Stolar: "En stol i tiden"



Det finaste som finns av stolar är väl en tron – en kungatron. På Stockholms slott i Rikssalen står Silvertronen som var en gåva från Magnus Gabriel de la Gardie till drottning Kristinas kröning 1650. Tronen har gjutna delar av silver på en stomme av trä.

I andra ”ändan” av finhetsgrad är en tron av keramik med vattenspolning. Den första vattentoan konstruerades i England redan 1589 men den blev ingen succé. Den första vattentoan som användes i Sverige var på Västerås stadshotell 1908.

1936 byggdes ett studentbostadshus i Uppsala. Det utrustades med en vattentoalett till varje rum, något som på den tiden var en ofattbar lyx. Huset döptes till Klosettpalatset och räknas till en av de klassiska Uppsalabyggnaderna. Vid invigningen av huset roade sig studenterna med att spola i samtliga toaletter samtidigt. Följden blev en rejäl översvämning i hela huset.

I föremålsarkivet hittade jag ingen vattentoa men väl ett torrdass. Konstruktionen av det ligger verkligen i tiden. Här kan man separera urin från fast avfall. Under hålet står en porslinshink med bärhandtag. På dörrens framsida sitter en porslinsskål med tratt och tio avrinningshål. När dörren stängs leder tratten ner i ett halvmånformat kärl som står framför hinken. I det kärlet samlas urinen upp. Åldern på denna ”tron” är okänd.

Konstruktören av detta torrdass var verkligen framsynt. I många trädgårdstidningar kan man läsa tips om hur man ska utnyttja det såkallade guldvattnet till gödning av trädgårdens växter med gott resultat.


Stolar: "Ett nytänkande i bitar"



Svarvade ben i trä, armstöd av läderband och klädsel i robust linne eller skinn… safaristolen väckte stor uppmärksamhet när den presenterades i mitten på 40-talet. Formgivaren och möbelsnickaren Elias Svedberg, knuten till NK:s verkstäder i Nyköping, hade gjort en svensk variant av danske Kaare Klints skapelse.

  Möbeln blev otroligt populär och prydde både fritidsstugor och flotta villor. Den tillverkades i flera decennier. Jag minns själv de fyra stolar som maken och jag köpte till vårt första hem. Tyget var grovt, rutigt i rött och grönt. Så snyggt!

  Framgången berodde inte bara på utseende, bekvämlighet och hög kvalitet. Safaristolen fanns med i den nu klassiska Triva-serien, den som verkligen förändrade sättet att ta fram och leverera sittmöbler, bord och hyllor.

  Svenska slöjdföreningen hade efterlyst produkter ”för den moderna familjens behov och som lämpar sig för serietillverkning”. Elias och hans medarbetare inredningsarkitekterna Lena Larsson och Erik Wörts deltog i tävlingen och vann första pris!

  Tillsammans med andra formgivare, hantverkare och verkstadsarbetare i Nyköping kunde de därefter skapa något helt nytt - Sveriges första monterbara möbler!

Allt levererades i platta paket - långt före Kamprad och Ikea.


Stolar: "Varför jag hatar Ghost Chairs"



Stolen på bilden är en svensk empirestol som tillverkades 1924 i Stockholm. Det där är ingen Ghost Chair. Trots att den är upp emot 90 år skulle man än idag kunna vila benen genom att ta plats i stolen. Visst är den använd, något nött och sliten. Guldfärgen flagar och klädseln inte helt ren. Men det är i alla fall en vacker och hederlig svensk stol och ingen Ghost Chair.

Varför hatar jag nu Ghost Chairs? Det är ju en mer eller mindre helt vanlig eller ovanlig plaststol. Mitt hat och avsky beror på en blåhårig starkt överviktig amerikanska.

Min fru och jag var på operafestival i Savonlinna. En dag skulle vi ta en tur med en båt och se på ett träpalats som en ryss hade byggt åt en av sina flickvänner. Vi satt och njöt i solskenet uppe på däck i vita plaststolar. Den blåhåriga amerikanskan envisades med att sätta sig framför mig.

Damen började gunga på stolen. Det skall man inte göra om man är överviktig. Helt plötslig går benen på damens stol sönder och hon faller baklänges i mitt knä och stolen rutschar utefter skenbenen. Efter mycket pustande kommer damen upp på fötter. Hennes min var sådan att man kunde tro att jag försökt tafsa på henne. Hur min min var vet jag inte. Det jag vet är att skinnet på skenbenet låg nere vid vristen.

Om nu plaststolar är Ghost Chairs så är det förståeligt om jag hatar dem. Men om jag fick en Panton Chair från 1967 så skulle jag inte tacka nej. Är alla plaststolar Ghost Chairs?


Stolar: "Högt men kanske farligt"



Denna exklusiva, stoppade barnstol i rokokostil med svängda ben och rött sidentyg tillverkades i slutet av 1700-talet och skänktes till museet 1955. Huruvida de barn som suttit i den råkat ut för några olyckor av den typ som Konsumentverket i våra dagar varnar för vet vi inte. Varje år skadas numera ca 800 barn, främst i huvudet, när de på olika sätt ramlar ner från sin uppsatta position. Nästa 20 procent av dem läggs in på sjukhus för fortsatt vård.

   Utbudet av höga barnstolar är enormt. En sökning på Google ger 65 400 träffar som visar en imponerande uppfinningsrikedomen hos formgivare och fabrikanter. Tuffing, Antilop, Robust, Kiddo, Tripp Trapp, Lilla My och allehanda andra märken slåss om föräldrarnas uppmärksamhet och plånböcker. Alla har dock samma huvudsyfte: Att få upp ungarna till matbordshöjd utan att behöva släpa fram telefonkataloger eller kuddar som extra sittunderlag.

   Nutidens standard för höga barnstolar heter EN 14988. Däri stadgas att stolen ska vara permanent märkt med namn, varumärke eller annan beteckning för identifikation av antingen tillverkare, distributör eller återförsäljare, en referens till den standard vars krav stolen uppfyller samt texten ”VARNING. LÄMNA INTE BARNET UTAN UPPSIKT”.

   Detta kände självfallet inte rokokostolens skapare till. Men han (hon?) hade sin yrkeskunskap och dito stolthet. Det räckte en bra bit för att göra en stol som fortfarande fungerar. Hur många av 2010 års barnstolar finns kvar om 200 år?


Stolar: "Kiststol"



Stolar finns det många, speciellt på Raspen. Svårt välja vilken jag ska skriva om, det får bli om en KISTSTOL. Tyvärr finns det ej så mycket uppgifter om den. Är en mycket behändig liten stol, alldeles utmärkt för den som har ett ”compact living”. Tar nästan ingen plats.

Kan användas till förvaring för diverse ting. Om jag var ägare till en dylik tingest skulle jag tänka mej förvar av servetter, ljus, små dukar, dynor, eller en pläd. Bara lyfta på locket och ta fram vid behov. Förvaringsutrymmen finns det aldrig för mycket av har jag märkt, nyinflyttad i en mindre lägenhet.

Kiststolen är tillverkad av både björk och furu och är rödmålad, från vilken tid framgår inte, stolen är märkt på insidan av locket med Inberga.

Var så god och sitt.


Stolar: "Imaginära stolar"



I Raspenmagasinet finns verkligen många stolar. Och fina sådana. Det verkar som om just stolar är något av Länsmuséets specialitet. Att flera kommer från NK:s verkstäder är ju inget konstigt. Detta då man betänker att det måste ligga ett alldeles speciellt uppdrag i att insamla och dokumentera produkter från denna anrika industri.

Bilden föreställer en bekväm fåtölj, med välvd, svängd, stoppad rygg som stilfullt går över i karmarna av ett fint träslag – samma som i de fyra något svängda benen. Klädseln är ljusgrön sammetsplysch – så typiskt för tillverkningsåret som är 1961.

NK-verkstäderna anlitade kända formgivare och denna stol är gjord av Kerstin Hörlin-Holmquist och den ingår i TRIVA-serien. En gång tidigare bloggade jag om ett par stolar från Nyköpings teater, också de tillverkade på NK:s verkstäder. De var från 1929 och tämligen slitna då de byttes ut mot nya i samband med att teatern fyllde 100 år 1984.

Men när det nu gäller stolar och teater så kommer jag osökt att tänka på en teaterpjäs – nämligen ”Stolarna” av den rumänske absurdisten Eugène Ionesco. En berättelse om det strävsamma gamla paret ensamma på en ö i det stora vida havet. Upptagna med att arrangera alla stolar som måste fram innan låtsasgästerna skall komma.

Denna vackra stol var kanske en av alla fantasistolar som scenen skulle fyllas av – imaginärt alltså! Är det absurt så är det!



RSS 2.0