Vårutflykt - Tema från slott till koja

 
 
 
 
En resa genom det sörmländska landskapet i maj är en lustfylld upplevelse. Två citat beskriver känslan av våren och sommarens intåg och landskapets småskaliga struktur med överraskningar bakom kurvor och backar. Det ena är sången ”Nu grönskar det” av Evelyn Lindström och med musik av J.S. Bach. En sång många känner igen texten från och som stämmer bra överens med det blomstande landskapet just nu. ”Nu grönskar det i dalens famn, nu doftar äng och lind. Kom med, kom med på vandringsfärd i vårens glada tid”.
 
Det andra, har jag hämtat från Selma Lagerlöfs ”Nils Holgersson” som beskriver landskapet Södermanland, den sköna lustgården. ”Här har de tagit en stor sjö och en stor älv och en stor skog och ett stort berg, hackat dem i stycken, blandat dem om varandra och brett ut dem på jorden utan någon ordning. Ingenting fick lov att riktigt breda ut sig”. Landskapet erbjuder många vackra lägen där människor sedan stenåldern slagit ner sina bopålar.
 
I maj gjorde vi en resa genom landskapet och i tiden. För några hundra år sedan, till en tid då det var stora skillnader mellan de som bodde på slotten och de som bodde i kojan, mellan hertigens slott och kolarens lilla koja, även om de inte bodde så långt ifrån varandra. Södermanland är ett landskap med många slott och herresäten. Ett av dem heter Elghammar, ett ståtligt gods beläget vid sjön Lockvattnet i Björnlunda socken. En plats med fornlämningar vilket visar att människor sedan lång tid tillbaka valt platsen för boende och möjlighet till att föda sig. Godsets äldre huvudbyggnaden är inbyggd i den nuvarande västra flygeln. Det var Curt von Stedingk som köpte Stenhammar 1807 och lät bygga den nya huvudbyggnaden, som är ett av Sveriges främsta monument från tidig empire. Elghammar är byggnadsminne vilket är en garanti för att byggnaderna bevaras exteriört. Curt von Stedingk var en berest man, han var diplomat både hos Ludvig den XVI i Frankrike och Katarina den stora av Ryssland. Han var en spännande person och hans gärning finns beskriven i en bok. På godset finns en del av hans kvarlåtenskap, en kulturskatt.
 
Godsen var som små samhällen där många män, kvinnor och barn arbetade med att odla, tillverka, bygga, underhålla, sköta skog och djur mm. Vi påminns om detta när vi hör vad husen på godset heter; trädgårdsmästarbostaden, bryggeriet, nybygget m.fl. Nu drivs jord- och skogsbruk med andra metoder och med betydligt färre människor. Godset är i privat ägo. Men någon gång per år har allmänheten möjlighet att göra ett besök i samband med en vårkonsert som anordnas i samarbete med Musik i Gryt.
 
Vi lämnar Elghammar och kör norr ut till Åkers bergslag och Skottvångs gruvor. Här har det brutits järnmalm sedan 1500-talet ända fram till dess gruvan lades ner år 1920. Även detta är en kulturskatt som Gruvföreningen, genom många frivilliga krafter, vårdar. Även här har många män, kvinnor och barn arbetat. Många delar av gruvhanteringen var ett tungt och farligt arbete. Det var gruvfogden som ansvarade för gruvdriften och han bodde i gruvfogdebostaden som byggdes i slutet av 1700-talet. Den sista gruvfogden hette Erik Mattias Granberg kom till gruvan 1889.
 
För att få fram järn behövs järnhaltig malm och i masugnen tillsattes kol för att avlägsna syret och reducera järnmalmen. Senare användes andra metoder. För att få fram kol behövdes ved som fanns i skogarna i Åkers bergslag. Veden skulle kolas och det gjorde kolarna. Det finns en kopia av en kolarkoja inom området som visar hur kolarna bodde när de skulle bygga upp en mila och sedan passa den när den var igång. Den skulle glöda precis lagom för att veden skulle bli till kol. Liksom inom skogs- och jordbruk har hanteringen inom gruvdriften rationaliserats och människor ersatts av maskiner.
 
 
 

Vårutflykt - Vilken kvinna, malmvaskerskan Lova!

Hertig Charles-Louis d'Otrante gav intressant information om Elghammars slott och sin ätt.
Foto: Sven-Erik Ohlsson

 

 

En dag att verkligen minnas – onsdagen den 18 maj 2016 – när Seniorbloggarna på Sörmlands Museum höll en avslutande vårträff. Det var för övrigt den sista på ett bra tag framöver då Seniorbloggarna gör ett uppehåll fram till att det nya länsmuseet står klart 2018. Om det blir en fortsättning sedan är ännu inte bestämt.

 

Två givande studiebesök gjordes under dagen – båda speciella på sitt sätt men med historisk anknytning. Först fick vi träffa en av sex personer som i Sverige kan titulera sig hertig - Charles-Louis d'Otrante, hertig av Otrante på Elghammars slott. Han har en fransk hertigtitel som tilldelades ätten av Napoleon. Han bjöd på en mycket intressant visning av slottets anrika innehåll med alla sina släktklenoder . Det var en mycket spännande historia han hade att berätta om såväl ätten d'Otrante som Elghammars historia.

 

Efter en god lunch på trivsamma och vackert belägna Södertuna slott, som är en del av Svenska kulturpärlor, gick färden vidare till Skottvångs gruvor. Här hittar vi en spännande kulturhistoria kring en malmbrytning som pågick i mer än 500 år. Tack vare ideella insatser från medlemmar i Östra Sörmlands Gruvförening kan vi följa verksamheten vid gruvorna med bevarade föremål och en ”talande” utställning som berättar historien kring Skottvång och dess gruvor.

 

Malmvaskerskan Lova – Kerstin Landin – visade hur hennes arbete såg ut.
Foto: Sven-Erik Ohlsson

 

Vi fick också träffa en fantastisk kvinna från gruvtiden – malmvaskerskan Lova – gestaltad av en av gruvföreningens verkliga eldsjälar – Kerstin Landin. Efter att ha demonstrerat hur malmbitarna vaskades tog hon med inlevelse med oss på en rundtur i historien som väckte många känslor. Att vara gruvarbetare under de förhållanden som rådde måste ha varit fruktansvärt men så blev de oftast inte särskilt långlivade. Det var lätt att sätta fantasin i rörelse när man tittade ner i de djupa gruvhålen och vilket tungt och livsfarligt jobb arbetarna hade. Det största gruvhålet är hela 245 meter djupt och bara att klättra upp och ned för stegarna varje dag var bara det en prestation.

 

Ett besök vid Skottvångs gruva med sitt gruvmuseum är en tidsresa som jag gärna vill rekommendera. Med den trevliga och överskådliga kartan, med kommentarer som berättar om alla sevärdheter, i handen är det ett sant nöje att leva sig in i Skottvångs gruvors 500-åriga historia. Hela gruvmiljön vid Skottvång är spännande med sina byggnader och funktioner som fanns under 1800-talet fram till 1920 då gruvdriften lades ned. Men här är i dag är det inte bara gruvhistoria. Föreningen arrangerar aktiviteter av olika slag, allt från gruvans dag med marknad, en kolarvecka i juli, där man får se hur kol togs fram för att användas vid smältning av järnmalmen, till värdshuset Skottvångs Grufva populära musikkvällar. Utsågs för övrigt 2015 till ”Sveriges bästa livescen”.

 

Skottvångs gruva, som en gång var en av många som levererade malm till Åkers styckebruk för att bli till kanoner, är en sörmländsk turistattraktion väl värd att bevara och det finns all anledning att sända en tacksamhetens tanke till alla dem som genom Östra Sörmlands Gruvförening bidragit till att bevara och dokumentera den gamla gruvmiljön och arbetarnas liv och villkor i Åkers Bergslag. Läs gärna mer om verksamheten på hemsidan www.osgf.se.

 

 

 

Vårutflykt - Ett sörmländskt slott

Foto: Christina Skinnars Eriksson

 


”Svenska slott och herrgårdar ligger förunderligt vackert. Vid landsvägskanten står en skylt med säteriets namn och ibland en förbudsskylt mot obehörig trafik. Så löper en snörrät allé genom ett slättlandskap med hjordar av betande kor. Man passerar enorma ladugårdar och rader av stora maskiner. Sedan ligger själva slottet avskilt i en lövsal bakom höga häckar och ruvar på historiska och arkitektoniska hemligheter”. Så inleder Fredric Bedoire, professor i arkitekturhistoria vid konsthögskolan i Stockholm, sin handbok ”Svenska slott och herrgårdar – en historisk reseguide”.

 

Beskrivningen blir levande under seniorbloggarnas vårutflykt 2016 då Sörmlands läns museiseniorer besökte Elghammars slott i Björnlunda socken i Sörmland. Slottet, som uppfördes under tidigt 1800-tal i empire stil, ligger på en udde omflutet av Lockvattnet men inte bakom höga häckar. Entrén är välkomnande. En bred granittrappa leder upp till huvudportalen i en något utskjutande tvåvåningsbyggnad prydd med sex väldiga joniska kolonner krönt med en tympanongavel med ätten von Stedingks vapen och devisen More Parentum. På vardera sidan av trappan vilar två väldiga lejon och, kan man lätt fantisera om, ruvar på slottets historia.
I Sörmland finns mer än fyrahundra slott och herrgårdar varav Elghammars slott är ett av de mest välkända. Slott och herrgårdar grundades på adelns privilegier att äga och bebygga skattefria så kallade säterier och Elghammar kom i familjen von Stedingks ägo 1807 då Curt von Stedingk köpte säteriet och lät uppföra det nuvarande slottet.

 

Ett gammalt talesätt berättar att adelsmän, ekar och äpplen inte går norr om Dalälven och att adelsmännen inte passerade Dalälven bekräftas av att det nordligaste adelsslottet är beläget i Uppland. Devisen More Parentum betyder ”Efter fädrens sed” och att Elghammars slott vårdats därefter får vi bevittna med egna ögon under en guidad visning i byggnaden. En något bedagad interiör full med skönhet berättar om förändringarnas historia som talar till oss på många olika sätt. Utanför leker Lockvattnet som tidigare kallades just Lekvattnet troligen efter vattnets rörelser, rörelser som fantasin kan omsätta i mänskligt liv och rörelser i de praktfulla salarna kanske till ackompanjemang av trummor och tamburiner. En tympanon är nämligen ett halvrunt eller tresidigt fält över till exempel en gavel och benämningen kommer från grekiskans tympanon som betyder trumma , tamburin.

 

 

 

RSS 2.0