Sörmlands museum, då nu sen - Åhuset

 Åhuset 1973

 

Vid vår träff med seniorbloggarna fick vi en genomgång av det nya museet som skall byggas på Spelhagsområdet i Nyköping. Marianne Lundberg, som är projektsamordnare för bygget, berättade om allt som skall finnas där. En mycket imponerande anläggning.

 

Det innebär att Södermanlands museum kommer att flytta från det gamla ”Åhuset” efter att ha huserat där ett antal år. Huset vid ån var tidigare säte för CeWe Instrument AB – ett företag som fortfarande finns kvar i Nyköping.

 

Mina egna minnen av Åhuset är från år 1961, då jag som 15-åring precis hade gått ut den dåvarande realskolan. Jag var ganska trött på skolarbetet och trodde att det skulle vara mycket bättre att jobba. Jag såg en framtid inom elektronikområdet och funderade på var jag skulle söka jobb. Det var inte så långt från gamla ”Läroverket” ner till huset vid ån där CeWe Instrument hade sina lokaler. Jag stegade alltså ner till CeWe och frågade vem jag skulle vända mig till för att söka jobb. Till min stora förvåning blev jag invisad till dåvarande chefen. Han tittade på mig och undrade vad jag ville. Jag frågade om det fanns något jobb till mig. Jo då, jag kunde få börja i produktionen. Eftersom jag var så ung behövde jag bara ta ut en ”arbetsbok”. Där skulle en läkare intyga att jag var frisk och att jag klarade att arbeta på samma villkor som de övriga anställda. Arbetsbok och läkarbesök var snabbt ordnade och sedan var det bara att inställa sig på CeWe för att börja arbeta. Arbetstiden var 45 timmar i veckan och då arbetade vi även halva lördagen. Lönen var 1,90 kronor per timma – alltså drygt 80 kronor per vecka. Det var ingen lön man blev fet på, så det var tur att jag kunde bo kvar hos mina föräldrar. 

 

Jag blev genast satt i arbete med att producera elektriska visarinstrument. Vi satt utefter långa bänkar efter principen stationsarbete, där varje station/person genomförde ett antal moment på instrumenten. Man kan se det som en löpandebandproduktion utan band. Jag började väl redan här ana att arbetslivet inte var den ”gröna äng” jag hade förväntat mig.

 

Vid slutet av året sökte jag ett annat arbete på AB Sunlight i Nyköping och fick så småningom arbete på laboratoriet. Efter några år insåg jag att det var studier som gällde om man ville ha intressanta arbetsuppgifter. Så färden gick till Norrköping och ingenjörsutbildning – men nu inom området kemi. Det är kul att Åhuset som var min första arbetsplats finns kvar och nu står även museet i begrepp att flytta från Åhuset till nya lokaler i Spelhagen.

 

 

 

Sörmlands museum, då nu sen - en utställningskatalog

“SLM 15606 - Södermanlands länsmuseum, utställningskatalog, tidigt 1920-tal,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/424667

 

Bildens katalog nr 1, prydligt inbunden i grönsvart läderband med Sörmlandsgripen och text i guldsnitt, överlämnades tidigt 1920-tal från förläggaren till herr landshövding Lennart Reuterskiöld. Den innehåller ett kort företal samt 22 foton från utställningarna i Gamla Residenset, som öppnades som museum 1918.

 

Föreningen Södermanlands länsmuseum hade bildats 1913 med ambition "att främja ökad kunskap om och väcka förståelse för Södermanlands och dess folks kulturella utveckling under gångna tider". Ett kulturhistoriskt museum skulle byggas upp. Efter några års insamlande av föremål under ledning av intendent Nilsson öppnades museet i en byggnad vid Nyköpingshus, som på 1700-talet varit landshövdingebostad och på 1800-talet inhyst arbets- och korrektionsanstalt för länets "vanartiga, lättjefulla och liderliga individer". Intendenten och läroverksadjunkten Martin Nilsson var en dåtida eldsjäl. Nilsson fonderade också medel för framtida behov. På så sätt har museet bl. a. byggt upp en högklassig samling av äldre kläder och dithörande persedlar. Hans pengar möjliggjorde t ex inköp av unika kläder mm när samlingar från herresätet Biby i Eskilstuna kommun auktionerades ut år 2014.

 

Över 100 år senare är det hög tid för nya lokaler. I bortåt tio år har frågan stötts och blötts. Visst behövde länsmuseet en ändamålsenlig ersättningslokal för de tidigare i kv. Slottsvakten som dömts ut. Men kostnaden blev kontroversiell. År 2013 beslutade landstingsfullmäktige att inköpa en del av en fastighet i Spelhagen där det nya museet skulle uppföras till en beräknad kostnad på 250 milj. kr. Moderater och Sverigedemokrater reserverade sig. Såväl alltför hög investeringskostnad som oklara framtida driftkostnader anfördes mot projektet. När landstingsfullmäktige i juni i år – efter ett betydande byggnadstekniskt omtag mm - beslutade om ett miljöinriktat tilläggsanslag på 70 milj. kr för nybygget blev röstsiffrorna 41 för och 30 emot. Sittande minoritetskoalition (s+mp+c+lib) lyckades lotsa igenom det hela med stöd av v+kd. Men m + sd + vård för pengarna lämnade var för sig in reservationer mot beslutet. Den utdragna beslutsprocessen visar bl. a. på svårigheter att nå konsensus kring satsningar på verksamhet utanför hälso- och sjukvårdsområdet. Personalsatsningar, fler slutenvårdsplatser och nödvändiga investeringar i hälso- och sjukvårdens lokaler måste självklart prioriteras. Att avstå kultursatsningar löser emellertid inte sjukvårdens stora behov. Av landstingsskattens 10,77 kr per skattekrona användes år 2014 endast 16 öre till sektorn kultur, utbildning och friluftsliv. Det borde en och annan populist betänka!

 

Museet öppnas troligen under andra halvåret år 2018. Då kommer besökarna att mötas av ett väl genomtänkt allaktivitetshus, en kulturell mötesplats med utställningsytor, magasin, arkiv, studierum etc. samt flexibla arbetsplatser för upp till 100 anställda. Dessutom kommer byggnaden att innehålla en sessionssal, där landstingsfullmäktiges möten ska hållas. En tilltalande utomhusmiljö för utställningar, evenemang och avkopplande samtal ska det också bli. Det ska bli spännande att följa bygget och jag ser redan fram emot att få uppleva aktiviteter i nya Sörmlands länsmuseum.

 

 

 

Sörmlands museum, då nu sen

 

 

På 1700-talet blev muséet en plats där man bevarar samlingar och där dessa kan visas för allmänheten. Men som så mycket kan man spåra ordet tillbaka till antiken och då först till Grekland där mouseion var konstens och vetenskapens gudinnors, musernas, helgedom.


Muséum däremot är latin och i det antika Rom beskrev det platser där man förde filosofiska diskussioner. Det var också i Italien som den nuvarande betydelsen började ta form då man under 1500-talet kom att använda ordet för att beskriva Lorenzo di Medicis samlingar i Florens. Hundra år senare kom ordet att betyda kuriosasamling och ytterligare hundra år senare fick termen den betydelse den fortfarande har.

 

På Sörmlands muséums hemsida kan man läsa att muséets vision är att vidga vyer och väcka engagemang och att verksamheten ska bidra till att människor påverkar samhället och sin livssituation. Muséet ska ha människan i centrum, deltagande i fokus och historia, konst och slöjd som verktyg. Organisationen kan inte skriva sin fysiska historia längre tillbaka än till 1910-talet men med sin vision och sitt uppdrag kan man påstå att den antika traditionen från Rom förvaltas, inte bara på en fysisk plats utan också med alla de möjligheter till kommunikation som står till buds idag.

 

Ett försök att hålla samtalet om Nyköpings historia levande är websidan ”Nyköping- historien längs ån” där den intresserade i korthet kan ta del av information om historiska platser i trakten. På nummer 32, Gamla residenset, finns spännande uppgifter om byggnadens skiftande historiska och nutida funktioner. Byggnaden uppfördes först som residens åt landshövdingen i början på 1700-talet, blev därefter kontor för länsstyrelsen för att sedan under det tidiga 1800-talet bli hemvist för tvångsomhändertagna korrektionshjon, människor som ansågs ligga samhället till last på grund av vanart, lättja eller liderlighet. I slutet av 1800-talet upphörde verksamheten med att försöka ge samhällets olycksbarn goda vanor och nya möjligheter genom disciplin och arbete, verktyg som ansågs förbättra människan.

 

Vid tre tillfällen under december 2015 kan man som besökare på gamla residenset få träffa hjonen i ”Fattigdomens jul – en soppteater” som ges av Nyköpings stads teater. De tvångsintagna förbereder sig inför den stundande julen och hoppas att julbocken kanske ska komma till dem med skamgåvor.

 

Att ge en julklapp hör ihop med seden att i hemlighet överlämna en ”skamgåva”. En elak vers fästes vid ett vedträ eller på en halmbock och i skydd av mörkret klappade givaren hårt på mottagarens dörr, slängde in klappen och sprang därifrån. Det är inte svårt att dra paralleller till idag och genom att ta del av om vår historia ges vi möjligheter till vidgade perspektiv på dagens samhälle och dess innehåll.

 

Gamla residenset är nu klassat som byggnadsminne och som sådan en kulturhistorisk värdefull byggnad som måste bevaras för all framtid och som inte får förvanskas, byggas om eller rivas.

 

Tre stationer ytterligare återstår på sidan ”Nyköping- historien längs ån”, ett samarbete mellan Sörmlands muséum och Nyköpings kommun, och mycket mer intressant finns att ta del av om området i Gamla residensets grannskap, om människorna, makten, energin och ekonomin som format Nyköping genom historien. Och samtalet kan fortsätta.

 

 

 

Sörmlands museum, då nu sen - Martin Nilsson, mannen bakom Sörmlands Museum

 

                                                                                        Fotograf: Göran Ekblom
 

Han skulle säkert ha varit mycket stolt över den spännande utveckling som under snart 100 år skett för ett av Sörmlands mest spännande och omfångsrika museum – Sörmlands Museum. Då tänker jag på läroverksadjunkten Martin Nilsson, mannen som 1913 var en av skaparna av Föreningen Södermanlands läns museum, och som kom att spela en viktig roll för bevarande av historiska samlingar och konst. 1916 blev han intendent för museet vid gamla residenset på Nyköpings Hus.

 

Under hans ledning växte verksamheten och det var, precis som det är i dag, svårt att hitta lämpliga lokaler för samlingarna som växte i allt snabbare takt. Den första stora utställningen invigdes 1918 och fanns att beskåda i Gamla residenset. Här fanns redskap för jakt och fiske som använts under hundratals år och som vi förhoppningsvis kommer att kunna stifta närmare bekantskap med inom en inte allt för avlägsen framtid.

 

För om två år kommer ett av landets nyaste och mest ändamålsenliga museer att tas i bruk på det gamla industriområdet vid Spelhagen. 2018 är det dags för en säkerligen både efterlängtad och festlig invigning.

 

Visionen är att:

Sörmlands museum ska vara ett museum som väcker engagemang med

• Människan i centrum

• Deltagande i fokus

• Historia, kulturarv, konst och slöjd som verktyg

 

Häromdagen fick vi i Seniorbloggarna vara med om en mycket intressant och givande presentation av allt arbete som ligger bakom tillkomsten av det nya museet, alla turer till det slutliga beskedet att Nyköping kommer att kunna glädjas åt något alldeles speciellt i museiväg och en plats som kommer att vidga vyerna och väcka engagemang för besökare i alla åldrar från när och fjärran.

 

Det var, Marianne Lundberg, projektsamordnare för Nya huset, som presenterade bygget med Carlstedt Ark som arkitekter och NCC som huvudentreprenör. För Sörmlands Museums alla medarbetare kommer det att bli en tuff tid med förberedelser och inflyttning. Men det är säkert i glädjens tecken efter alla ”svåra” år med spridd verksamhet och trångboddhet inte minst vad gäller magasin för de enorma mängder av föremål som det handlar om.

 

För residensstaden Nyköping kommer det nya museet att bli ett lyft av format större och med intressanta utställningar ett besöksmål för både små och stora. Här öppnas dessutom goda möjligheter för skolorna i länet till utvecklande historiska besök. Att ge dagens ungdomar en inblick i inte bara nutid utan en spännande historia om tider som varit och som många tyvärr har liten eller ingen kännedom om.

 

 

 

Sörmlands museum, då nu sen - Vingåkersdräkten inspirerar till färgsättning i nya museet.

 

                                       Fotograf: Göran Ekblom

 

Sörmlands museum skriver att ”den färgglada folkdräkten från Vingåker är en av de äldsta i Sverige. Dräkten tillhörde bönderna och bars fram till mitten av 1800-talet. Seden krävde att de alltid skulle bära den, både till vardags och till fest. Bönderna var mycket stolta över sin dräkt. Eftersom dräkten endast tillhörde bönderna understödde den ett starkt klassmedvetande.”

 

Våra folkdräkter har sedan länge förlorat sin traditionella roll. Men vi är många som tycker att dräkterna är mycket vackra. Vi ser dem bäras vid bröllop, dop, skolavslutningar, nationaldagen (?) och andra högtidliga tillfällen.

 

 

Förkläde och färgprover till Vingåkersdräkten
 

Vingåkersdräkten har rena färger i grönt, blått, rött och gult. Museet har därför valt att Vingåkersdräktens färger ska inspirera till färgsättning i huset. Vi som kommer dit ska få en berättelse om Vingåkersdräkten genom färgerna i huset.

 

När jag besökte biblioteket i Sunne som invigdes för flera år sedan, hade arkitekten i samverkan med biblioteket valt björken som genomgående form och färgskala både utanpå och inuti byggnaden. Det var en berättelse som jag kommer ihåg om det huset.

 

Att medvetet väja en symbol från länet, Vingåkersdräkten får anses vara det, gör att berättelsen om dräkten blir levande och färgerna får en berättelse. Kanske även dräktens form kan användas som symbol i arkitekturen. Bland bilderna på fasaden bör Vingåkersdräkten och kanske även andra dräkter finnas med, för att beskriva länets historia.

 

Jag hade förmånen att låna en dräkt vid ett högtidligt tillfälle för många år sedan.  Jag skulle inviga  ett lite torp vid Skottvångs gruvor. Dräkten passade mig eftersom den gick att ställa om efter den person som skulle bära den. Kanske också något som är symboliskt att ha med i berättelsen om dräkten och färgerna.

 

Birgitta Lundh, gästbloggare


Sörmlands museum, då nu sen - Museets historia och framtid

“SLM A13-364 - Museer,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/362316.

 

Hundra år är en lång tid och 2018 ska nya museet stå klart. Då är det precis 100 år sen första museet invigdes, det var i maj 1918.

 

Här följer en liten titt i Föreningen Södermanlands Länsmuseums historia från 1946. Jag har lyckats få fatt i hembygdsförbundets årsskrift från det året, och sparat den för det var då jag såg dagens ljus. Som släktforskare säger man att man ska ha lite kött på benen, det är inte bara att samla årtal. Här får jag en inblick i hur Sörmland såg ut då.

 

Ordförande i Länsmuseets styrelse var landshövdingen Bo Hammarskjöld, flera eminenta friherrar och kyrkoherdar var ledamöter och endast en kvinna, nämligen fru Elin Håkansson. Intendent var Martin Nilsson och landsantikvarie var Ivar Schnell.

 

Man hade inkomster på 15 776 kronor och utgifter på 8 872. Ekonomin hade varit god åren innan och vid årets början 1946 hade man tillgångar på 60 860 kr. Dessa var placerade i aktier i Skandinaviska Banken, och i Svenska Aeroplanbolaget, totalt 12 260 och obligationer med 15 000 och Svenska Metallverkens förlagsbevis med 15 000. På banken fanns resten, 18 500 kr. Så mycket aktier i efterkrigstidens Sverige. Var det en bra investering?

 

Jag vet inte hur det gick med det, men jag vet att nu ska vi investera i mark och byggnad för ”319 884 782 kr” . Ett heligt tal som inte får överskridas men gärna underskridas. Alla entreprenörer från NCC till underlevererantörer måste hålla sig inom sin budget.

 

1937 föreslogs att man skulle köpa den gamla gasverksbyggnaden i kvarteret Slottsvakten vid Nyköpings hus. 1945 sålde Nyköpings stad byggnaden för 25 000 kr till museiföreningen samt lämnade tomten i gåva, 3 738 kvadratmeter. Museet var trångbott och behövde bl a utrymme för konst. Så här skrev man i verksamhetsberättelsen:

 

”Tomten är så stor, att den medger uppförande av byggnader, som kunna tillgodose museets lokalbehov för mycket lång, kanske all framtid. Den ligger så nära slottet att museet där kan skötas i nära samverkan med detta”.

 

Museets samlingar av hantverksredskap hade ställts upp i porthuset där lokaler blivit tillgängliga då militären lämnat dem. Man hade omkring 6 000 besökande under 1945, varav hälften var betalande. Bilden är från före 1950 och visar handkammaren i Gamla Residenset med en mängd mangeldon, vävstol och skyttlar samt förvaringsaskar i trä.

 

Nu ser vi att konstmuseet inte räckte långt till när alla samlingar ökade under åren. Ett nytt stort museeum är på gång och vi bloggare fick en fin genomgång av det planerade bygget av Marianne Lundberg. Jag ser fram emot den välplanerade byggnaden och med parken utanför där utställningar kan ordnas och man kan ta en fika. Den knyter samman Nyköpings hus och hamnen med museet med vackra promenadstråk.

 

 

 

RSS 2.0