbrödsfabrikör 1931. Tillverkningsorten är Filipsstad.

En ny sorts bröd kallat ”Husmans” med ikonen Gustav Wasa i helfigur på paketet framställdes. Ett koncept som har hållit i många år – sedermera kallat ”Wasabröd”.

Men vad nu? Innehållet i paketet var mjukt när jag tog fram det för att bre mig en macka. Det hade inte den rätta knäckebrödsfräschören. Vad hade hänt? Jo, trots uppmaningen på paketet som lyder – ”Förvara icke brödet på fuktigt ställe”, hade någon klantskalle ställt det i skafferiet straxt under vädringsventilen som naturligtvis sög in fuktig luft utifrån.

Resultatet blev ett mjukt knäckebröd – en stor besvikelse för mig som skulle till att äta det.

Ett klart SLARV av den ansvariga kökspersonalen.


Tema Slarv: "Lägg inte i backen!"



När jag backar med bilen då är det farligt! Jag är slarvig när jag backar. Det har jag fått många bevis på. På en tjänsteresa för många år sedan när jag var ute på vattenprovtagning backade jag på en folkvagn i Frövi i Närke. Damen som körde folkvagnen blev inte glad! Och på väg till Gnesta backade jag en gång på en väldigt fin bil med en mycket dyrbar grill. ”Se till att du backar på något billigt!”, sa han som ägde bilen.

Jag har backat på skottkärror, hinkar, vedtravar och mycket annat. En liten bilkärra som inte ens syns i backspegeln från min bil har jag ”lyckats” backa med två gånger så att den vikit sig bakom bilen och fördärvat höger bakstänkskärm. Efter det andra missödet skrev jag på en papperslapp och stack in under solskyddet: ”Lägg inte i backen!”

Men värst var det väl när jag backade på vår älskade hund, en ljus Golden retriever vid namn Sara! Jag hade en vit SAAB 95 då med stor baklucka. Hade just släppt ut hunden från bilen när jag fick meddelande om att hämta några ungdomar i Björnlunda. Jag hoppade kvickt in i bilen och började backa över den nyklippta gräsmattan. Då hörde jag ett konstigt ljud under bilen, det rasslade och gnydde. Tvärbroms och ut och titta! Där under bilen såg jag Sara ihoprullad och skräckslagen. Många tankar for genom huvudet. Försök att tippa bilen på sida! Kanske med hjälp av en domkraft! Frugan rusade ned till vedboden för att hämta en yxa för att förkorta hundens lidande.

Efter några minuter började dock Sara röra på sig. Hon kom långsamt krypande fram under bilen. Huvudet först och sedan kom hela kroppen fram. Hon var alldeles grön i pälsen sedan hon blivit rullad på den nyklippta gräsmattan. Men hon var i övrigt helt oskadad. Något chockad lade hon sig på gräsmattan och pustade ut.

Till historien hör att Sara efter olyckan blev mycket uppmärksam på min bilkörning. Hörde hon att jag lade in backen så flydde hon kvickt från platsen.

Leksaksbilen på bilden ovan är alls inte lik den bil jag hade när jag backade på Sara men det var den bästa jag hittade.


Tema Slarv: "Motsatsen till noggrann"



Vävning är en stimulerande sysselsättning. Husbehovsvävningen i form av lakan och handdukar har upphört men att idag fylla fritiden med vävning av t ex dukar, plädar och ranor är stimulerande och den kreativa förmågan kan utvecklas. Tyvärr uppfattas vävning som något svårt, krångligt och tidskrävande. En sysselsättning för tanter som väver trasmattor.

I föremålsarkivet finns den här lilla bandvävstolen. Någon har börjat väva ett brett band men av någon okänd anledning har arbetet avslutats och lämnats med inslaget (trådarna som går på bredden) hängande lite trassliga. Är det ett tecken på slarv eller att vävaren hastigt fick avbryta arbetet och inte fick möjlighet att fullfölja vävningen?

Vävning kräver noggrannhet, exakthet och kontroll. Vad händer om man gör avsteg från det?

Slarv med varpen (trådarna som går längs med väven) kan ge som resultat en sned eller bucklig väv. Trådarna trasslar sig och går av med fult slutresultat. Noggrannhet är A och O.

Slarv vid uppsättning av varpen i vävstolen medför att det blir fel mönster på väven. För att undvika det gäller exakthet och kontroll. Möjligen kan det ursäktas med att det syns att duken är hemvävd.

När arbetet kommit så långt att vävningen kan börja går det inte att slå av på noggrannheten. Inslaget måste föras in mellan varptrådarna på rätt sätt. Slarv här kan ge ett förödande resultat. Inte minst stadkanten är betydelsefull. En ful sådan förstör helhetsintrycket hur vacker väven är i övrigt.


Tema Slarv: "Stol på fel plats"



”Jag älskar slarviga människor med dålig karaktär, de får mig att känna mig så präktig”.
Orden har förmedlats av tecknaren och författaren Gunilla Dahlgren, en gång ”bondkäring i Björkvik”. Ni känner väl till hennes underbart kluriga kvinnor i exempelvis Lilla fruntimmersboken?

  Ett annat, mer negativt omdöme om veckans tema fanns i ett korsord häromsistens. I rutan stod ”ger ofta slarv”. Svaret blev ”merjobb”. Så rätt!

  Titta på den gamla stolen. Här har trägnagarens larver gjort massor av hål och djuren har knaprat rejält på ena ryggstödsstolpen. Kanske har möbeln förvarats på en fuktig vind där ohyran trivts. Det kan vara så. Lagningen ovanför det blottade träet har säkert krävt en del arbete alldeles i onödan.

  Stolen med krysslåar i barock borde ha stått i ett uppvärmt rum, där trägnagaren, dödsuret, varken får matlust eller livsglädje. Att så inte skedde är den värsta sortens slarv - försumlighet och nonchalans. Den stärker ingens självkänsla, man blir bara ledsen.


RSS 2.0