Vännens val: Mosstöt

Förra träffen tog seniorbloggarna med sin varsin vän till föremålsmagasinet. Detta tema blev "Vännens val" - vännen har valt föremål till respektive seniorbloggare.
 

 

Vi skulle få ta en vän med oss till Raspen vid vårt sista möte för året. Vid kaffebordet bestämdes att ett av våra bloggämnen skulle vara Vännens val. Min väns (frus) val var en gammal mos stöt från Eskilstunahemmets samlingar. Det finns bortåt 60 000 föremål på Raspen att välja ibland och så valdes det en gammal stöt som använts till potatismos, rotmos och liknande. Det kanske anses passande att en äldre gubbstöt får en mos stöt att blogga om. Det är nästan så att man blir riktigt i stöten, som man kan bli av en elstöt. Att göra en stöt mot en bank kan inte rekommenderas och det är helt klart olagligt, på biljardbordet är det tillåtet med stötar men alla stötar skall ske på filtens ovansida. Gör man en stöt som kommer på undersidan har man helt klart gjort sin sista stöt på det bordet.

 

Nä nu får jag sluta med detta, det kan ju verka som om jag vore stött över en stöt. Det skall bli Wallenbergare till middag och vår mos stöt är ett riktigt museiföremål, den skulle helt klart platsa i Eskilstunahemmets samlingar. Wallenbergare skall ätas med gott potatismos, rårörda lingon och gröna ärtor. Nu skall gubbstöten stöta.

 


Vännens val: Hygrometer

Förra träffen tog seniorbloggarna med sin varsin vän till föremålsmagasinet. Detta tema blev "Vännens val" - vännen har valt föremål till respektive seniorbloggare.

 

 

I Sörmlands museum finns 60 000 föremål, förutom arkeologiska ting som stenyxor och porslinskärvor. Och maken valde hygrometern! Det ska vara en ingenjör till att finna intresse i ett instrument som mäter luftfuktighet! Vad bloggar man om det? Museets informationsblad berättar bara att hygrometern är av plåt, innehåller en skrivare och tillverkades av Grave AB på 50-talet. Den kommer från Kabi-Fermenta i Strängnäs.

 

   Meteorolgerna är också intresserade av hygrometern. De behöver veta temperatur, lufttryck och just luftfuktighet för att göra väderprognoser. Föremålet gör även nytta när man vill skapa skönt inomhusklimat, upptäcka fuktskador eller ta fram bra tekniska processer.

 

   Idag används ofta elektronik till att mäta luftens elektriska motstånd och genom det bestämma fukthalt. Men gammal kunskap gäller än. Sedan 1783 finns en mekanisk metod som bygger på kunskapen att ett hårstrå påverkas av den omgivande luften. Detta blir längre när fuktigheten ökar och tvärtom. Förr ansågs kinesiska strån vara mest känsliga, idag används syntethår.

 

  Minns ni den lilla gubben och gumman som gick ut och in i ett litet hus utan att någonsin träffas? Ett litet tunt hårstrå förstörde deras relation bara för att vi betraktare skulle få besked om kommande väder. Visst var det märkligt! En sk väderpinne i gran som strävar mot himlen vid fint väder, men slokar i regn, är inte alls lika imponerande!

 


Vännens val: en köttkvarn

 
Förra träffen tog seniorbloggarna med sin varsin vän till föremålsmagasinet. Detta tema blev "Vännens val" - vännen har valt föremål till respektive seniorbloggare.
 
 

Min fru Ingegerd valde en köttkvarn från samlingen Eskilstunahemmet som föremål för mitt inlägg.

 

När jag ser en köttkvarn tänker jag på hur det var när vi hade grisslakt i mitt föräldrahem. Det var några veckor före jul när grisen skulle slaktas. Då kom Anton i Udden, vår granne, och honom var jag rädd för. Han var ju farlig för djur och då var han säkert farlig för barn också, tänkte jag, så när han kom då gömde jag mig under bordet i rummet. Men då slakten var över då kröp jag fram igen. Arne, bror min, som var tio år äldre än jag, blev anlitad att vispa blodet vid en slakt. Det är nödvändigt vispa grisblodet för att det inte ska levra sig. När grisen var bedövad då stack Anton grisen och då skulle blodstrålen fångas upp i en hink. Men då fick Arne en del blod på ena ärmen och det tålde han inte. Han svimmade! Det året blev det inte bakat något paltbröd. Det var jag bara glad för för paltbröd tyckte jag inte om.

 

Efter styckningen var det dags att ta hand om grisens olika delar. Jag minns att tant Hildur, vår närmaste granne, kom och hjälpte till med fjälstren. Gristarmarna skulle prepareras till korvskinn. Hildur sköljde tarmarna och sedan skrapade hon bort allt tarmludd på insidan med en gammal bordskniv. Fjälstren skulle sedan ligga över natten i vatten med lite ättika i för att ta bort den råa smaken på fjälstren.  Själv fick jag det tvivelaktiga nöjet att dra köttkvarnen. Det var jobbigt och fruktansvärt tråkigt. Men Mammas köttbullar tyckte jag om.

 

Köttkvarnen på bilden ovan är försedd med ett krovhorn. På det träddes fjälstren upp och sedan stoppades de med olika fyllningar så att det blev både grynkorv och fläskkorv. Mammas fläskkorv var jättegod.

 

Ordet korv är enligt Wikipedia fornnordiskt och betyder ”böjd” eller ”stump”. Den svenska korvkulturen är dock lånad från andra delar av världen, framför allt Tyskland, Frankrike och Italien. Korv ansågs förr inte vara någon fin mat utan riktade sig till arbetarklassen. Det var först under 1800-talet som korven fick riktig spridning i Sverige. De första varmkorvarna med mos såldes i Sverige år 1897. Detta skedde vid Stockholmsutställningen, då korvgubbar (de var dock kvinnor) gick omkring och sålde.

 

Men ordet korv har också haft en annan innebörd. Stockholms Stadsvakt, ursprunget till dagens poliser, kallades för ”korvar” på 1800-talet. Uttrycket ”lagoma korvar är bäst” lär ha yttrats av överståthållare Carl Sparre när chefen för vaktstyrkan, fänrik Resenhoevt, begärde att rekryterna skulle vara längre.

 


Vännens val: min barndoms dockvagn

Förra träffen tog seniorbloggarna med sin varsin vän till föremålsmagasinet. Detta tema blev "Vännens val" - vännen har valt föremål till respektive seniorbloggare.
 
 

 

Man behöver nog inte vara genusforskare för att förstå flickors längtan efter en dockvagn. När vännen, hustru Sonja, och jag vandrade runt bland Föremålsarkivets hyllor så tvärnitade hon framför detta i skönhet åldrade exemplar. En vagn med bottenplatta av trä, stomme av flätad rotting och underrede av metall. På undersidan står priset 12:75.

 

   -Precis en sån kommer jag ihåg från lekplatsen vid Kneippen i Norrköping i början på 1940-talet, ropade hon. Mina föräldrar hade inte råd att köpa en dockvagn åt mig. Så jag fick varje morgon skynda mig dit för att få låna den vagn som fanns i förrådet. För säkerhets skull följde min två år äldre storebror med så att jag inte skulle bli bortknuffad av någon annan. O vad glad jag var åt att få dra den runt i parken!

 

   Efter besöket på Föremålsarkivet blev det att rota bland gamla fotografier. Och längst ned i en kartong fanns detta bildbevis: Lilla Sonja och storebror Clarence på stillsam vandring med dockvagn!

 

   Vi som har förmånen att varje vecka blogga om föremål kan vittna om många liknande upplevelser kring minnen från vår barndom.

 


Vännens val: fruktträd

 
Förra träffen tog seniorbloggarna med sin varsin vän till föremålsmagasinet. Detta tema blev "Vännens val" - vännen har valt föremål till respektive seniorbloggare.

 

Kan man få en mer pedagogisk bild än denna färglagda plansch från Västra skolan i Nyköping? Den beskriver nyttan av ett fruktträd. Blomningens skönhet, frukterna som skördas och virket som slutligen kan användas i slöjden.  Anita, min vän, minns de tjusiga planscherna från skoltiden och fastnade för just denna. Och med en far som trädgårdsmästare har hon många upplevelser kringträdgårdskonst och pomologi och valet blev naturligt. Äpplet är symbol för kunskap, vishet, kärlek och skönhet och detta stämmer väl in på hennes personliga egenskaper. Nå, det skulle hon inte säga själv förstås.

 

Ökna vita vintergylling, Arvidsäpple, Sävstaholm, Fiholms Ribston och Åkerö är några av drygt 50-talet sörmländska äppelsorter. Vackra, poetisk klingande namn på gamla äppelsorter. Min vän Håkan Svensson har i många år ansvarat för äppel-och pärongenbanken på Julita gård. Tillsammans med fotografen Kent Kastman kom han 2003 ut med en äppelbok och beskrev i ett urval 224 sorter. Men det finns fler. Ett stort antal har också under tidens gång efterhand försvunnit. Förädling av fruktträd från vilda arter kan spåras flera tusen år tillbaka med ursprung i Sydväst- och Centralasien, i områden där civilisationens matproduktion har sina rötter.

 

I min barndoms trädgård hade vi flera äppelsorter; Astrakaner, Oranie, Transparente blanche, Wealthy och Åkerö. De två sistnämnda lagrade vi på vinden och de höll sig väl över juletid och en bit in på vintern. Mor konserverade också äpplen och päron. Trots egen tillgång kunde man inte låta bli att någon gång palla frukt hos andra. Det hörde till dåtidens pojkstreck.

 

Ett äpple om dagen håller doktorn borta, så lyder ett gammalt talesätt. Frukt är friskt välsmakande och flammande mustiga färger gör det inte sämre. Dessutom får man i sig mineraler, vitaminer och fruktsocker. Det är ypperligt till maträtter och inte minst till efterrätter. Jag fyller fasanen med äpple vid stekning och Anita bakar ofta äppelkaka.

 

I det världsledande dator- och hemelektronikföretaget Apple avspeglar sig fruktens symbolvärde - företaget har ett äpple som logotype.

 


RSS 2.0