Tema Tur: "Jag vet inte om det är tur eller otur att ha tur som ämne"



Man kan om man är norrman gå på tur. Man kan ha tur i kärlek eller i spel, men tydligtvis inte ha det i kärlek och spel. Tur har man om man halkar på snö och is och bara får ett sår på fingret. Det heter ju att det är bättre att ha det isigt och glatt än att gå i slask och sörja.

Jag valde den här gamla resväskan, som tillhör samlingen Eskilstunahemmet på museet, för att illustrera när en ung spoling flyttar hemifrån vid sjutton års ålder. Jag börjar med att travestera Fritjof Nilsson Piratens inledning i Bombibitt och jag.

Min vagga vaggade i Rebbelberga socken i Bjäre härad. Min far var trädgårdsmästare. Mina föräldrar var goda och ömma. Jag var en vanartig son.

Så förtvivlat vanartig var jag nog inte, bara en envis och uppkäftig sjuttonåring som ville hemifrån. När farsgubben sa ok höll jag på att få spatt, skulle jag få flytta? Min farfar tände en ny envishet när han sa att jag skulle köpa tur och retur biljett för jag var så bortskämd att jag skulle komma hem senast veckan efter min avresa.

Jag skulle nu själv få göra allt jag ville men under eget ansvar, utan stöd från släkt och vänner. Vänner kan man skaffa sig ganska lätt om man har tur, men att skaffa sig släkt på en ny ort tar ett antal år.

Det är snart sextio år sedan jag packade en väska lik den på bilden. Det blev en tur utan retur och tur var väl det för om man inte har tur med sin tur så blir det ganska snart en retur.


Tema Tur: "Med potatis från Fogelsta?"



På bilden syns en dyna gjord för en kusksits på en liten släde. Vilka som suttit på den, vilka färder den gjort kan man bara fantisera om…

  Har den till möjligen använts av kuskarna vid Fogelstad i Julita eller dess härskarinna Elisabeth Tamm? Dynan var förstås nära hundra år när hon tog över godset vid tjugofem års ålder (år 1905) men ändå … den håller ju ihop den dag som är, trots slitage, insektsskador och fläckigt foder.

  Elisabeth var en förgrundsgestalt inom svensk feminism. Bland annat arbetade hon för föreningen och livsmedelskedjan Svenska hem, som startade i Stockholm i början av 1900-talet som en protest mot snusk och lurendrejeri i branschen. Ägare var dess kvinnliga medlemmar, de brann för kooperation och ett nytt, jämlikt samhälle. Så småningom utökades verksamheten och man gav ut Sveriges första konsumenttidning, undervisade i matlagning, rapporterade om tekniska nyheter och hyrde ut elektriska dammsugare!

  De manliga specerihandlarna upprördes över Svenska Hems tillblivelse, rädda för konkurrens och förlorat patriarkat. Tillsammans lyckades de ordna en nästan total bojkott. Grossister och andra leverantörer varken ville eller vågade idka handel med ”dessa förskräckliga kvinnor”. Men Elisabeth svek inte. Hon gjorde många turer till storstan med herrgårdssmör, syltade gurkor, potatis, ärter och andra grönsaker. Kanske på en vacker korsstygnsdyna?


Tema Tur: "Tur – i kärlek"



Denna lilla resväska har enligt uppgift tillhört en man vid namn Karl Johan Nilsson. När väskan kom till föremålsarkivet innehöll den ”gamla kärleksbrev från ungdomen”.

Vad tänkte brevbäraren när han gick sin tur och delade ut dessa brev? Han anade säkert att det var kärleksbrev eftersom de anlände ganska ofta. Delades de ut på den första brevbäringsturen som startade vid 7-tiden på morgonen eller på den andra turen vid 14-tiden? De var säkert efterlängtade av mottagaren.

Hur ofta delar dagens brevbärare ut kärleksbrev? Konsten att skriva ett vackert personligt brev på papper är nästan - om inte helt - bortglömd. Finns det något så romantiskt som ett kärleksbrev skrivet på rosa papper med bläck i harmonierande färg. På kuvertet står adressen med sirlig handstil. Frimärket har valts med omsorg och har ett vackert motiv, utsökt graverat av Czeslaw Slania, en av världens främsta frimärksgravörer.

Är det en man som skriver till sin käresta är förmodligen brevpapperet mera diskret men av hög kvalitet.

Kärleksbrevens tid är förbi. Nu är det e-post eller SMS som gäller och brevbäraren har mest reklamförsändelser och affärsbrev i sin väska när han åker sin tur – en gång om dagen. Vad finns att spara för framtiden?


Tema Tur. "Fiskehåv"



Jag har en bror som är tio år äldre än jag. Ja, han är min fosterbror men vi skulle inte kunna vara mera ”släkt” om vi vore riktiga syskon. Han var i unga år känd för att vara lite busig. Lite som Emil i Lönneberga.

Bror min var mycket intresserad av fiske. Han hade en duktig läromästare i Carl-August i Dalsjö, en avlägsen släkting. Hos honom fick han lära sig hur man sätter gäddsaxar och ståndkrok och han hade också mört till agn till försäljning för en billig peng. En gång hade bror min fångat en gädda i Likstammen och då fick han en idé.

Han lade den levande gäddan i en fiskehåv och sänkte ned den i ett litet kärr strax intill landsvägen. Kärret, med bara en liten fri vattenyta, var beläget ett hundratal meter från Axalaviken i Likstammen. Så satte han sig ned och väntade. Det dröjde bra länge innan det kom någon vägfarande förbi. Det var sent 1930-tal och bilarna var sällsynta. Men så kom det en bil och brorsan var på bettet. Just när bilen strax skulle passera så lyfte han upp håven ur kärret. Gäddan sprattlade och brorsan viftade med armarna och hoppade omkring för att påkalla uppmärksamhet!

Bilen tvärnitade! Ut kom en medelålders man och frågade hur det kunde finnas så stora gäddor i det där lilla kärret! Bror min var snabb med svaret. ”Jo, det finns en underjordisk kanal här mellan Likstammen och det här kärret och gäddorna kommer hit för att leka”!

Mannen sa: ”Nu hade du nog en himla tur när du fick en sån fin gädda i håven”! Brorsan gick sedan hem med gäddan nöjd med sitt hyss.


Tema Tur: "Bäst att hålla sig frisk"



Mot bakgrund av dagens debatt om sjukskrivningar och Försäkringskassans handläggning av dessa ärenden är det litet tragikomiskt att stöta på en grågrön plåtskylt från denna institution med ordet TURNUMMER.

   Visserligen är skylten drygt 50 år gammal, men som framgår av skylt nummer 2 behövdes ett dylikt turnummer för sjukhjälpsutbetalning. De som saknade tur fick däremot enligt skylt nummer 3 ta en köbricka. Budskapet var med andra ord lika svårtydbart på den tiden som i dag, när politikerna trasslat in sig i en härva av bestämmelser som successivt måste justeras.

   Den verkliga turen har de som i livets tombola förmår att hålla sig friska.


Tema Tur: "Sybord"



Så här gick det till. I auktionskatalogen stod det ”Sybord med stativ av natur- och brunfärgad rotting. Foten delvis flätad, rikt utsirad. I stativet sitter en flätad korg, dekorerad med en röd uddkant i tyg med applikation och pärlbroderier”.

Jag kom i god tid innan auktionen i Frihamnen och strövade runt. Såg direkt det föremål jag så häftigt eftertraktade – sybordet! Nu hör till saken att jag inte gått ut med det offentligt – att jag är en passionerad samlare av sybord. Just denna praktpjäs saknades i min rätt ansenligt stora samling. Det sybordet måste jag ha. Men det gällde att vara förslagen så ingen av de andra ”knäppgökarna” (sybordssamlarna!) anade oråd. Det gällde att hålla sig lugn och inte förivra sig.

Alltså låtsades jag förstrött gå förbi sybordet vid visningen utan att stanna alltför länge – något som kunde väcka misstankar. Sybordet hade en helt underbar lyster med sin applikation och sina pärlbroderier – och färgen den var djupt röd och drog blickarna till sig. Det är säkert tillverkat någon gång i mitten av 1800-talet tänkte jag. Det kommer att gå för ett högt pris.

Jag avvaktade lugnt utrop nr 226 som var sybordet. Föremålet innan var en avlutad byrå som gick för ett bud framkastat av någon av de sedvanliga uppköparna som vaktade på varandra.

Så hördes utrop nr 226 och konstigt nog tystnade inte publiken, utan sorlet från föregående utrop fortsatte varför auktionsförrättarens röst blev otydlig. Utropspriset var satt till 800 kr och jag höjde direkt till 1000 kr. Klubban låg i luften och skulle falla för det budet men då vaknade någon och höjde till 1100. Sablar – det var någon som fattat att detta föremål var värt en hel del. Jag höjde direkt till 1500 och var i mitt stilla sinne beredd att följa med till 2000 men inte mer.

Då hörde jag auktionsutroparen säga – jag har ett bud på 1500 kr – 1500 kr – 1:a , 2:a och 3:e – såld för 1500 kr – PANG.

Ja, någon gång i livet skall man ha TUR. Sybordet har en hedersplats i min samling.


RSS 2.0