Vad är detta? - En stenkula av okänt ursprung


Det är inte känt när kulan på bilden hamnade i Raspens samlingar. Den fanns bara där en vacker dag. Utan någon som helst dokumentation. Detta stör personalen som gillar ordning och reda. Någon skyller till och med sina intermittenta sömnproblem på de föremål, som man inte vet något om. Så snälla, vet du något om kulan ska du omedelbart ge dig tillkänna.

All information, som kan leda till gåtans lösning, är värdefull.

För egen del kan jag endast bidra med några lösa spekulationer. Min hypotes är att granitkulan tillverkades av en stenhuggare – inte någon särskilt djärv förmodan med tanke på den runda formen som andas professionell kvalitet. Kanske var det så att stenhuggaren hade tröttnat lite på alla standardbeställningar och ville fuska lite som konsthantverkare. Sagt och gjort, han hittade ett lämpligt stenämne och började såga till och slipa stenen rund. Han upptäckte snabbt att det var svårt att få till den rätta rundningen. Lätt frustrerad fick han kassera det stenämne, som hade sett så lovande ut. När han till slut hade slipat färdigt Raspens* kula hade han minst fyrtiotvå gånger tvingats konstatera att han inte kunnat godkänna resultatet av alla timmar vid stensåg och stenslip. Äntligen en kula som under många år kom att bli en beundrad prydnadssten hemma hos stenhuggaren.

Hur kom då kulan till Raspen? På outgrundliga vägar hade den hamnat i källaren på Försäkringskassan i Nyköping. Den fanns med bland de föremål som museet tog hand om 2005. Hela 418 föremål från Försäkringskassan är inregistrerade i databasen Sofie och finns förvarade i magasinet. Kulan var det felande föremålet. Ingen visste något. Den blev liggande oregistrerad – en förargelseväckande avvikelse i en i övrigt imponerande ordning.

Sannolikt har jag nu huggit i sten riktigt ordentligt. Jag är ju inte ens helt säker på att det är en granitkula. Men vad gör man inte för att om möjligt få ordning och reda i samlingarna?

*Sörmlands museums föremålsarkiv har smeknamnet "Raspen"


Vad är detta? - En mackapär?


Veckans Tema! Vad är detta? Det kan man verkligen fråga sig. Vad är detta för pryl, en grej, en mackapär, ett redskap, en grunka, en tingest, en anordning, ett verktyg?

Ja säg det den som vet. Jag vet inte och ingen på " Raspen" vet, det finns ingen information om föremålet i fråga. Har inte själv sett, eller hållit i det heller, många gånger kan det vara lättare att bilda sig en uppfattning om vad saker och ting kan vara genom att hålla, klämma, vrida och vända, lukta, m m. för att försöka få någon så när klarhet i vad detta är.

Kan det vara något slags " hemmabygge " av en smed kanske. Att användas vid lantbruk eller skogsbruk. Är nog lite inne på det, men kan inte riktigt förklara hur, får nog säga att jag är en praktisk person, för teoretiker är jag inte, som ni märkt.

Vi återgår till prylen på bilden, kan någon av läsarna tipsa mig kanske. Håller fast vid att jag tror det använts i jordbruket för många år sedan. Kanske vid slakt. Det här är väldigt svårt att ha en uppfattning om. Jag vet inte, jag ger upp, men får nog en jasåklartkänsla , när det hela avslöjas vad detta är.     


Vad är detta? - Nyfikenhetsomvandlare


Vad det är för ett kufiskt verktyg som avbildats här ovan vet jag inte. Verktyget är nästan en halv meter långt och mycket robust byggt i trä med järnskoningar och med två i varandra rörliga delar. Jag har försökt knyta verktyget till olika verksamheter såsom snickerier, slakt, tunnbindning, fiske, jakt, skogsarbete, isupptagning, med flera men har inte lyckats passa in det någonstans. De kraftiga käftarna kan tyda på att något hårt och motståndskraftigt material ska kunna bearbetas med detta instrument. Kanske muraren använde verktyget att hugga av tegelstenar med? Eller har man krossat grövre benpipor från grisar och nötkreatur för att få fram benmärgen ur dem? Jag satsar en slant på att det sistnämnda förslaget är det riktiga.

Själv har jag ett oidentifierat och ganska avancerat verktyg som jag köpt på ”loppis”. På ett konstfärdigt utformat trästycke 25 cm långt sitter en mekanisk konstruktion med två metalltrissor som trycks mot varandra med en fjäderkonstruktion. Trissorna drivs med en kraftig vev i metall. En liten metallstrut är monterad på trästycket så att spetsen mynnar precis där de båda trissorna möts. Trissorna är lagrade med kullager och konstruktionen är blåmålad. Hög kvalitet!

På midsommarafton 1991 då jag skulle sälja sockenskrifter med mera vid Björnlunda Hembygdsförenings midsommarfirande vid hembygdsgården tog jag med mitt oidentifierade verktyg för att om möjligt få hjälp att skingra dimmorna kring prylen. Midsommarfirarna fick mot viss betalning gissa vad verktyget skulle användas till. Det var många som ville gissa – här några exempel på förslagen till användning av apparaten. Falsning av skosnören, mustaschtrimmare för knävelborrar, konservburksstängare, kräppapperskrusare, ståltrådsdragare, mekaniserad utrustning för tillverkning av midsommarkransar, apparat för krusning av blomkrukspapper och många flera. Vinnaren, Ragnar från Mölnbo, som jag själv valde ut hade följande förslag: ”Nyfikenhetsomvandlare – nyfikenheten pressas genom rullarna och ut kommer blommande imaginationer”. Belöningen till vinnaren skulle vara en av mig ihopdiktad visa. Så jag for till Mölnbo för att träffa Ragnar och inhämta material. Han var en mycket sympatisk herre med många ovanliga intressen och kunnanden. Han fick så småningom en visa av mig med sex verser på melodin Blomman av Martin Koch.


Vad är detta? - Något militärt?


Jag har visat fotot för tågresenärer, tagit med det på semmelparty och en grannfest. Det har gått runt bland jägare, lantbrukare, byggnadsjobbare och svetsare, men prylens användning är ändå en gåta. Bibelns ord ”den som söker han finner” är inte trovärdiga när det gäller sakbestämning.

Min svåger sprudlade fram idéer kring konsten att ge hästar tabletter, men nog verkar instrumentet väl kantigt för att stoppas i en mun. Tanken på att det rör sig om en slags klämma kan jag i alla fall dela. De två  ”skedarna” öppnas och stängs via det fjädrande partiet nedanför.

Vad är det då man ska ta tag i - näsan? Tänk på de där tillfällena under barndomen då en vuxen viftade med hovtång eller polygrip och låtsades knipsa bort ens luktorgan. Vi små utsatta fick inte ens vara näsvisa.

Kan föremålet lossa batteripooler? Inte heller det verkar vettigt. Öppningen är för stor och för vek och elgrejer kräver isolering. Här är metallen alldeles bar.

Något från det militära? Mojängen ligger som ”okänd”  på hemvärnshyllan i museets  förrådsarkiv så det kanske finns en koppling. Är den en ljushållare för mörka nätter? Tång för isbitar vid svullnadsbehandling? Hjälp!


Vad är detta? - Tortyrredskap?


Har förgäves letat på nätet för att finna en beskrivning till den här mojängen, men ingen träff. Jag får lita till min egen fantasi.

Prylen köptes in av museet 1917 och är ett skjutbart trästycke i en ram. Den rörliga delen har ett järn i änden och kan tryckas mot en motsvarande bit i botten som bildar anhåll (se bilden). Båda metallstyckena är lätt rundade, det handlar alltså inte om någon sorts giljotin.  I stället verkar det rätt uppenbart att något ska kunna klämmas fast.

Kunde den ha använts vid hemslakt av fjäderfä? Att krossa halsen på hönan borde vara mindre riskfyllt än att svinga yxan och hugga av huvudet. Man kan ju missa och göra sig själv illa. Själv har jag använt en annan metod, både enklare och mer djurvänlig. Man sluter fingrarna runt halsen och rycker isär kotorna. Men vid dödande av kalkoner? Ja, då kan nog ett dylikt redskap verkligen vara till nytta.

Kanske är det ändå ett tortyrredskap. I skolan användes pekpinnen ibland som straffverktyg.  Händerna på bänken och rapp över fingrarna. Om läraren inte kunna klarlägga vilket elev som orsakat ofog gällde kollektiv bestraffning, alla elever fick då ett rapp. En rasande lärare kunde göra träflisor av en pekpinne. Men frågan är om den här grejen verkligen har använts för att klämma fingrar eller för den delen hela handen. I så fall plockades den väl fram först när syndabocken avslöjats.

Ett samtal med svägerskan från Bohuslän gav ytterligare ett intressant uppslag. Är det här en hemmagjord linbråka! När man bråkar linet krossas stamdelarna för att linet ska kunna skiljas från skärven, som stråets innerdel kallas. För det arbetet används redskap som finns i många utföranden.

Ingen av teorierna känns övertygande. Det besynnerliga och gåtfulla i sammanhanget är de hål som borrats i trästycket. En sprint förd genom ett hål innebär att det skjutbara stycket inte kunnat föras i botten och med hål i varierande höjd har gapet blivit olika stort. Dessutom ser toppänden ut som om man slagit med en klubba på den. Mycket svårt att få logiken att gå ihop. Har någon rätta svaret?


Vad är detta? - Logotype eller pall?


Ett drygt två decimeter högt, brunt och på sidorna vackert dekorerat träföremål, nästan format som ett Y, kan naturligtvis ha många användningsområden.

Enklast är att tänka sig det rent dekorativa, en prydnad tillverkad i slöjden eller hos en underbetald konsthantverkare längs väg 223 att ställa i bokhyllan.

Eller varför inte en logotype i storformat för ett företag med resurser att betala många sköna tusenlappar till en designer med kontor vid Stureplan.

Nej, snarare är det nog en pall i miniformat, som säljs på IKEA och tilldelas varje dagisbarn när Skogsmulle drar på utfärd till favoritkojan.

Å andra sidan antyder det sirliga mönstret på sidorna, som tyvärr inte framgår på bilden, att tillverkaren haft höga symboliska ambitioner. Kanske ett föremål att tillbedja?

Världen är full av frågor. Detta är fyra av dem. Att jag av misstag fick veta det rätta svaret får förbli en hemlighet, åtminstone till nästa vecka. Vad kan detta vara?


Vad är detta? - Ja inte vet jag



Veckans inlägg skall handla om föremål vars mål, mening och användnings-område är okänt för personalen på Raspen. När jag letade efter okända föremål hittade jag den här grejen och jag vet inte vad det är. Den är stor som en normal kaffemugg och är tillverkad av metall troligen något slags stål men det kan också vara tenn. När jag såg den strama formen tänkte jag på Karl XII:s karoliner. En inte alldeles vanlig karolin hade druckit sitt brännvin ur muggen. Vid närmare undersökning såg jag att bottnen var en finmaskig sil eller sikt. Inne i muggen finns en annan sil som är mycket grövre, hålen 3 -4 mm. Skulle man dricka brännvin ur den här måste man vara blixtsnabb för att få något i sig. Nu kommer det några rader som alla börjar med ”Kan det vara en”, en lista över möjliga användningsområden.

- Sil som man dekanterade billigt vin med
- Sil som man använde när man skulle provsmaka det hembryggda ölet
- Sikt att sikta stötta kryddor med
- Sikt för att sikta krutet när man skall skjuta salut för nyfödda prinsessor
- Skämtmugg från Buttericks, vem kan snabbast dricka sig berusad med denna mugg

Det var fem alternativ. Det finns nog många fler men vilka? Hjälp mig och muséet. Vad är det för en pryl? Den är absolut omärkt och okänd och dess användning är ett mysterium.


RSS 2.0