Slott: Åkerö – ”äppelslott” i Yngaren

 

 

 

I början av 2000-talet skulle Sveriges Pomologiska Sällskap utse landskapsäpplen.Som brukligt är i sådana sammanhang gick man noggrant tillväga. Fyra kriterier spikades och allmänhet och fruktexperter inbjöds att nominera äpplen som uppfyllde kriterierna. Därefterbedömdes förslagen av en jury. Bland Sörmlands trettio egna äppelsorter utsågs Åkeröäpplet till landskapsäpple Juryn fastnade för en äppelsort som bl a väl uppfyller kriteriet ”lokalt förankrat genom känt moderträd” – ett träd som lär ha stått i slottsträdgården sedan mitten av  1700-talet, är ganska luggslitet men som fortfarande bär en del frukt.

 

Sörmland har onekligen ett stort antal slott och herresäten. Hur många är naturligtvis en definitionsfråga. Mindre nogräknade landshövdingar brukade stoltsera med ca 400 medan den byggnadsantikvariska expertisen anser att något under 300 ligger sanningen närmare.

 

Helt klart ingår rokokoslottet Åkerö, beläget på en ö i sjön Yngaren, bland de mera exklusiva byggnaderna i samlingen. Stormannen Carl Gustaf Tessin drog sig tillbaka till Åkerö och uppförde 1752 – 1757 slottet efter ritningar av arkitekten Carl Hårleman. Den stora salen i slottet är magnifik och har kallats ”Sveriges första nyklassicistiska rum”.

 

Det hände sig för några år sedan att jag besökte Åkerö där det gavs en konsert inom ramen för  ”Musik på slott och herresäten”. För övrigt en förträfflig serie musikevenemang som öppnar upp även privatägda paradbyggnader för besökare och som i sommar arrangeras för tjugofemte året i rad. Konserten i stora salen blev minnesvärd. I publiken fanns vid sidan av förväntade konsertbesökare även några småflickor. Professor Mats vid flygeln och tenor-Mats presenterade ett fint varierat program. När tenor-Mats klämde i ”Till havs” tyckte flickorna att skönsången blev påfrestande hög. De höll då demonstrativt sina händer för öronen. Ett spontant tilltag som starkt ogillades av deras besvärade fader men lockade fram fniss hos delar av publiken. 

 

Hade det varit sen höst skulle det smakat med ett sött, milt syrligt och aromatiskt Åkeröäpple.

 

 

 

 


Slott: Sätesgårdarna Edeby, Tova och Åboö

 
 

Våra gamla socknar lever ett anonymt liv numera. Vi bor i stora kommuner. Men är man släktforskare så har socknarna en stor betydelse. I Ripsa t ex, där har några av mina förfäder bott. I denna lite avlägsna trakt finns mycket vacker natur vid Båven, flera fina öar och framförallt ett stort skogsområde som heter Fjällveden. I dessa skogar och på dessa marker strövar grupper av vilt, hjort, rådjur och älg. Så många som jag aldrig sett förut på samma gång. Trakten utmed Båvens stränder är vacker jordbruksbygd, men något slott har inte byggts här.


Det fanns under medeltiden tre sätesgårdar Edeby, Tova och Åboö. Vid mitten av 1400-talet ägdes Edeby av Lars Axelsson Tott och hans son Axel Larsson. Under början av 1600-talet ägdes gården av holmamiralen Nils Classon Bielkenstierna och makan Gunilla Gyllenstierna. Holmarmiral kallades befälhavaren för Stockholms örlogsstation på Skeppsholmen. Mer namnkunnig ägare har varit landshövdingen Jakob Skytte. Edebys ägare har genom tiderna bekostat om- och tillbyggnad av Ripsa kyrka, en lite ljusrosa målad, vacker kyrka med spånklätt, tjärat tak och tre spiror i samma takbeläggning. I kyrkan finns målningar bl a runt sakristians fönster.


De föremål som jag fastnade för i arkivet är bemålade brädor. De är mycket vackra och ligger upplagda i taket. Det är limfärgsmålade takplankor från östra flygeln på Edeby Gård. Enligt beskrivningen bredvid så har plankorna tagits tillvara efter en brand på 1680-talet då gården byggdes om. Motiven är troligen hämtade från tyska kopparstick och det anges också att liknande takdekorationer finns vid Tovastugan och Sjösa herrgård. Var det måhända samma konstnär i både kyrkan och gårdarna?

 

De övriga två stora sätesgårarna var Tova, som först ägdes av häradshövdingen Martin Karlsson (Färla) men senare av Axel Larsson vid Edeby. Åboö är känt sedan 1340-talet. Den gamla parstugan från Tova flyttades till Nyköpingshus och finns där att beskåda med sina fantastiska målningar. Täppan, tidigare kallat Sämskartorp, är ett för många känt utflyktsmål med god mat. Det ligger intill Ripsa kyrka.

 

Mycket vackert kan man få se som släktforskare om man reser i förfädrens spår. Fakta har jag hämtat ur kyrkobeskrivningarna av Ripsa, gjorda av Ivar Schnell och Sörmlands museum.

 

 

Slott: Mitt eget slott

 

Slott har jag ingen naturlig koppling till, visst finns de fina slott jag besökt - men mitt inre slott är vår lilla stuga som mina föräldrar hade under många år. Där i vårt "slott" hängde ett hörnskåp precis likt det jag så i Raspens A sal.Det skåpet var ifrån Lunda Socken och en gåva från Henrik Svensson i Jönåker. Materialet är furu och mycket väl dekorerat.

Precis så såg vårt hörnskåp ut-nåja, detaljerna i målningen kan vara olika. Vårt skåp hängde i köket och det var fyllt med olika plåster och lite mediciner.Plåster behövdes ofta för nästan varje helg var vi alla i det lilla torpet, mina föräldrar, mina syskon med familj och jag med familj. Ofta hade mamma och pappa med sig vänner ut-hur vi fick rum och hur mina föräldrar orkade kan jag fundera på idag.. Våra barn var små så med 7 barn under 8 år och 2 hundar förbrukades det ofta plåster. Roligt var det och våra barn fick en naturlig kontakt med sina morföräldrar.

 

 
 
 

Slott: soffa i gustaviansk stil

 


Den gustavianska epoken i Sverige varade mellan1770/80–1810 och stilen kom att prägla inredningen i förnäma svenska hem. Nya modeller av stolar, byråar, skrivbord och soffor ersatte den sirligare rokokon men under en kort övergångstid levde de två konststilarna sida vid sida. Den äldre höggustavianska stilen är en svensk variant på den franska louis seize-stilen och har vissa kvardröjande drag av rokoko. I Sverige är dess period cirka 1772–1785.


Bildens gustavianska soffa, som är tillverkad 1770, har tydliga drag av kvardröjande rokoko som sargen som är skulpterad med rosor. Andra detaljer som tyder på den höggustavianska stilen är att sargen liksom benen är förgyllda. Den yngre sengustavianska stilen, som dominerade åren 1785–1810, betraktas som typiskt svensk och kännetecknas av strama former och dekorationer inspirerade av antiken. Stilen var rak och enkel och dekoren sparsam. Möblerna är ofta tillverkade av inhemska träslag och målade med en ljus gråvit färg.


Soffan har stått förebild för en soffa tillverkad av Adolf Göran af Klercker som levde på Katrineborg tillsammans med sin hustru CeciliaWilhelmina Sofia Adelaide Ingeborg Charlotta f Lewenhaupt. Cecilia köpte Katrineborg, som ligger i Vadsbro socken i Flens kommun, 1901. Hon hade då blivit änka efter sin första man. Året därpå påbörjar hon sin tjänst som hovdam åt kronprinsessan Viktoria, sedermera drottning Viktoria. Hon kom också att tjänstgöra som hovdam hos prinsessan Maria-gift med prins Wilhelm på Stenhammars slott utanför Flen.
1908 gifter hon sig med Göran af Klercker och fick då inte längre behålla sin roll som statsfru.


Göran af Klercker var kommendörkapten av andra graden, byråintendent vid militiemannaexpeditionen, kammarherre och tjänstgjorde hos hertigen och hertiginnan av Sörmland - prins Wilhelm.


På 1920-talet sålde paret af Klercker Katrineborg till en källarmästare från Norrköping som rustade och satte gården i stånd. Vid depressionen på 1930-talet kunde han inte längre behålla gården så 1932 eller 33 köptes gården tillbaka av Göran af Klercker och har sedan dess varit i släkten af Klerckers ägo. Göran och Cecilia var barnlösa men överlät egendomen till släktingar.


Den gustavianska klassicismen och gustavianska stilmöbler har blivit moderna vid ett flertal tillfällen under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal och nyklassiska former är moderna än idag År 1993 lanserade IKEA en möbelserie, där varje föremål var en exakt kopia av ett original från 1700-talet.

 

 

Slott: En säng från ett slott

 

 

 

Det är spännande och oförutsägbart att vara seniorbloggare. När man väljer föremål i muséets samlingar så har man ofta inte en aning om hur ens inlägg ska komma att utformas. När vi den här gången bestämde temat ”Slott” – vi kulle ju senare besöka Nynäs Slott nära Studsvik - så valde jag en jättestor parsäng, en sådan som kan antas finnas på ett slott. Den visade sig komma från Taxinge där Augusta Posse varit tidigare ägare.

 

Taxinge-Näsby slott är ett gods i Taxinge socken, Nykvarns kommun i Södermanland och ligger på en udde i Gripsholmsviken i Mälaren. Slottet har gamla anor och Näsby finns omskrivet redan 1281 och senare 1685 i jordeboken. Slottet har under åren undergått många ägarbyten. 1970 köptes godset av Södertälje kommun och 1982 övertogs det av Uppsala Akademiförvaltning. Från 1999 har Nykvarns kommun övertagit Södertäljes ägaransvar för Taxinge.

 

Vid besök i Taxinge finns mycket intressant att titta på. Allén på vägen dit är mycket imponerande. Vidare är de flesta byggnader intressanta att studera. Kyrkan med sin gjutna spira från 1863 är en fungerande landsortskyrka med bl a många bröllop. Gamla handelsboden från 1910-talet fungerar under sommaren som krog. Stationen och järnvägen används av Östra Södermanlands Museijärnväg. Skolan används som dagis. Ångbåtsbryggan angörs av ångbåten SS Mariefred under sommaren. Slottet inrymmer ett mycket välkänt café med ett av Europas största utbud av hembakade godsaker. I flyglarna finns butiker, där bl a egenproducerade alster säljs. Gården har en väl fungerande travträningsanläggning med plats för 100 hästar.

 

För att återgå till parsängen som jag valde i samlingarna så synes den ha samröre med Björnlunda där jag bor. På Tibble gård i Björnlunda levde fram till 2001 Augusta Posse Friedländer. Hon var född 1913 och härstammade från Taxinge slott.

 

 

 

Slott: Även ett litet hus kan vara ett slott

 

Bilden ovan - en husmodell som finns i museets samlingar - visar en nedskalad kopia av ett av de ”mönsterhus” som uppfördes av NKs egnahemsförening. Förebilden finns vid Östra Villastaden i Nyköping.

 

Det var även i början av 1900-talet svårt att få bostäder i Nyköping. NKs verkstäder, som etablerades 1904 fick problem med att rekrytera kvalificerad arbetskraft på grund av bostadsbristen. Bostadsproblemet togs upp i stadsfullmäktige. Man insåg redan 1904 att det fanns risk för ökad bostadsbrist, eftersom NK etablerat sig i Nyköping. Många politiker ansåg att det var företaget och inte staden, som borde ansvara för frågan.

 

NKs bolagsstyrelse konstaterade med viss bitterhet, att det ” i motsats till vad tidigare uppgivits visat sig råda brist på bostäder därstädes, hvarför bolaget måste vara betänkt att sjelvt låta uppföra sådana”. NK bildade då ett delägt bolag, som fick namnet Byggnadsaktiebolaget Nicopia. Ett bostadshus med 32 en- och tvårumslägenheter planerades, vilket hjälpte upp situationen tillfälligt.

 

Många i personalen vid NK önskade skaffa egna hem. Därför bildades 1908 en förening, som fick namnet Egnahemsföreningen Nyköpings Villastad. Föreningen lyckades engagera Sparbanken för bottenlån, Nyköpings stad för borgensåtaganden och NK erbjöd topplån. Därmed kunde hela produktionskostnaden på 5000 kr lånefinansieras.

 

Föreningen erhöll 15 tomter per år och tomterna lottades ut bland medlemmarna. Mellan 1909 och 1916 byggde föreningen 46 hus i det område som idag kallas Östra Villastaden och som blev det första egnahemsområdet i Nyköping.

 

För att få ett enhetligt utseende på området tillhandahöll föreningen ritningar och arbetsbeskrivningar. Dessutom byggdes flera olika så kallade mönsterhus. Parhuset vid Stenbrovägen 12 – 14, som är förebild till modellen ovan, var ett sådant mönsterhus.

 

Byggtiden var inte utan problem. År 1909 utbröt storstrejken, som stoppade byggnationen och flera familjer, som skulle flytta in den 1 oktober riskerade att bli husvilla. Egnahemsföreningen skrev till byggnadsarbetarefackföreningen med ”vördsam hemställan” om att arbetet skulle återupptas, för att ”förhindra att sju familjer bliva husvilla och kastade på gatan”. Något svar finns inte dokumenterat, men troligen gick det bra eftersom konflikten var inne i slutfasen.

 

De arbetare vid NKs verkstäder, som fick sina bostäder här, tyckte säkert att dessa små hus var så nära ett slott de kunde komma.

 

 

Slott: Slott och herrgårdar lever vidare.

 

 

Slott accossierar jag med stora robusta stenbyggnader utprålade med tinnar torn, som markering för en maktens boning. Det finns träslott, lustslott och till och med luftslott men de klassar inte in som kungahus. Senare tids slottsbyggnader är fortfarande mäktiga monument men som försvarsborgar är de nertonade. Stockholms slott i nuvarande skepnad från mitten av 1700-talet uppfördes inte enbart som säte för kungafamiljen utan också för hela den svenska riksadministrationen, men fortfarande ville man med den storslagna byggnaden inge respekt.

 

Nyköpings hus var från början en medeltida borg. Den bastanta fästningen hjälpte dock inte mot de fatala interna stridigheterna som uppstod mellan kung Birger och hans hertigbröder. I slutet av 1500-talet, under Hertig Karls tid, skedde en ombyggnad till ett mycket påkostat renässansslott. Ödet bar inte bättre än att det brann ner 1665. Viss upprustning har skett under 1900-talet och idag inrymmer Sörmlands museum aktiviter i Kungstornet. 

 

Sörmland hyser alltjämt ett stort antal (39) pampiga byggnadsverk med slottsbenämning, en del med anor ända från stormaktstiden Då nådde den svenska adeln sin kulmen och aristokratin ville satsa på egna säten som inte stod långt efter de kungliga slotten. Arkitekter bistod med ritningar över byggnadsverk. Det gick inte alltid att förverkliga alla storvulna planer. Jag tänker på Öster Malma slott. Där kan man genom Erik Dahlbergs planschverk Suecia Antiqua se att allt inte kunde förverkligas. Felräkningar i byggkostnader gjordes nog då som nu och kassaflödet var kanske ibland otillräckligt. Frågan är om Nyköpings Hus varit fullt så luxuöst som bilden här visar. Det är en modell som till del gjorts efter Dahlbergs ritningar och den finns idag att beskåda i Kungstornet.

 

Ståndsmässiga herrgårdar är det också gott om i Sörmland (85 st) ofta med tillhörande större lantegendomar. Under 1900-talet har en del av dem gjorts till restauranger, museer eller kursgårdar. Flera sörmländska gods med herrgårdsbyggnader har under senare år köpts upp av nyrika personer - näringslivstoppar och andra med stark finansiell tillgång. Gamla byggnader har rustats och på så vis fått fortsatt liv.

 

 

Slott: Rester efter ett bröllop på Nyköpings Hus?

 
 
 
1 maj 1579 var det bröllop på Nyköpings Hus. Hertig Karl (Karl IX) gifte sig med Maria av Pfalz. Det var nog stort kalas sedan det kyrkliga var avklarat. Borden var dukade med det finaste hertig Karl kunde plocka fram ur skåp och fatabur. Glas var något nästan nytt i Sverige vid den här tiden. För att visa hur rik och betydande man var skulle glasen slås sönder när man druckit ur dem. På Erik XIV:s bröllop skall det ha gått åt mer än 600 glas, Erik var halvbror till Karl. Karl är frikänd från att ha krossat glas på detta bröllop, han ville inte vara med på Eriks fest. Glaset på bilden är hoplimmade rester som hittats. På cuppan på glaset finns ett sigill med C och M för Karls och Marias namn.
 
I Nyköping hade hertig Karl startat ett glasbruk 1579 som var igång i 10 år. Vid den här tiden fanns flera glasbruk i Mälardalen. Det var kungligheter och adelspersoner som anlade egna bruk. Det var mest fönsterglas som tillverkades. Det hade blivit modernt med glasade fönster. Maria av Pfalz dog 1589, hertig Karl gifte om sig med Kristina av Holstein-Gottorp 1592. Då blev det ett nytt stort gästabud på Nyköpings Hus. En engelsk skådespelartrupp uppträdde på bröllopsfesten. Tänk om Shakespeare ingick i truppen, han var ju mest skådespelare vid den här tiden. Om engelsmännen krossade glas vet jag inte men de har ju alltid varit duktiga på att dricka öl, så varför inte.
 
 

Slott: Sprickor i stort och på smått

 

 

Det är en stor spricka i uppläggningsfatet av kinesiskt porslin. Den syns väl trots blommönstret. Förra ägaren Cecilia af Klercker var nog ledsen över skadan men hade kanske fullt upp med andras problem. Hon var hovdam på Stockholms slott 1903-1910 och märkte, som förtrogen, säkert kylan i äktenskapet mellan sin ”höga härskarinna” drottning Viktoria och kung Gustaf V.

 

Såg Cecilia att också slottets fasad började spricka och vittra sönder? Huset, som är en av barockens finaste och norra Europas största kungliga residens, är cirka 300 år och tid och väder går hårt åt sandstensytor. Men nu händer saker… Statens fastighetsverk har satt igång en riktigt grundlig och heltäckande restaurering, ett arbete som tar bortåt 25 år och kostar 500 miljoner. Det handlar ju om en fasad som är 28 000 kvadratmeter och har 972 fönster!  

 

Vad är ett sprucket 37 centimeters fat mot ett gammalt nationalmonument? Intet förstås! Men vackert är det. Kanske prydde det Catrineborg i Vadsbro? Cecilia köpte fastigheten 1901, sju år innan hon gifte sig med Göran av Klercker, som skänkt fatet till Sörmlands museum. Han var kammarherre och nära hovet precis som hon själv. Lästips: Cecilias bok ”Förgången glans” från 40-talet. I den berättar hon om sitt liv. Här kan du titta i några av Cecilia af Klerckers fotoalbum>>

 

 

RSS 2.0