Spår: av byråkrati

 

 

 

Bildens hålslag kommer från museets Samling Försäkringskassan. Den är av märket REGA, tillverkad i grönmålad metall och tillverkad 1954. Den har använts vid Försäkringskassans kontor i Nyköping.

 

Ett hålslag av enklare modell tillhörde grundutrustningen på de flesta kontorsrum på den tiden det var normal administrativ rutin att samla handlingar i pärmar. Som f d statstjänsteman är jag väl bekant med hålslag. Ett problem med den enklare varianten var att det inte gick att pressa hål genom så många papper åt gången. Ett annat var att plastlocket som täckte den överfulla behållaren för pappersresterna ibland lossnade. Alla utspridda små pappersfragment föranledde då en minst sagt självförvållad extra städinsats.

 

REGA-hålslaget har en helt annan kapacitet och bör ha använts på vaktmästeriet eller kanske i arbetet med arkivering av handlingar. Att hålslaget nu finns på Sörmlands museum är ingen självklarhet. När den slimmade Försäkringskassan minskade sina lokalytor var det nära att samlingen av kulturhistoriskt intressanta föremål hamnade på tippen. Det hade varit illa!

 

Hålslagna pappershandlingar finns det gott om i våra arkiv. En guldgruva för forskning. Frågan är emellertid hur bra framtidens forskare via arkiv kommer att kunna följa händelseförlopp och beslutsprocesser inom den offentliga verksamheten. Färre tjänstemän, nya arbetsformer, högre tempo, kvantitetstänkande och minskad kvalitetsinriktning talar för försämringar. Å andra sidan har engagerade individer alla tekniska möjligheter att förmedla väsentligheter till omvärlden. Jag ser gärna att fler offentliganställda bidrar till ökad öppenhet/transparens. Så sätt igång att lämna spår – ”vissla” om missförhållanden, blogga och twittra av hjärtans lust!

 

 

Spår: av hygien.

 

 

Det är inte alltid som svensken lämnat efter sig spår av hygien. När en ung svensk, blivande kung, var på bildningsresa tyckte damerna i Paris att han borde bada och borsta tänderna. Ett annat spår av bristande hygien härstammar från den tid då våra landsmän emigrerade till USA med segelfartyg. Då stod agenter från loppcirkusar och väntade. Deras första fråga var, är du svensk. Fråga nummer två var ingen direkt fråga utan lät ungefär så här. Då har du loppor? Vi, ryssar och polacker skall ha haft de loppor som var bäst lämpade att uppträda som cirkusartister. Loppcirkus skall det finnas i München på varje oktoberfest. En stor katastrof inträffade i en annan tysk stad för några år sedan. Alla cirkusdjuren frös ihjäl en kall natt. Nu hoppar vi till ett annat spår av hygien.

 

 För ganska många år sedan skulle jag till en stad i Dalarna för ett jobb. Det var någon stor händelse som skulle firas samtidigt så det fanns inte ett hotellrum varken i den här staden eller i två närliggande. Jag fick bo i annexet till en äldre gästgivargård. När jag checkade in, ganska sent på kvällen, frågade damen som tog emot mig om jag ville ha varmt vatten när jag skulle raka mig. Naturligtvis ville jag raka mig i varmt vatten. Det är enbart fakirer och militärer som rakar sig i kallvatten. Damen sa då att jag skulle ligga kvar i sängen så skulle en flicka komma med en kanna varmt vatten när klockan var 6.15. Jag rakade mig och man kan säga att i övrigt var det enbart spår av hygien på resten av kroppen.

 

Handfatet och kannan på bilden kommer från Rönnebo Pensionat i Trosa. Enligt ett dåligt minne påminner det mycket om den uppsättning jag fick en gång för att få spår av hygien.

 

 

Spår: Av djur

 

 

”Ingen vet var haren har sin gång” – ett gammalt ordspråk som jag kom att tänka på när tema ”Spår” kom upp. ”Nära skjuter ingen hare” är ett annat gammalt ordspråk på tal om hare. När jag var liten tyckte jag att harspår var konstiga eftersom frambensspåren är placerade bakom bakbensspåren i spårlöpan. Om bindestrecken är frambenen och likhetstecknen är bakbenen så har således den här haren skuttat åt höger:   --=    --=    --=   --=.

 

Ordspråket som jag inledde med kan möjligen komma från att haren enligt Preben Bangs Spårboken är känd för sin utomordentligt stora variationsförmåga när det gäller att villa till sitt spår för att lura eventuella förföljare. En skogshare som förföljs av en stövare ger prov på en fantastisk uppfinningsrikedom. Vida bukter och krökar, ”lyckor”, omväxlar med att haren tvärvänder och går tillbaka i sitt eget spår, ”återgång”, varefter den ofta gör ”avhopp”, ett jättesprång på kanske ett par meter rätt ut från spåret. Ju äldre djuret är, desto skickligare blir det i denna konst. Gamla harhanar, ”ramlare”, kan till exempel följa trafikerade vägar eller gå långa stycken i vatten för att minska vittringen, gå ut på is som bär haren men inte hunden eller uppsöka ytterst täta, gärna blöta snårmarker, där den gör sitt spår till en enda härva, varefter den med ett ”avhopp” lämnar området. Även efter en natts normalt och ostört näringssök konstrar haren till sitt spår.

 

Spår i skogen tycker jag är intressant. Om jag jämför förekomsten av spår i skogen så finns det mycket mera nu mot hur det var i min barndom. Viltväxlarna, djurstigarna i skogen, är mycket vanliga nu. Hjortar, älgar, rådjur och vildsvin trampar upp breda stigar i markerna och vildsvinen börjar rent av vara alltför talrika. Stora områden i skogarna runt omkring här är uppbökade som om en stor markberedare skulle ha gått fram och potatisland och grönsaksland måste inhägnas med elektriska stängsel för att hålla grisarna borta.

 

 

 

Spår: Avslöjar det mesta

 

 

Föga avslappnad ligger du med vidöppet gap i tandläkarstolen och väntar på årets genomgång av statusen på kvarvarande gaddar, bryggor och eventuella implantat i munnen. Den vitklädde doktorn värmer undersökningsspegeln och för långsamt in den längs käkarna för att spåra nytillkomna skavanker som måste åtgärdas. För varje observations görs mystiska noteringar (till exempel plus fem distalt), som sannolikt kommer att förorsaka hål i din plånbok och motsvarande tillskott på tandläkarens bankkonto. Ty de avslöjade spåren i tänderna måste repareras - och redskapet i rostfritt stål med spegelglas avslöjar obarmhärtigt det mesta.

 

När sessionen är avslutad är du nog trots allt ganska tacksam för att hjälp finns att tillgå. Forna generationers mer eller mindre tandlösa seniorer var spår av ett samhälle vi inte vill ha tillbaka. Allt var inte bättre förr.

 

 

Spår: Av Carl von Linné

 

 

Ett fotsteg ger spår i naturen, rent konkret. Linné gjorde massor av sådana märken under sina besök i Lappland, Dalarna och på många andra håll. Och under hans föreläsningar utomhus runt Uppsala blev hela marker förstörda, hundratals elever följde honom. De upplevde säkert samma fascination som vi inför vårens första tussilago eller höstens sista blåklocka och gladde sig åt det som ”Gud skapade och Linné ordnade”.

 

 Linné tog fram en metod att identifiera och registrera växter och djur efter klasser, ordningar, släkter och arter, allt på latin. Just det språket gjorde att hans arbete snabbt blev känt av forskare och vetenskapsmän i många länder. Idén till klassificeringen var inte ny men Linné blev den verkliga ordningsmannen. 4 400 djurarter och 7 700 växter fick internationellt användbara namn!

 

Carl von Linné levde för tre hundra år sedan, men vi kallar fortfarande gullvivan för primula, precis som han själv gjorde. Tala om att sätta spår!

 

Kanske just den blomman har förvarats i portören på bilden, då plockad av Linnea Holmgren som bodde hos sin mormor och morfar vid Horn i Sjösa i början av förra seklet. Förvaringslådan är i miniformat, bara drygt decimetern, men kunde förstås också rymma en liten fjäril, lik den i dekoren. Om flickan nu hittade en sådan… fjärilar ger bara flyktiga spår.

 

 

RSS 2.0