Sopor: Nedskräpning och återvinning

 

 

En av mina bästa vänner är född i en liten bosättning i fjällvärlden i Lappland. Där växte hon upp tillsammans med många syskon. Till närmaste farbara väg var det 5 mil och färdmedlet var skidor på vintern och fotvandring på sommaren. Det fanns dock ett antal långsträckta sjöar utmed leden så sommartid behövde man inte gå hela vägen. Med en eld vid sjöstranden kunde man påkalla transporthjälp med båt från den avlägset belägna andra stranden på sjön. Det här var på 1950-talet och nu går här en modern riksväg, den så kallade Silvervägen, Riksväg 95 över Arvidsjaur, Arjeplog, Jäckvik och Mierkenis. Då min vän och hennes syskon färdades utefter leden fanns det aldrig några sopor kvarlämnade men nu är nedskräpningen högst påtaglig berättar min vän med förtrytelse i rösten.

 

Hushållssopor eller hushållsavfall är enligt Wikipedia en benämning på residualfraktion av avfall från i första hand privata hushåll. Det har en genomsnittlig specifik vikt av drygt 100 kg per kubikmeter och ett svenskt normalhushåll ger upphov till en avfallsmängd på i genomsnitt 10 kg per vecka. Det innebär att vi här på torpet skulle åstadkomma 50 till 100 liter sopor i veckan. Sanningen är att vår sopmängd uppgår till ungefär en halv ICA-kasse på 2 veckor. Men så ser vi också till att sortera våra sopor väl och köra allt återvinningsbart till de närbelägna sopstationerna eller till Gnesta kommuns förträffliga återvinningsanläggning. Här råder god ordning och det är inga svårigheter att där bli av med sitt grovavfall. Dessutom är personalen där mycket vänliga och hjälpsamma.

 

En gång råkade jag köra en stor dammsugare som min son ägde till återvinningsanläggningen. Först dagen efter kom det fram att den dammsugaren minsann var väl användbar och den skulle inte med till sopen. Min fru och jag for till återvinningen och började leta efter dammsugaren. Strax kom ett par från personalen och frågade vad vi gjorde. Strax togs det fram en stege och en av mannarna klev ned i containern och började leta. Efter en stund kom han upp med den rätta dammsugaren. Det kallar jag god service. Vi tyckte att de hjälpsamma gubbarna borde ha ett tack så vi köpte en tårta till deras eftermiddagsfika.

 

Ett av de värre problemen med avfall är ju elektronikens avfallsmängder.  Det känns verkligen skönt att avlämna sina gamla TV-apparater, mobiler och radioapparater till återvinningen för att inte tala och kvicksilverhaltiga gamla lysrör, glödlampor och batterier. En förhoppning är att det materialet omhändertas på ett bra sätt. Mitt val av föremål till bloggen, en telefon från stiftelsen Syskonen Segelberg i Nyköping, får symbolisera våra elektroniska sopor.

 

 

Sopor: En väg till kunskap om dåtid och framtid

 


I södra och västra Sverige finns sk kökkenmöddingar från senare delen av äldre stenåldern.
Ordet är inlånat från danskans køkkenmødding och är människoskapade köksavfallshögar från den senare delen av äldre stenåldern med innehåll såsom ostron-, snäck- och musselskal, sillben, kol och avfall från redskapstillverkning.


Ordet tillkom på 1850-talet då man vid utgrävningar i Danmark förstod att samlingarna av skaldjursskal inte var naturliga utan härstammade från stenåldersbosättningar eftersom det fanns rester av eldstäder, djurben, flintavfall och keramik i fynden.


Rester av både små och stora kökkenmöddingar finns på olika håll i världen och har blivit en källa till att förstå och tolka olika jägar- och samlarkulturer.


Redan 1905 upptäcktes den första kökkenmöddingen i Sverige vid Ånneröd i närheten av Strömstad. Avfallshögen, som var cirka 0,5 meter i höjdled och cirka 8 meter i längdled, innehöll förutom ostron- och snäckskal knappt tvåtusen obrända ben. Fynden av flinta och keramik var få men arkeologerna hittade även två bearbetade benföremål, ett metkroksfragment samt ett hänge tillverkat av en svintand. I benmaterialet från möddingen dominerar de marina djurarterna och de bevarade benen utgörs främst av obrända fiskkotor från makrill och oxögonfisk, hushållssopor som idag utgör en unik fornlämning för förståelse av stenåldersmänniskans liv och förutsättningar.


För att se in i framtiden används idag en annan hushållssopa, kaffesumpen, en tradition som har sina rötter i Turkiet och som sedan spritt sig till andra delar av världen. Andra källor uppger att traditionen kommer från Kina och att den är mest känd därför att den utnyttjades och troligen användes av romerna redan innan man i Turkiet började dricka kaffe på 1500-talet.


När man spår i kaffesump är det viktigt att reglerna följs. Man får bara dricka ur koppens ena sida och när man är färdig och det bara är sump kvar i koppen lägger man fatet upp och ned ovanpå koppen, höjer fatet och koppen tätt ihop till brösthöjd, snurrar setet tre gånger i en cirkelrörelse moturs och vänder sedan koppen så att sumpen rinner ner på fatet.Innan man lyfter koppen är det viktigt att önska sig något. Först därefter tittar man på de avteckningar som sumpen lämnat.


På ett litet kafé på söder i Stockholm har innehavaren tagit konsten till nya höjder och spår kafébesökarna i en kaffe latte. För några tior kan man få sin framtid tolkad i det mönster som en kopp espresso hälld över en mugg skummad mjölk bildar. Vill man se sin framtid i turkiskt kaffe är det betydligt dyrare och tar 40 minuter. I en kaffe latte är kunskapen om framtiden mycket snabbare avtäckt och där vi lekmän ser prickar ser mediet symboler som på olika sätt har en funktion i en människas liv, allt i från Ankare till Trädgård.


Själv brygger jag mitt kaffe i en melittatratt liknande den som visas på fotot, njuter kaffet med värmd mjölk och kastar filtret med sumpen i komposten och överlåter arbetet med att tyda sumpen till maskarna.

 

 

Sopor: Vilken tur det finns ”sopsamlare”!

 Sörmlands museums föremålsmagasin

 

När man går runt och tittar på de otroliga samlingarna av föremål som finns på Sörmlands Museums lokaler på Blommenhovsvägen i Nyköping, måste en tacksamhetens tanke gå till alla de kloka och framsynta personer som samlat på sig prylar av allehanda slag. Många för att de inte ville kasta något – andra för att det kunde vara bra att ha vid något tillfälle. Säkert var det mycket som kunde betraktas som sopor och som i dag, med den slit- och slängmentalitet som råder, skulle hamna på soptippen.

 

Bland alla bruksföremål som finns dokumenterade är jag säker på att de inte skulle ha funnits där om inte någon haft en känsla för att det kunde vara något för framtiden att visa upp. Vem skulle ha intresse av att se hur till exempel burkar, flaskor, förpackningar med mera från hundratals år tillbaka såg ut?

 

Här i Nyköping har vi glädjen av att köpmannen Pelle Nilsson såg värdet av att samla på vad som en gång varit. Pelles Lusthus med sin ”affär” och samling av unika skyltar är väl det bästa beviset.

 

Jag kommer också att tänka på hans namne, Per-Olof Nilsson,  Mus-Olle kallad, i Ytterån i Jämtland. En lite speciell man som fick för sig att börja samla på alla tänkbara föremål som säkert av många betraktades som sopor. I dag kan man på det museum som byggts upp se ca 150 000 föremål som nu betraktas som värdefulla kulturhistoriska och estetiska dokument.

 

Här finns en förpackningssamling på omkring 23 000 objekt – unik i sitt slag. Har ni vägarna förbi på semesterresan är ett besök på Mus-Olles museum bara ett måste.

 

Köp, slit och släng är säkert mottot för många av oss. Men tänk så mycket som skulle kunna lagas, återanvändas och skänkas bort.

 

På sopor.nu finns mycket att ta del av när det gäller sophantering och där står bland annat att läsa;

”Varje svensk slänger nästan 500 kilo sopor om året. Men sopberget kan bantas! Genom att laga gamla prylar, köpa begagnat och undvika onödigheter kan du bidra till en renare framtid och spara massor av resurser. Då klättar vi uppåt i avfallstrappan och spar pengar på köpet!

Köp färre saker, lämna dina gamla hela saker till second hand eller sälj på Internet och köp själv därifrån, köp saker som håller länge, reparera saker som gått sönder”.

 

Har du, i samband med en ”röjning” funderingar kring allt som kanske är på väg till tippen, föremål som kunde vara intressant för Sörmlands Museums samlingar ta gärna kontakt med museet.

 

 

Sopor: Från sophög till återvinning

 
 

Gammalt får ge vika för nytt. Tidigare hamnade uttjänta saker som sopor på avskrädeshögar. Men inte riktigt allt. Sängen på bilden med trästomme till gavlar och långsidor och flätad korgbotten finns i museets samling. Kanske är den från 1700-talet. Sovmöbeln kan i mitt tycke rentav ses som en klenod - faktum är att jag föll för den direkt. I min sommarstuga från 1800-talet skulle den platsa!

 

Kasserade saker av trä kan eldas upp. Annat är det med metallskrot, glas och liknande. Förr hamnade sådant på soptippar eller i havet. I mitten av 1960-talet förpassade jag två gamla militärsängar till soptippen i Runtuna. I mitt jobb som tillsyningsman på Stora Karlsö sommaren 1966 ingick att elda skräp på stranden och att dumpa det icke brännbara avfallet i havet.  Det var så man blev av med allsköns bråte. Gårdar på landsbygden hade inte sällan en egen avstjälpningsplats. 

 

Det går inte längre för sig att slänga kylskåp och radioapparater på soptippar. Nu är det sopsortering och återvinning som gäller. Naturresurserna är begränsade och det är viktigt att tillvarata avfallet för återvinning av råmaterial. Men konsumtion och avfallsmängd ökar likväl och åtföljande miljöproblem närmar sig gränser för vad vår jord tål. Jag försöker numera att begränsa mitt resursslöseri. Den gamla sängen hade nog varit tillfyllest än!

 

Men nu krävs det betydligt mer av det globala samhället. Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria vid KTH, pekar samtidigt på den orättvisa som råder mellan olika områden. De fattiga har fått lämna ifrån sig olja, kol och metaller. Tillbaka får de den rika världens växthusgaser och avfall. Sörlin anser vidare att vår växande rikedom används oklokt.  I december är det dags för globalt klimatmöte i Paris. Går det att åstadkomma en omställning till resurssnålare levnadsmönster och ökad rättvisa? Mer sopor vill vi inte ha!

 

 

Sopor: tub

 

 

En sopa, d v s lite okunnig eller dålig på något. Du är en riktig sopa som inte kan borra, plugga och skruva i en skruv i väggen! Har jag fått höra någon gång. Det är för mig en gåta vad för sorts skruv, plugg och annat som hör till just den sortens vägg. Heter pluralis då sopor? Ja, det kan man fundera på.

 

Våra sopor på lantgården där hemma bars upp till skogen och fylldes i en grop, s k sopgrop, och då menar jag inte okunniga människor förstås. Den här tandkrämstuben från Sunlights samlingar får symbolisera en annan sorts tub, nämligen kaviartub, vilken jag inte kunde hitta i arkivet. Sunlight har jag skrivit om tidigare under kategorin ”vågor”.

 

Kaviartuber och andra tuber blev sällan riktigt tomma när de slängdes. I vår vackra syrenberså hade jag inrättat en lekstuga med lådpallar och ett fint bord i sten, tungt som attan. Där lekte vi flickor hushåll och skulle laga mat. Om man då inte har något så går man till sopgropen och letar. Mamma hade förmanat oss att akta oss för orm och för allt i världen, ”släpa inte hem något otäckt”.

 

Vad som är otäckt för en mamma överensstämmer inte alltid med små flickors definition. Där plockades hem kantstötta vasar, gamla kastruller, små söta flaskor, en kopp utan öra, och så förstås de otäcka tuberna. Kanske kunde man klämma ut något ur dom. Så kokades det mat på grus, vatten, frön från diverse blommor och ogräs. Och – bjöds på kalas, där föräldrar eller morföräldrar var tvungna att smaka av allt.

 

Här och där i vår natur kan man hitta dessa sopgropar, mer eller mindre övertäckta. Det finns oftast nära gamla gårdar och fynd kan man göra i form av zinkbaljor och hinkar eller kanske en gammal potta. De är populära att plantera vårblommor i. Bra att de kommer upp ur sina gömmor. Värre är det med plasten som är ett världsproblem för både natur och hav. Våra efterkommande generationer kanske får flytta till en annan planet, vem vet?

 

Nu ska jag i alla fall gå till vår närbelägna återvinningsstation och sortera förpackningarna från veckan som gått.

 

 

RSS 2.0