Nyliberal vänskap – grumliga tankar som lättat ankar

 

Förpackningen på bilden innehåller fyra plåster. Det var Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) som utdelade dessa år 2000. I en vänskapligt sinnad propå till det svenska folket ville de oppositionella centerungdomarna uppmärksamma olika samhällsproblem. Och bidra till att kurera dessa med hjälp av symboliska plåster. I sak var väl tanken ganska god. Med tanke på dåtidens frekventa och ofta slentrianmässigt beslutade sjukpensioneringar. Och ett arbetsliv som alltför många upplevde som inte helt meningsfullt. Som reklammaterial var dock inte plåstren helt innovativa.

 

Hur är det då ställt med vårt sjuka samhälle i nådens år 2013? En rad variabler såsom hög arbetslöshet, långvarigt beroende av försörjningsstöd och yngre kvinnors psykiska ohälsa tyder inte på att samhället tillfrisknat. Och det uppskruvade arbetstempot, eftersatt arbetsmiljöarbete, märkliga administrativa och organisatoriska lösningar är olika delar av arbetslivets sjukdomsbild. ”Diagnos galna jobbsjukan”, som en krönikör lite drastiskt formulerade problemet.

 

CUF fortsätter att gå på i ullstrumporna. Deras senaste nyliberala ”vänskapsgest” syftar till att legalisera bruket av cannabis genom försäljning och beskattning under kontrollerade former. Genom att jämställa cannabis med alkohol vill man frigöra polisresurser för bekämpning av den organiserade narkotikabrottsligheten. Det här är ett riktigt nackskott på vår restriktiva narkotikapolitik Från den svenska forskningsfronten finns rapporter om att cannabisnumera är en högkoncentrerad drog och därmed snabbt beroendeframkallande.

 

Nyligen framfördes följande sammanfattande budskap vid ett seminarium arrangerat av Socialdepartementet och Uppsala universitet:

 

-          Vill du bli dum i huvet ska du använda cannabis!

 

Såväl vetenskap som beprövad erfarenhet, forskare och expertis talar mot en legalisering av cannabis. Jag förstår inte hur CUFs majoritet tänker och är djupt oroad över deras flummiga tankegods. Dessa fundamentalister är inte mina vänner!

 


Vänskap: Vad är innebörden?

 

Vad är innebörden av begreppet vänskap?  Definitionen skiljer sig säkert mellan människor inte minst beroende situation och sammanhang. Det finns ju så många olika vänskapsförhållanden, flyktiga, långvariga, ytliga, djupa, trogna, livslånga mm. Också en hund kan kännas som en god vän. Motsatsen är fiendskap, inte heller den är entydig. Och vanligast är läget mitt emellan, detta att inte alls ha något förhållande till människor i sin omgivning.

 

Jag såg en rolig episod på tv för lite tid sedan. Turister besökte Stonehenge i England. De tillhörde inte något speciellt sällskap utan var bara besökare som trängdes, lyssnade till information via hörlurar samtidigt som de vandrade och oupphörligen stötte mot varandra till synes helt oavsiktligt. Ingen vänskapsrelation förelåg men man såg heller ingen antydan till aggression eller osämja. De var främlingar för varandra men visade förståelse och fördragsamhet.

 

En sorts kollektiv vänskap uppstår väl när ett vänortsförhållande proklameras inom idrotten. Fotbollslag spelar ju ibland vänskapsmatcher. Men gäller det elitserie eller ett mästerskap är det långt ifrån alltid som spelarna uppvisar sämja – inte ens på Friends Arena.  Förresten är inte alla i publiken särskilt sympatiska heller. Ta till exempel AIK Boys, Sveriges största huliganfirma. Relationen till motståndarlagens supportrar är väl närmast fientlig. 

 

Vänskap tänker man sig ofta i nära kamratliga relationer. Bloggvännen Margareta granskar mina inlägg och ser till att texterna håller ihop så att de blir mer lättlästa. Flickorna Linnea och Elin Dahl, som föreslagit detta tema, uppmärksammade mitt bryderi med att finna ett lämpligt föremål för ämnet. De hjälpte till och föreslog skolplanschen på bilden och det kändes också som en vänskaplig handling. Motivet är en familjebild från Vikingatid och föreställer män som kommer hem från jakt och möts av en kvinna med barn i famnen. Det utstrålar kärlek och tillgivenhet vänner emellan – idylliskt! Förklaringen till varför en uggla placerats mitt i bilden kan man ju grunna vidare på.

 


Vänskap: Möjligheternas växel

 

På 1940-talet kunde telefonväxeln (av ”propptyp”) på ett medelstort företag se ut så här: Ett skåp med svarta, vita och röda knappar, en vev samt en telefonlur. Likt spindeln i nätet satt den växelansvariga telefonisten och kopplade in- och utgående samtal manuellt. Just den här växeln har tillhört Kabi-Fermenta i Strängnäs och man kan anta att flertalet samtal handlade om kommersiella ting.  I den mån privata ärenden avhandlades, gällde det att vara medveten om att även telefonisten kunde avlyssna dessa.

 

   En växel av den här typen kan också ses som begriplig symbol för möjligheten att knyta kontakter och därmed odla vänskap. Hur detta går till rent fysiskt med dagens digitala, smarta mobiltelefoner är svårare att förstå. Men sannolikt har teknikutvecklingen, när avancerade telefoner ingår i varje medborgares standardutrustning, haft en positiv inverkan på åtminstone möjligheterna. Hur vi sedan utnyttjar dessa är en samvetsfråga. Läsning av Stig ”Slas” Claessons roman ”Om vänskap funnes” rekommenderas.

 


Vänskap: med en gris

 

 

En av världens mest berömda grisar är Nasse, Nalle Puhs kamrat som oftast är rädd och orolig men har ett stort, stort hjärta. Han föddes när den engelske dramatikern A.A. Milne (1882-1956) började skriva sagor om sonen Christopher Robins alla tygdjur. Första boken om figurerna i Sjumilaskogen kom 1926 och den såldes i över 20 miljoner ex! Nasse blev en riktig gullegris.

 

  Leksaken på bilden, från 1930, är också av tyg, rosa syntettrikå stoppad med vadd, men solkig och sliten, ja nästan sönderälskad, inte minst av Kerstin Lindh från Oxelösund som skänkt den till museets föremålsarkiv. Hennes Nasse får nu sova och snarka som en riktig gris!  

 

   Brita af Geijerstam (1902-2003) stod för den svenska översättningen av AA Milnes böcker om Nalle Puh och hans vänner. I en radiointervju för massor av år sedan berättade hon om hur det bland hennes arbetskamrater, släkt och vänner ofta fanns en tvåbent, dyster I-or, en impulsiv Tiger, en ledartyp som Kanin eller en Uggla som alltid visste bäst.     

 

  Har du tänkt likadant? Din egen bästa kompis kan vara en ängslig och lojal liten Nasse? Och vem är du själv?

 


Vänskap: "Fem Fiskare"

 

Temat som bestämdes var Vänskap. Till detta valde jag ett dricksglas från samlingen Eskilstunahemmet med dekor av röda hjärtan och gula fyrkanter – ett riktigt vänskapsglas. Det är skänkt av Roger Aldestrand från Ytterhogdal.

 

Temat Vänskap är ju mycket omfattande men jag tänkte inskränka mig till att berätta om gänget ”Fem Fiskare”. Vi är fem något till åren komna herrar som haft kontakt under många år i samband med våra arbeten. Så vi känner varandra utan och innan. Vi är Lasse, Ingemar, Uffe, Lennart och så jag. Det där med ”Fem Fiskare” tog sin början år 1996. Lennart inbjöd ett gäng fiskeintresserade herrar till sin förtjusande villa vid Bråvikens strand där vi stortrivdes. Vi har träffats och fiskat i olika sammanhang och på olika platser ett trettiotal gånger då vi haft flera övernattningar. Och mycket båtåkande har det blivit i Lennarts och Lasses snabbgående aluminiumbåtar. Oftast har vi gästat Stendörrens naturreservat vid Studsvik.

 

I april 1999 reste vi med en väldigt fin stationsvagn till Görvelsjön varifrån vi med snöskoter skulle åka en mil över ett fjällmassiv till sjön Hävlingen med en liten stugby vid stranden. Vid framkomsten till Grövelsjön var det snöstorm över fjället och Uffe blev grå i ansiktet av besvikelse över att inte kunna komma fram till Hävlingen samma dag. Skoteruthyraren kom och förbjöd oss tursamt nog att fara ut på fjället för annars hade nog Uffe provat. Dagen efter var det fint väder och vi gav oss iväg efter att ha lastat den stora kälen efter skotern. Tre man for tidigt iväg på skidor och Lasse och jag tog skotern. Jag körde och vid några tillfällen var nog olyckan nära. Vid ett tillfälle gled jag alltför nära en bäckravin men med full gas lyckades vi komma upp på skoterleden igen.   

 

Vi bodde fint i en liten stuga där vid sjön Hävlingens strand. Fisket gick inte så bra, totalt fick vi dock upp åtta fina rödingar på fem arbetsamma dagar och de smakade underbart. Men vi mådde ändå mycket bra i vår gemenskap med mat och dryck, kortspel och gott kamratskap. Vi bastade två gånger och badade i en isvak strax intill bastun. Det var härligt!

 

Under alla 16 år med trettiotalet sammankomster har jag vad jag kan minnas inte hört ett enda hårt ord yttras i vår gemenskap - fast första kvällen i Grövelsjön då var det nog nära. ”Fem Fiskare” känns som ett fint exempel på god vänskap.

 


Vänskap: Inte bara sympati och empati

 

Vad vänskap är har filosofer funderat över ända sedan den gamle greken Aristoteles gjorde det för länge sedan. Från att på hans tid ha omfattat släkt, familj och förhållandet till medborgarna i den egna staden och staten blev vänskap med tiden något annat. Efter tusen år eller så hade det förändrats så att det istället var en vänskapskult där man gav sina vänner goda råd och förtroligheter. Nu är vänskap mer ett kamratförhållande. Ordet vänskap har inte samma betydelse i andra delar av världen. I Ryssland tilltalar man en vän med bara förnamnet övriga som man kan vara hur bekanta med som helst skall tilltalas med både förnamn och efternamn. Vänner gör saker för varandra utan att vänta sig någon återbetalning.

 

Vänskap är att önska det bästa för andra, att vara fullständigt ärlig, visa förtroende och att känna sympati och empati för sina vänner.

 

Men vad har nu den gamla turnyrklänningen att göra med vänskap att göra. Det var två äldre damer ur helt olika samhällsklasser som på sin ålder blev goda vänner och visade upp en vänskap som jag tror var fullständigt ärlig. Den ena var en pensionerad lärarinna, den andra var min mormor. Mormor, med ett litet torpställe, änka som fött nio barn. Fröken Olsson hade som lärarinna nästan varit förbjuden att gifta sig. Fröken Olsson bar nog inte en klänning som den på kortet men något liknande, alltid lång så den gick ner till fötterna. De här två kvinnor var och är två av mina favoritkvinnor. Den en var min mormor, den andra lärde mig att läsa. Det var två kvinnor som blev vänner på gamla dar.

 


RSS 2.0