Upp i det blå: En lustgård från ovan



Ämnet leder mina tankar till fåglarna som avtecknar sig mot den blå himlen. Föremålsarkivet hade inte så mycket att erbjuda av uppstoppade fåglar. Jag hittade denna stackars ejderhanne - en guding. Maläten och tilltufsad men den får duga som exempel på fåglars flykt.  Ejdrarna flyger i streck men inte högt. De håller sig ganska nära havsytan.

En som fick flyga högt upp i det blå var Nils Holgersson som vi läser om i Selma Lagerlöfs "Nils Holgerssons underbara resa". Boken har använts som lärobok i svenska men Selma tänkte den som lärobok i geografi.

Nils förvandlades till en pyssling. Han fick resa över Sverige på ryggen av en tamgås som slog följe med vildgässen. Flocken leddes av Akka från Kebnekajse. Vildgässen flög fortare än den tama gåsen och när den inte hann med sade Akka: Säg honom att det går lättare att flyga högt än lågt.

När gåsflocken flög in över Södermanland såg Nils ner på landskapet och tänkte för sig själv att det inte var likt något av det han sett förut. Landskapet beskrivs som "Den sköna lustgården".

Jag är beredd att hålla med som hemvändare till denna bygd.



Upp i det blå: Magnum in parvo



Jag bodde i Nyköping under de åren som – Södermanlands flygflottilj – F11 - byggdes upp på Skavstafältet. Det började 1941 och snart nog kunde man höra planen i luften över staden. F11 var en fjärrspaningsflottilj och mycket av verksamheten inriktades på fotografering med specialkameror som dock fodrade att planen gick rätt lågt över land för att få bra bilder. Följaktligen såg ungdomarna i staden både planen på närhåll och självklart även både officerare och manskap på ledigheter eller kommenderingar inne i Nyköping.

I luften fanns Spitfire, Vampire och ”Flygande tunnan”.

Gissa om många grabbar drömde om en framtid ”upp i det blå”!  


Dessa drömmar kunde ibland få sig en knäck. Några haverier med dödlig utgång drabbade F11och minnesstunderna i Nicolaikyrkan med hedersvakt och militärmusikkårens marsch uppför Västra Storgatan gjorde ett starkt intryck.

På bilden finns ett emblem av papp. Motivet föreställer en silverfärgad örn, stående bredbent på ett ulligt moln, spanande i en tubkikare, som han håller i ena vingen.

Det är Andra spaningsdivisionens emblem och dess motto, som är avfattat på latin lyder: MAGNUM IN PARVO. Det betyder ”(se) det stora i det lilla”. Ett passande motto för spanare!


Under 1940-talet tog flera flottiljer latinska motton kanske beroende av att officerarna företrädesvis tagit studenten på latinlinjen och hade förhållandevis goda latinkunskaper.

Några fler divisioner på F11 hade passande motton: Solus fortis est = ”ensam är stark” och Videre, non videri = ”att se men inte bli sedd”.



Upp i det blå: Jesus himmelfärd



Bilden du ser förställer Jesus himmelfärd, och bär ju verkligen upp i det blå.
En otroligt vacker bild på en skolplansch. Tillverkad år 1903 och har tillhört Västra Småskolan i Nyköping.

Kristi Himmelsfärd inträffar 40 dagar efter påsk och alltid på en torsdag.
I folkmun kallas dagen Kristi flygaredag och det är inte helt fel eftersom det är dagen då Jesus for till himlen. I vårt grannland Finland tände man Kristi himmelsfärdseldar och ungdomar samlades till lekar och skoj under så lång tid tillbaka som på 1700-talet

I Sverige kallas dagen också för metardagen. Denna dag fick man börja fiska i vattendragen och man skulle ge sej ut i god tid på morgonen (i Gökottan) för att försäkra sej om en god fiskesäsong. När man fått napp skulle man noga titta på klockan, för precis så dags skulle det sedan nappa hela sommaren. Dagen kallas också för den första sommardagen och många tog sitt första utebad just på Kristi himmelsfärdsdag. (Burrrrrrrrrr) Seden med gökotta är från sekelskiftet runt 1900-talet. Man skulle bege sej ut tidigt på picknick denna vårliga fridag. Det sägs att göken hörs då den här helgen infaller.

Kristi Himmelsfärdsdag har existerat sedan mitten av 300-talet. Högtiden har också kallats betessläppningen, eftersom det var då man lät korna gå ut på bete. Sedan år 1924 firas dagen också som folknykterhetens dag.
Kristi Himmelsfärdsdag infaller nästan alltid i maj månad.

Fram till år 2099 kommer dagen att infalla i juni månad 4 gånger, har jag räknat ut.
Nej nu ljuger jag.
Förlåt.
Wikipedia har hjälp mej.



Upp i det blå: En klass för sig



Kanske kan det uppfattas som långsökt att på veckans tema välja ett porträtt föreställande Göran af Klercker i uniform med ordnar, utfört av konstnären Edvard Berggren 1949. Den skotska släkten af Klercker (ursprungligen Klerck) introducerades år 1788 på Sveriges Riddarhus som adlig släkt nr 2132 – och Göran är därmed åtminstone i symbolisk mening så att säga representant för de blåblodiga. Upp till denna blåa adelsnivå har svenska medborgare höjts sedan 1280, då Alsnö stadga utfärdades av Magnus Ladulås.

I Adelskalendern, som inleds med Adelborg och avslutas med Örnhielm, hittar vi släkten af Klercker mellan af Kleen och Klingspor. Som Annette Kullenberg visade i sin klassiska bok ”Överklassen i Sverige” från 1974 är det mer regel än undantag att personer med adliga efternamn gifter sig med varandra och att blåblodiga släkter därigenom knyts samman. De håller också noga reda på sina släktförhållanden genom flera generationer, i motsats till vanliga svenssöner, präster, borgare och bönder.

Journalisten Björn af Kleen publicerade 2009 en bok med titeln ”Jorden de ärvde”. Den visar att adeln alltjämt har stora egendomar och betydande inflytande.  1723 års privilegier upphävdes däremot av riksdagen år 2003. Möjligen har respekten för de blåblodiga avtagit något sedan Albert Engström för snart hundra år sedan lät Kolingen uttala sitt klassiska:

”Putäll på er, grefvar och baroner!”



Upp i det blå: En drake



Säg ”flyga drake”! - Vad tänker du då på?

Kanske på Khaled Hosseinis fantastiska roman om pojkarna Amir och Hassan i Afganistan. De kommer från skilda världar men lever nära varandra, tills en av dem sviker…  

Eller minns du din hemmagjorda drake? Den svävade långt uppe bland molnen, fri att delta i luftandarnas ystra lekar. Med ett tunt snöre i handen kunde du konsten att utnyttja naturens krafter. Nja, kanske inte riktigt. Ibland gick det bara nedåt, mot björksnåren.

En flygande drake ger åtminstone mig en så härlig och lite märklig känsla av lycka, glädje, litenhet och mystik i en skön blandning. Man blir berörd och lite rörd också för den delen.

I september förra året var jag och tre väninnor på Ölands stora skördefest. I Mellböda på norra delen av ön fanns de verkliga draktämjarna. Stora starka män och kvinnor kämpade med och mot vindarna, som var starka nog att lyfta dem från marken. Röda hjärtan for genom skyn, liksom mer traditionella drakmodeller med mycket graciös svansföring. Och en ko, ja, den var svart- och vitbrokig.

Draken på bilden är från mitten av förra seklet och av brunt omslagspapper. Dess första flygtur blev en smula loj och draken parkerades vid en stubbe.

”Jag har flugit mycket drakar i mina dar men sånt lugn har jag aldrig sett. Den stod alldeles stilla, berättade en gång Börje Ohlsson som tillverkat draken. Han öppnade en goss- och herrekipering i Nyköping 1947 och var en känd profil i stan. (Mer om detta i Olle Hallbergs seniorblogg från november 2009.) 



Upp i det blå: Hur jag kom upp vet jag men inte hur jag kom ner



Upp flyga orden, tanken stilla står
Ord utan tanken himlen aldrig når


Det var Shakespeare som skickade upp detta i det blå, Elias for till himlen i en eldvagn, Jesus lyftes upp i en sky, jag kom upp i det blå med en SK12.

1940 var det krig i världen. Sverige var i illa rustat och nu skulle detta göras. Flygflottiljen F10 fanns först på Bulltofta i Malmö men flyttade sedan till Barkåkra utanför Ängelholm. Platsen där flygfältet skulle byggas var bebyggt av flera hundra vildkaniner. För att få bort dessa utlovade den blivande flottilj- chefen att alla som kunde uppvisa 10 öronpar av kaniner skulle få en flygtur. Alla pojkar skaffade sig en iller. Priset på en iller steg från inget till flera kronor. Min far som påstod att han var djurvän förbjöd mig och min bror att skaffa ett rovdjur av denna sort. En iller skulle med glädje gett sig på morsans höns och syrrans katt. Flygturen torkade alltså in.

Men så hände det sig att jag blev god vän med en gubbe som var kapten i flygvapnet. Den här kaptenen sa att om jag skaffade föräldrarnas tillåtelse så skulle han fixa en flygtur. Flygplanet på bilden ovan har absolut inget med min flygtur att göra. Min färd upp i det blå skedde med skolflygplan av modell SK12.


Jag utrustades med hjälm av läder och stora glasögon. De män och pojkar som kan sin Biggles vet hur jag såg ut. Vi kom upp i luften, hastigheten var helt otrolig nästan 150 km/t. Kapten Hofvendahl frågade hur jag mådde. Bra svarade jag. Då skall vi göra lite avancerad flygning. Efter topproll, looping, störtdykningar och en del annat var min mage tommare än tom. Med ett försmädligt leende frågade piloten om vi skulle ta en tur till. Som den kloka yngling jag var avböjde jag, jag måste komma hem till lunch i tid.



RSS 2.0