Trettondagen: Äventyr på skidor

 

 

Det kunde ha varit omkring trettondagen år 1944. Jag var åtta år och hade fått ett par skidor till julklapp av mina föräldrar. Skidorna var så fina med bindningar av remmar kring foten. En bred rem gick över tårna och kring hälen var en annan rem dragen. Jag tyckte så mycket om mina skidor och började åka och öva mig kring boningshuset och ladugården. Efterhand utökades mina utflykter och den här dagen ville jag prova den fina backen vid Österlund, vår nuvarande bostad. Där bodde ett äldre par, farbror Kalle och tant Hildur. Tant Hildur var snäll och henna tyckte jag mycket om men farbror Kalle var lite butter så honom var jag nästan lite rädd för.

 

Jag satte av utför backen men kom inte så långt – några tiotal meter kanske. Där ramlade jag huvudstupa ned i den djupa snön. Jag försökte förstås komma upp men stavarna var för korta, skidorna gick inte att få loss från fötterna och jag var för liten. Jag började naturligtvis skrika på hjälp och efter en stund kom farbror Kalle. Han var en ganska bastant herre med rejäl kulmage och han kom pulsande i den djupa snön som räcket honom nästan till midjan. Oj vad han stånkade och stönade. Det tog en god stund att få loss grabben från skidorna och farbror Kalle jobbade utan att komma med några bannor eller förebråelser. Jag var förstås väldigt glad när jag kom loss och efter den dagen tyckte jag mycket bättre om farbror Kalle.  

 

Sommaren efter mitt äventyr i skidbacken byggde farbror Kalle en liten vagn till mig. Han hade fyra stycken stora barvagnshjul med axlar och på dem snickrade han till den här vagnen. Den var försedd med en låda att lasta saker i samt en dragstång. Efter den dagen tyckte jag nästan lika mycket om farbror Kalle som om tant Hildur.

 

 

Trettondagen: Trettonhelgshockey på Svandammen

 

 

God fortsättning på det nya året!

 

Mitt lätt raljanta/antidansanta inlägg om en nyårsbal på Gamla residenset formade sig till en riktig gnällvals. Den här gången har jag en klar ambition att försöka kvalificera mig för medlemskap i positiva klubben. Och det har jag i dag ingen större svårighet att leva upp till.

 

”Pojkar spelar ishockey på Svandammen vid Nyköpingshus”, lyder bildtexten. Den ingick i en utställning om leksaker ur museet förråd, som visades 2006 – 2007. Någon datering finns inte i mitt underlag. Målvaktens hjälm ger dock viss vägledning och får mig att tro att bilden är tagen i slutet av 1950-talet eller något senare.

 

Det som gör mig på gott humör är att miljön och aktiviteten framkallar nostalgiska vibbar.Här har jag åkt skridsko och spelat ishockey med mina barn. Den unge målvakten iförd vacker tröja, benskydd och JOFA-hjälm har just gjort en kanonräddning. Säkert är han omåttligt stolt, såväl över sin utrustning som över sin prestation. Notera också de gummistövlar som utgör målstolpar.

 

Detta mina vänner är ett tidstypiskt exempel på spontanidrott i toppklass!

 

 

 

 


Trettondagen: Ut i skidspåret!

 

 

”Jag tyckte aldrig att det var särskilt roligt. Den känslan har dessvärre stått i sig” var Gudrun Anshelms kommentar när hon år 2006 tittade på denna bild av sig själv på skidtur som 7-åring  vid Perioden år 1958.

 

Kring trettonhelgen brukar det på sörmländska breddgrader var läge att prova julklappsskidorna. Huruvida detta kommer att vara möjligt år 2014 är svårt att bedöma när detta skrivs (19 december) och temperaturen stadigt parkerat en bra bit över nollstrecket.

 

Men om det skulle råda hyggligt skidföre torde mängden sjuåringar som drar ut i längdspåren vara liten. Numera gäller i första hand utförsåkning och snowboard, alternativt snowracer för de yngre årgångarna. Däremot tycks telningarnas föräldrar, ja till och med dessas föräldrar, i allt högre grad lockas av längdskidåkningens allsidiga motion och minimala skaderisk.  Ett faktum som bland annat är till glädje för stadens sporthandlare. Så enkla grejer som på Anselm-bilden duger ju inte längre.  Kanske skulle hon nu finna större glädje i spåren om hon investerade i modern utrustning. 

 

 

 


Trettondagen: Trettondagen avslutar julhögtiden

 

 

Enligt den kristna historien fann de tre vise männen med ledning av Betlehemsstjärnan stallet med Jesusbarnet i krubban den 6 januari och det är grunden till helgdagens firande. Trettondagen är tolfte dagar efter julafton och utgör avslut på julhögtiden.  Männen var visa och lämnade gåvor till barnet.

 

I min barndom följdes traditionen med gåvor under julhögtiden. Julklappar förstås men till trettonhelgen - den sista extra lediga helgdagen för arbetare före oxveckornas tid till påsken- fick man också sedvanligt godispåsen. I den hade lagts kvarblivna kakor från julen och konfekt från julgranen. I riktigt gynnsamma fall kunde man finna en inköpt chokladbit. Det var spännande att kolla innehållet!

 

Jag undrar just hur den här avbildade ”chokladasken” användes och vad den kunde innehålla. Den är tillverkad av järnbleck och utformad som renässanskista med beslag. Museets identifikation innehåller två tillverkningsår, nämligen 1897 och 1919. I botten står: Ericsson & Rabenius Gefle; Cacao, dragee, Konfekt & Lakkritsfabrik. På Googles finner man uppgifter om företaget som bildades i slutet av 1800-talet och blev känt bl.a för tillverkningen och försäljning av Pixkarameller. Lådor eller askar i bleck från samma företag finns att köpa över nätet.

 

Museets plåtask har lämnats som gåva år 2011 av Sonja Klangestam, Taffnäs gård i Gnesta. Den rymmer ett godisförråd  för en hel  julhelg.

 

 

Trettondagen: Vantar värmer

 

 

 

En ukrainskt folksaga handlar om en borttappad vante. Den liggger i snön och hittas av en liten mus. Han kryper in och får ett nytt varmt hem. Men det är fler djur som fryser. Först kommer grodan, så haren, räven och vargen. Och som inte vore nog så vill också vildsvinet och björnen få plats… Sagovanten var förstås magisk. Hur skulle annars alla kunna rymmas i den! 

 

Tumvantarna på bilden har mer verklighetsförankring. De ägdes en gång av  folkskolelärarinnan Anna Johansson, som levde 1903 till -93. Många av hennes tillhörigheter har skänkts till museet av Arne Blomberg, hennes sommargranne i Lid. 

 

Bloggämnet denna gång är alltså trettonhelgen, den vi firar till minne av de tre vise män som besökte Jesusbarnet och skänkte honom guld, rökelse och myrra. Caspar, Melchior och Balthasar kom från Österlandet och hade färdats många, många mil, förhoppningsvis i behagligt väder. De bar inga vantar.  Men om Jesus fötts här i Norden…? Hade järnåldersmänniskorna då lånat ut några varma handbeklädnader? Utetemperaturen då var ungefär som den är hos oss idag, så vantar, lika Annas, hade varken funnits eller skyddat mot kyla. De är av bomull.

 

 
 

Trettondagen: Julhelgen och talet tretton, varför?

 

 

Trettonde januari åker julgranen ut, med eller utan barr. I äldre tider kom Knutsgubbar och körde ut julen. Knutsgubbarna var inte bara män utan även flickor deltog i detta. Knutsgubbarna var sminkade och utklädda, de sjöng och spelade lite teater, gaget som de tiggde sig till skulle användas till en fest för sällskapet. Jag kommer bara ihåg att vi fick besök av Knutsgubbarna två gånger när jag var barn. Sedan försvann denna sedvana från Ängelholms förort Rebbelberga. Jag tror att en av de drivande krafterna kom in på Dramatens elevskola.

 

Nästa tretton är dagen som inträffar trettondagar efter juldagen. I vissa delar av Sverige kom utklädda gubbar den här dagen och gjorde samma saker som Knutsgubbarna i Ängelholm. Den här helgen var en kyrklig helg. Innan julafton och juldagen blev den stora helgen var trettondagshelgen den stora helgen, den är det ännu inom den Grekisk ortodoxka kyrkan. Trettondags afton fanns det Trettondagsbaler, trevliga saker när man suttit mer eller mindre inlåst tidigare. Kyrkan var väl inte helt överens med detta men det fanns fler festglada än ärkekonservativa så festerna fortlevde.

 

I mitt hem fanns det mycket heliga regler för vilken mat som skulle serveras på helgdagar. Här var det farsgubben som kom med beställningen och eftersom mor inte hade mycket att invända mot gubbens val så blev det så. Julafton skulle det finnas långkål, skinka och den heliga gröten. På juldagen gärna en gädda. Trettondagsafton stekta saltade revben, jag hatade dem när jag var barn. Som vuxen älskade jag dem. På trettondagens kväll nygräddade munkar. Munkar gräddade i ett munkjärn, serverade med sylt och vispad grädde. Dessa munkar har jag alltid älskat.

 

Nå dammsugaren på bilden då? Den är helt OK, och kan användas 13 januari för att suga upp alla granbarr som fallit av.

 

 

 

 


RSS 2.0