Ute - med parasoller


Det föremål jag valt i samlingarna är ute som man säger. Det är ingen som idag begagnar ett sådant. Tyvärr! För visst är det vackert när bilden av unga damer i krinoliner, stora hattar och med parasoller i händerna ses promenera i slottsträdgården.

Det här parasollet är använt av Cecilia af Klerker med hemorten Catrineborg – var det nu ligger. Parasollet, som påminner om det där som John Blund använder när han ska natta barn, är mycket konstfullt utformat. Materialet är siden, trä, gulmetall och glas. Kryckan har skurits ut till ett fågelhuvud med gulmetallnäbb. Och ögon av glas. Doppskon har metallbeslag. Visst är det vackert!

Krinolin ja! Det är ju märkligt hur detta klädesplagg kommit till. Den var ett slags underkjol bestående av glest sittande ringar av fiskben, rotting eller fina stålskenor som spände ut kjolen så att den fick en klocklik form och stod ut vitt från kroppen. Den första krinolinen var styvad med tagel och gjord i England 1839. Under hela 1800-talet var sedan krinolinen på modet i olika modeller.

Det lär ha varit ett helt företag för en kvinna att sätta på sig en krinolin. Som väl är så är även krinolinen ute.


Ute - Att inte använda fjärrkontroll


Kommer ni ihåg hur det var i tv:ns barndom. Man var tvungen att resa sig från soffan för att slå på eller slå av apparaten. Som tur var fanns det bara en kanal i början. När det blev två kanaler fördubblades ansträngningen. Hade det inte funnits fjärrkontroller i dag hade man endera slängt ut tv:n eller så hade man skaffat sig en stol som kunde rulla fram till apparaten. Att zappa mellan 60 kanaler hade nog blivit slitsamt. Med de första kontrollerna kunde man skifta kanal och höja eller sänka ljudet.

Med fjärrkontrollen på bilden styrde man en leksaksbil. Bilen kunde köra, backa blinka och en massa annat. Den fungerade bäst inne men även ute och pojken som ägde en fjärrstyrd ”Camaro Street Muscle” var nog ganska stolt när han visade upp sina färdigheter med bil och fjärrkontroll. Men även om denna fjärrkontroll hade en hel del finesser är den totalt ute.

På nätet finns en beskrivning av vad en fjärrkontroll skall klara av för att inte vara ute redan från början. En fjärrkontroll som programmeras med hjälp av datorn. När det är färdigt kan den starta alla elektroniska apparater i hemmet, från hemmabion och stereon till att slå på fläktar och spisar. Bland alla finesser saknas det dock den som säger att denna kontroll också är ute. Vad den kostar? Ja med dator, programvara för programmering så är det fråga om 20 till 25 tusen. Jag är så ute att om jag hade haft dessa pengar så skulle jag använt dem till sådant som är helt ute från början och inte blir inne för någon annan än mig själv.


Ute - Väskor följer modet


När man är ute och åker kollektivt gäller det ha sitt pick och pack förvarat på ett sätt som är inne om man inte ska bli uttittad i tågkupén eller vid flygplatsens band för ankommande väskor.

För närvarande gäller att ryggsäck må bäras och användas av resenärer under 30 år, medan övriga bör hålla sig till en hjulförsedd, gärna färgglad väskmodell med långt, utdragbart handtag. Då är man inne när man är ute. Det finns en sorts mode i väskor, inte bara från Vitton.

Härav följer att en så kallad doktorsväska, av den typ som syns på bilden, är definitivt ute   som ressällskap när Svenssons ska åka till Thailand eller Säffle. Samma dom drabbar såväl amerikakoffertar som mjuka svinlädersväskor med åtdragen rem från 1950-talet.

Att handgripligen bära en tung resväska, av vilken modell den än må vara, är inte särskilt smart. Ty erkännas ska att de hjulförsedda exemplaren är betydligt lättare att hantera. Åtminstone tills det är dags att lyfta upp dem till tågvagnen eller ned från bagagebandet.

En lätthanterad väska blir nämligen ofta överbelastad med allehanda prylar resenären plockat med sig såsom nödvändiga inför färden.  Han vill ju inte känna sig ute.


Ute - Det hårda jobbet med tvätten


Tvättmaskinen är min mest älskade hjälpreda. Så mycket arbete man slipper! Att göra några knapptryck för rätt temperatur, vattenmängd och centrifugeringsvarv – vad är det mot forna tiders byk. Då krävdes starka armar och händer, stötredskap, tvättbrädor och klappbassänger.

Först tvättades lakan, örngott, dukar och handukar som tålde kokhett lutbad i olika omgångar. Så användes vattnet igen, till textilier i mörkare färg. Slutligen skurades blåställ och mattor.

Idag finns det effektiva maskiner och bra medel som gör tvätten skinande vit och ren utan handkraft. Lutpulvret, förvarat i en liten plåtburk som här, är sällsynt i dagens tvättstugor.

När jag var liten på 40- och 50-talet bar mamma och pappa in vatten från en brunn utomhus och det var många fulla hinkar som behövdes när pannmuren och sköljkaret skulle fyllas upp.

Något lutpulver minns jag inte, däremot lyckan då man i angränsande tätort öppnade en s k självtvätt. Det var 60-tal. Jag hade tagit körkort och skaffat bil, så mamma och jag kunde fylla smutstvätt i bagageutrymmet och fara iväg. Väl framme stoppade vi vitt i en maskin och kulört i en annan. Sedan kunde vi se hur familjens lakan och skjortor snurrade runt innanför glasen – medan vi drack kaffe!


Ute - med hatt


UTE - ett ord med många betydelser. Till exempel gammal, omodern, åldrig, antik, urmodig och museimässig stämmer väl in som benämning på denna hatt.

En damhatt i grön sammet, kantig modell med fyra stiliserade rosor i hörnen. Fram på hatten sitter två små svarta uppstoppade fåglar, samt strutsfjädrar. Hatten är tillverkad 1890 av Beda Strandman Stockholm, brukare och givare är friherrinnan Hanna Palme (Olof Palmes farmor) från gården Ånga utanför Nyköping.
Hatten var förmodligen väldigt tjusig på sin tid och jag tänka att den bars med huvudet högt. Man kan fantisera om vid vilka tillställningar hatten togs med på, inte var det väl vid en promenad på ägorna vid Ånga. En finare middagsbjudning kanske, ett teaterbesök, vad vet jag. Vet inte när jag själv skulle använt den om jag varit dess ägare. Tror jag skulle känt mej lite UTE.
 
Det är ju inte så förfärligt länge sedan alla damer skulle ha en ny vårhatt till 30 april, det hade till och med jag på mitten av 1950-talet. Jag var ju ingen dam då förstås, utan en ung flicka, men man skulle ju ha det så. Tycker nog att det är ganska skönt att det UTE numera.


RSS 2.0