Vasst - Varning för slöfockar


Ett aldrig så flitigt studium av den pedagogiska planschen ”Huru en oxe styckas” är till föga hjälp om man inte har en för ändamålet gjord och väl slipad kniv vid det praktiska genomförandet.  Upplysningen i planschens underkant om att ”Fileten ligger inuti kreaturet under rostbiffen” kan kännas som ett hån för den som sett fram mot en gourmetmiddag, men får nöja sig med köttslamsor på grund av en slö kniv.

Trots det stora utbudet av kokböcker och matprogram i radio och TV har jag en känsla av att hemmakockarna skulle behöva bättre och framför allt vassare knivar. Man kan sakna forna dagars skärslipare, som cyklade omkring med sina slipstenar och erbjöd hemmafruarna att skärpa såväl knivar som saxar för en billig penning. Många är nog idag mer angelägna om  att ha knivar för olika ändamål – filé, grönsaker, bröd, skalning, sushi, tranchering etc –än att bevara och bevaka skärpan i dem. Ska man kalla dem för slöfockar?

En grundläggande lektion ”Så slipar du en kniv” av Lukas Loughram fann jag på Youtube.

Men det bästa fyndet där var Fred Åkerströms härliga visa ”Den gamle skärsliparen” sjungen av Rolle Trubadur. Lyssna på den – en riktigt vass tolkning!


Vasst - Det ska slipas i tid det som vasst ska bli.


Det här var fel men eftersom jag tycker att det är roligt att vända på uttryck så får det stå där. En vass replik kan såra så in vassen. Speciellt om det är en replik som beskriver mitt handlande. Nordanvinden kan var hemskt vass. Men vassast av allt är, var, nog farsgubbens rakkniv. När fjunet började att växa på kind och haka. Då försökte man att själv sig raka.

Jösses det gick ju på rim.

Men försöket med rakkniven gick inte på rim. Handduken blev rödrimmad eller det heter kanske rödstrimmig. Att komma ut från badrummet och mötas av ett, Har du försökt att begå självmord, hakan är ju lika fjunig ännu. Om du förstört eggen får du strigla kniven. Jag tror förresten att det är dags att köpa en rakhyvel åt dig. Det blir inte så vasst. Omtänksamheten var välmenad men det hjälpte inte så mycket när föräldrarna sa att man skulle gnida in lite Aqua Vera i såren så att det inte blev någon infektion. Försöket gjordes aldrig om med kniv, det var för vasst.

Gotlandsbryne, 1960-tal.


Vasst - hattnål, mordredskap?


Se på bilden.
Hattnål.

Med stort klotformat huvud av keramik, dekorerad med blått band och blommotiv.
Se på den lilla bilden, där är det vasst. 220 mm lång, tunn, och vass.

Hattnål är en lång dekorerad nål som användes för att fästa en damhatt i håret. Det var under hela
1800 - talet en mycket viktig del i damers klädsel och fortsatte så in på 1900 - talet. Någon information om vem som ägt hattnålen och vem som skänkt den finns inte i arkivet, men visst ser det vasst ut och det var det också säkert att använda den. Vem som ägt hatten kan jag inte upplysa om men visst passar hattnålen där. Riktigt VASST.
Det lär finnas någon detektivroman där en hattnål förekommit vid ett mord, men jag har inte hittat någon uppgift om vem som skrivit om det, ej heller läst. Agatha Christie skulle säkert kunnat skriva något sådant vasst, jag kan inte.


Vasst - Kallsvett och panikkänslor


Sjukvårdens vassa attribut ingår på min personliga aversionstopplista.

En injektionsspruta framkallar lätt obehagliga rysningar. En vaccination är dock inte alls så skrämmande som en pleuratappning. En gång för många år sedan hade man på röntgen funnit ganska mycket vätska i min lungsäck. Läkaren skulle från ryggsidan tappa ut vätskan för undersökning och även underlätta min ansträngda andning. Jag råkade få syn på den nål som skulle användas vid tappningen. Den var lång, mycket lång! Kallsvett och panikkänslor.

Efter bedövning stack läkaren in brontonålen. Jo, jag klarade mig även den gången. Om sanningen ska fram gjorde det inte alls ont.

Även om jag inte gillar vissa undersökningar är mina kontakter med vården i stort sett positivt laddade. Jag har t ex en obruten och förtroendefull läkarkontakt inom primärvården sedan ca 25 år tillbaka. Jag träffar honom minst en gång per år. Senaste gången avlöpte synnerligen väl. Provsvaren var till belåtenhet, blodtrycket normalt och jag förklarade mig må bra. Det hindrade honom inte från att ha sedvanliga synpunkter på mitt midjeomfång och att förmana mig att skärpa matvanor och minska portionsstorleken. Bemötandet är personligt, empatiskt och mycket avspänt. Jag vill definitivt inte byta ut honom.

Är inte detta ett bra exempel på att svensk offentlig sjukvård kan vara riktigt vass?

/Lars-Eric Antonsson


Vasst - Redskap som sticker ut


En gumma sitter och stickar. Det ser lugnt och fridfullt ut. Stickorna slamrar mot varandra och själv är hon så levande… Men skenet bedrar. Under kläderna finns ett mekaniskt urverk som tvingar henne att jobba fort, fort utan rast och ro. Hon är en skyltdocka som kan röra sig och som ska locka folk att köpa garn.

Stickerskan, 50 cm hög, är tillverkad i Tyskland 1890. Hon kom som ung till Stockholm och fick plats hos Augusta Mattson och KM Lundbergs garnbod.

Då på den tiden förfärdigades mest nyttigheter, tröjor, vantar och strumpor. Stickat mode kom först på 1920-talet, då med spetsliknande klänningar.

Vad man än trollar fram med garn så är redskapen ofta vassa. Men också enskilda människor sticker ut, en del kan till och med kopplas samman med just stickat och stickor. Och annat spetsigt – skidstavar.

Tänk på Mora-Nisse! Toppluvan var en vanlig huvudbonad bland grabbar under mellankrigsåren, men fick senare, tack vare honom, förnyad aktualitet. Hans röda syntes alltid i täten, skidlöpare Karlsson vann nio Vasalopp mellan åren 1943-1953.

Och minns ni Ingemar Stenmarks mössa! Vilken succé! Mina pojkar var överlyckliga när farmor stickade dem var sin. De såg ut som två små blå vitochgulmelerade prickar när de for fram på sina skidor. På den tiden var det vasst att åka utför.


Vasst - Stickande skydd


Det föremål jag valde i samlingarna är ett ympningsinstrument för vaccinering mot smittkoppor. Det består av en mycket vass och spetsig lansett ihopfällbar mellan bruna hornskivor, som utgör lansettens skaft. Instrumentet är inlämnat till museet i ett vitt kuvert med påskriften ”Klockaren, organisten, folkskollärare Anders Lindgrens ympningsinstrument för vaccinering. Använt på alla barn i Lid ungefärligen åren 1884-1900”.

Själv blev jag inte vaccinerad mot smittkoppor när jag var liten. Det skedde först i vuxen ålder. Jag var nämligen väldigt sjuk som barn. Tursamt nog tillfrisknade jag ganska snart och har sedan dess fått vara frisk.

Smittkoppor är en virussjukdom som är mycket smittsam. Poxviridae heter viruset och det är enligt Wikipedia utrotat sedan 1980. 1963 drabbades Sverige av ett smittkoppsutbrott.  27 personer insjuknade och 4 dog. Primärfallet var en med flyg nyss hemkommen sjöman som varit på besök i Australien. Min fru arbetade då som mottagningssköterska på Södersjukhuset och där passerade den smittade sjömannen. Det blev väldig uppståndelse och stor turbulens på sjukhuset och det tog viss tid innan man konstaterade smittkoppsfallet. Min fru blev instängd och isolerad en hel vecka minns jag. I samband med detta smittkoppsutbrott startades en vaccinationskampanj och det var först då som jag blev vaccinerad mot denna hemska sjukdom.


RSS 2.0