Vatten: från Ramlösa

 

 

Johan Jacob Döbelius var på sin tid en stor man med adelsnamnet von Döbeln. Född i Rostock, läkarutbildad, verksam som provinsialläkare i Skåne. Under en tid Karl XII:s livmedikus och slutligen professor i lärdomsstaden Lund. Att han hamnade i Sverige lär ha berott på en svår storm. Han var på väg till England men skutan fick söka nödhamn i Göteborg.

 

Doktor Döbelius kom till Ramlösa utanför Helsingborg där källvattnet sedan länge ansetts ha betydande positiva hälsoeffekter. Karl XI:s soldater hade druckit brunn och kurerats från "fältsjukan" - C-vitaminbristens skörbjugg. Döbelius ansåg att vattnet även kunde bota svindel, gikt och darrande leder samt var särskilt välgörande för besvärliga magar. Den 17 juni 1707 invigdes så Ramlösa Hälsobrunn, som kom att utvecklas till ett centrum för hälsa för många och dessutom ett omfattande nöjesliv för de besuttna.

 

Dagens naturliga mineralvattenkälla upptäcktes dock först i slutet av 1800-talet. Den första vattenfabriken med buteljering vid källan kom igång 1912. Distribution av det kolsyrade vattnet genom apotek och export till Danmark gav verksamheten en flygande start. Tidigt satsade företaget på att etablera Ramlösa som varumärke. Flasketiketten var en viktig del marknadsföringen.

 

Bildens glasflaska har en etikett från 1982 med text "Ramlösa 275 år". Så lång tid hade då gått sedan Döbelius grundade Ramlösa Hälsobrunn. I min egen kuriosasamling ingår faktiskt en alldeles speciell plastflaska. Att den finns bevarad beror på etiketten.

Här finns siffrorna 2 0 0 0 med undertexten "Kolsyrat millenniefirande".

 

 

Vatten: och dess olika egenskaper

 

 

Vatten är det märkvärdigaste ämnet på jorden. Dess egenskaper är unika. Molekylen består av en syreatom och två väteatomer. De sitter sammanbundna i en V-form med syreatomen längst ner på V-et och de två väteatomerna längst upp på ”skalmarna”. Vinkeln mellan skalmarna är cirka 105 grader. Tack vare att molekylen är polär, dvs syreatomen är negativ och väteatomerna positiva, så är molekylen polär och det bidrar till vattnets fantastiska egenskaper.

 

Några exempel på dessa egenskaper. Vatten har en mycket stor ytspänning vilket exempelvis gör att insekten skräddaren kan gå på vattenytan utan att bli blöt. Vattnet har en stor kapillärkraft dvs det har en tendens att röra sig uppför ett smalt rör. Det utnyttjas exempelvis av björkarna så här års då de drar upp sin sav ända upp till toppen. Som lösningsmedel för allehanda kemikalier är vattnet mycket bra. Kokpunkten är 100 grader C men varierar med lufttrycket. På Mount Everests topp kokar vattnet redan vid 68 grader och varma källor på havsbottnen kan ge ifrån sig flytande vatten som är flera hundra grader varmt. Vatten har det näst högsta specifika värmekapaciteten av alla ämnen vilket innebär att det kan magasinera stora mängder värme. Ångbildningsvärmen är också mycket stor och dessa unika egenskaper gör att stora mängde värme kan transporteras i lufthavet och därmed moderera vårt klimat. Att vatten dessutom har sin största täthet (högsta volymvikt) vid +4 grader Celsius gör att våra sjöar inte bottenfryser. Fantastiska egenskaper!

 

Varifrån kom då det vatten som finns på vår jord? Därom råder viss tvekan. En del forskare säger att vattnet kom till jorden för cirka 4-5 miljarder år sedan via nedslag av kometer uppbyggda av is. Under de senaste dagarna har det i radion meddelats att forskarna kunnat konstatera att det i jordskorpan på cirka 50 mils djup finns inlagrade bergarter som innehåller vatten i form av så kallade hydroxidjoner. Dessa lager innehåller enligt uppgift 4 till 5 gånger mera vatten än alla världshav. Möjligen kommer jordens vatten därifrån.  

 

Ett är dock säkert och det är att det vatten vi har på jorden det har vi. Det tillkommer inte något nytt och inget vatten försvinner härifrån. Så det gäller att hushålla och vårda det vatten vi fått att förvalta.

 

Ångmaskinen som jag valde i museets samlingar går på vatten och metatabletter är en Märklin-produkt och den har skänkts av Västra skolan i Nyköping. När jag var grabb hade jag en ångmaskin som jag ofta lekte med.

 

 

Vatten: är ingen självklarhet

 


Något som vi så lätt tar för självklart är rent vatten.....men så är det inte för alla! Vi är ju vana att bara skruva på kranen och så får vi kallt eller varmt vatten-men så har det ju inte alltid varit!

När jag ser vattenskopan som finns i Eskilstuna hemmet i Raspens A-sal så kommer minnena så tydligt fram! Jag minns min mormor som bar vatten från den gröna pumpen nere i trädgården. Ofta tog hon två hinkar - en i varje hand och bar upp till köket.

När vi barnbarn var törstiga så drack vi alltid vatten ur vattenskopan som låg bredvid hinken. Det var inte tal om att ta ett glas för då blev det ju extra disk! Varje sommarlov var jag och mina syskon hos mormor- så det blev många hinkar för mormor att bära. För oss var det en idyll som varade tills jag var 15 år-då köpte kommunen in alla sportstugor i området och Vårberg byggdes ( utanför Stockholm). Livet förändras och det är idag svårt att förstå att min barndomsidyll är en förort fylld med asfalt! Det enda som finns kvar från mina barndoms somrar är eken som stod längst ner i mormors trädgård-den står där ståtligt och har överlevt den stora förändringen!

 

 


Vatten: och jordens resurser

 

Det vatten vi använder och förbrukar är ett lån från framtida generationer och för att säkra vatten tillgången i världen och för framtida generationer menar forskarna att återanvändning av avloppsvatten är nödvändig.Vatten kan inte tillverkas och inte förstöras men däremot förorenas.Enligt Naturskyddsföreningen finns ungefär 140000 kemiska föreningar i industriell produktion i världen idag och när vi använder dem förorenar vi vårt vatten. Plast är en sådan produkt.

 

I slutet på 1800-talet utlystes en tävling i en dagstidning i USA. Biljardbollar var tillverkade av elfenben. Biljardspelet hade ökat och elfenbenet hade blivit dyrare varför det var angeläget att hitta en ersättning som var lika slagtålig. En belöning på 10000 dollar utlovades till den som kunde lösa problemet. Efter ett antal försök lyckades John Wesley Hyatt tillverka celluloid och världens första kommersiella produktion av plast kunde starta och kom så småningom att revolutionera vardagen för mänskligheten. Men plast som hamnar i världshaven och i naturen gör stor skada. Eftersom plasten aldrig försvinner helt utan bara sönderdelas i mindre partiklar, så kallade mikroplaster, är de dessutom en mycket allvarlig förorening. Varje år dumpas över 6,5 miljoner ton plastavfall i haven och cirka 70 procent av avfallet sjunker till botten.

 

Ungefär 2,6 miljarder människor i världen saknar ordentliga toaletter och en miljard människor lever utan tillgång på rent vatten. För att förbättra situationen menar forskarna att vi bland annat kan återanvända behandlat avloppsvatten vilket görs bäst genom att inte blanda avloppsflöden och att inte smutsa ner vattnet från första början. En plastbalja med sköljvatten till disken är en sådan enkel anordning för att inte blanda avloppsflöden och inte smutsa ner vattnet.

 

Men kasta inte ut plastbaljan med sköljvattnet i naturen. Det tar till exempel 450 år för en petflaska att brytas ner. Mikroplaster är bara 0,002-0,2 millimeter och åker rakt igenom reningsverkens system utan att fastna. De går heller inte att plocka upp ur havet.

 

 

Vatten: ett värdefullt ämne

 

 

Falstaff Fakir (pseudonym för Axel Wallengren) har i sin första bok ett ”ABC”. Under bokstaven V står ett mycket välkänt och citerat uttryck – ”Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift”.

 

Men vatten är ett av de vanligaste ämnena på vår jord och betraktades länge som ett grundämne innan Lavoisier bevisade motsatsen i slutet på 1700-talet. Vatten har dessutom mycket ovanliga kemiska- och fysikaliska egenskaper, som gör ämnet till ett av de viktigaste på jorden. Utan vatten skulle det inte finnas något liv (som vi känner det ). Nyligen har man kunnat identifiera stora mängder hydroxider (som är en komponent i vatten) i mineraler från jordens inre. Det bedöms, att det finns mycket mer ”vatten” där än det finns  i världshaven och kan möjligen vara ”källan” till det vatten som finns vid jordytan.Människokroppen består till ca 70 % av vatten. Vi klarar ca 3 veckor utan mat, men bara ca 3 dagar utan vatten.

Att vatten alltid varit viktigt och värdefullt framgår genom historien. ”Redan de gamla grekerna” hyllade läkekonstens gud – Askepios – som bl a botade sjukdomar med hjälp av vatten. Egypterna utvecklade sina bevattningssystem och romarna sina akvedukter.

 

I Nyköping försåg ”Kung Rönnes källa” många med vatten. Källan låg i närheten av Vesterlunds krog och nuvarande Blommenhof hotell. För att ge fler en enklare tillgång till vattnet från källan, anlades en vattenledning av urborrade trädstammar till Stora Torget i Nyköping. På bilden ovan ser vi en del av ett sådant ”trärör”, som hittades vid grävning för grunden till en utbyggnad av Nyköpings Lasarett.

Idag finns en torgbrunn på Stora Torget - på just den plats som ledningen gick till. Brunnen skänktes till staden av NK’s verkstäder i januari 1930, för att fira företagets 25-åriga verksamhet i Nyköping.Torgbrunnen har en skulptur med två laxar på toppen. Laxarna har hittat gästabudsnyckeln från Nyköpings Hus i ån och den nedersta laxen har nyckeln i munnen. Torgbrunnen med skulpturen har formgivits av Ragnar Östberg. Han har även ritat Odd Fellow-huset, som inte ligger långt från torget. Odd Fellow-huset byggdes 1913 och byggnadsminnesförklarades till 100 -årsfirandet - år 2013.

Den kanske mest kända byggnaden som Ragnar Östberg ritade är Stockholms Stadshus, från vilket vi årligen får se Nobelbanketten – men då är det säkert inte bara vatten i glasen.

 

 

Vatten: vårt viktigaste livs-och hygienmedel

 

 

Livet på jorden började i vatten. Människan består vanligtvis till mer än hälften av sin vikt av den livgivande vätskan. Vi är dagligen beroende av vätskeintag och så har det alltid varit. Dessutom har vattentvätt gett möjlighet till god hygien. Inte så konstigt att vi i långliga tider sökt vår boning nära vattendrag. Och många av oss har fortfarande en dragning till platser i landskapet med vattenytor.

 

Innan den tekniska utvecklingen medgav ledningsnät med rör indragna fick man hämta från något vattenställe. I slutet av 1800-talet påbörjades utbyggnad av vattenledningar i städerna. På landsbygden var man ofta hänvisad till att hämta vatten från någon ytlig åder ute i naturen. Eldrivna pumpar kom i drift först på de större gårdarna. Efterhand blev grävda brunnar nära gården allt vanligare och med allmän elektrifiering blev vattentillgång inomhus en bekvämlighet för flertalet även utanför tätorter.  

 

Vattenspannet på bilden är tillverkat 1870. Det har använts vid Tuna ålderdomshem, men har lämnats till museet av Carl Odelberg vid Berga-Tuna gård. I dokumentation framgår inte hur spannet brukats och inte heller under vilken tidsperiod. Innan industrialismens genombrott var vattenhinkar och tunnor ofta tillverkade i trä. Själv har Jag burit vatten till torpställen från enklare brunnar, men då i hinkar av metall. När vatten idag hämtas till hus utan vatten så sker det mestadels i plastdunkar.

 

Numer är de flesta av oss invaggade i säker vattentillgång med flera tappkranar i bostaden. Men det kan bli så - åtminstone temporärt – att man åter får hämta vid tappställe. I många orter är ledningsnäten åldriga med risker för läckage och kortare eller längre stopp som följd.

 

Det finns domedagsprofetior om otillräcklig sötvattentillgång i framtiden i globalt perspektiv. Ökande befolkning, klimatförändringar med stigande havsnivåer och mer utbredd torka kan begränsa ytorna som beboeliga trakter. Ska man hinna lära sig avsalta havsvatten? Den som lever får se.

 

 

Vatten: och hur det fraktas

 
 

Att hämta vatten var ofta ett kvinnogöra. Ok gjordes ibland olika för kvinnor och män. Männens ok hade lite större hål anpassat för en grövre hals. Själv har jag använt ett ok vid stugan till att hänga vattenkannorna i när jag tar regnvatten ur tunnor.

 

Oket på bilden, kallas också bärok, har rep av hampa fästade i båda ändar och i repen är järnkrokar fastknutna att hänga bördorna i. Det är omålat och angripet av trämask. Mitt ok har kedjor och järnkrokar, någon har målat det grönt.

 

För många år sedan gjorde min far ett annat redskap att använda när man skulle bära vatten eller annat tungt. Han hade ofta sett det användas när han var barn. Det ser ut som det föremål som Bildgruppen har som sitt emblem. Alltså ett hjul med en stång fästad vid navet. Stången är så lång att man kan låta den vila på axeln. I höjd med armarna sitter ett handtag att ”styra” med och lite längre ned en krok att hänga hink, flaska eller något annat i. Mycket ”behändigt” och lätt att använda när man ska gå en längre sträcka. Man skjuter det framför sig.

 

Vatten förresten, vad vi slösar med det. I genomsnitt använder varje person i Sverige ungefär 180 liter vatten per dygn. Enligt en undersökning gjord av Sydvatten använder vi 10 liter till dryck och mat, 25 liter till tvätt, 35 liter till toalett, 35 liter till disk, 65 liter till personlig hygien och resten 10 liter är övrig förbrukning. Kanske kan vi dra ner någonstans, diska med full maskin, full tvättmaskin, duscha kortare och vattna med regnvatten om vi har sådan tillgång. Vatten är en lyxvara i många länder. Torkan kan vara svår eller så har man inte tillgång till annat än orent vatten ur floder och sjöar. Slutsatsen är att vi har det väldigt bra här i vårt land.

 

Nu har våren kommit och ängarna vid Uppsa kulle är fulla av, just det, vatten. Det livgivande vattnet! Där såg vi idag både sångsvanar och många sorters gäss på väg norrut. Härligt!

 

 

Vatten: Räcker fem dunkar om dagen?

 

 

Hur mycket vatten behöver en människa till dricksvatten, tvätt och disk?  20-50 liter per dag enligt FN.  Svensken använder i snitt 160-180! Ett sextiotal liter går till personlig hygien, toalettspolning kräver trettio, ungefär lika mycket blir diskvatten. Även tvättmaskinen slukar en del, liksom törstiga och matlagare. Värst är ändå produktionen av livsmedel, kläder och andra konsumtionsvaror. Bara bomullstyget till en vanlig t-shirt kräver 2 700 liter!

 

  Att få rent rinnande vatten ur kranen är fantastiskt! Tack, tack, tack till naturen och tekniken. Uppvuxen utan den lyxen känner jag ingen nostalgi över gamla torp utan bekvämligheter, trögpumpade brunnar eller hinkar i zink. Men en blå plastdunk är fin! Den rymmer 11 liter gudagåva och påminner om spännande båtliv. Föremålet är från samlingen Eskilstunahemmet och skänktes till museet på 1980-talet.

 

  Även om vi i Sverige oftast har gott om bra vatten och tillgången till drickbart har ökat nästan överallt i världen, så finns det brister. Svenskan Petra Wadström har fått Polhemspriset för en uppfinning som låter solens strålar ta bort skadliga bakterier och mikrober ur smutsigt vatten. Tack vare hennes klurighet har cirka 80 000 människor fått rent att njuta av!

 

 

Vatten: Har inte alltid runnit ur kranar i kök och badrum.

 

 

Vi i Sverige har ofta varit rejält på efterkälken ner det gällt saker och ting som kunde underlätta ett hårt arbete. Trots att jag inte levde på stenåldern kan jag ändå se Elsa Lund liggande på knä på en brygga och köra över tvätten med klappträ. Elsa tvättade åt andra människor. Hon var lite av en specialist på att tvätta och stärka vita skjortor. Inte fanns det någon tvättmaskin åt Elsa, jag tror inte att hon hade någon el indragen i sitt hus. I den lilla balja som jag valde ur Raspens förråd kunde man nog inte tvätta mer än en baby eller ett par inte allt för stora fötter. Vid bad ute på landsbygden, ja även i städerna, värmdes vatten i en gryta och hälldes över i ett kar. Var inte grytan så stor att man kunde byta vatten badade alla i samma vatten Far först sedan söner, drängar, kvinnorna och sist lilla pigan. Troligtvis var pigans vatten så fullt av smuts så hon avstod från badet och tvättade av sig på annat sätt. Vatten och avloppsledningar har funnits ute i världen i snart 3000 år men här hos oss är det så nytt att det inte är mycket mer än 100 år sedan det blev allmänt. Lubbe Nordströms radioprogramserie Lortsverige 1938 visade hur det var ställt med hygienen på den svenska landsbygden. Det blev ett allmänt politiskt kackel när serien av program sändes men vartefter tiden gick rättades de värsta missförhållandena till. Det blev bättre men inte bra. Än i dag har folk en brunn på gårdsplanen, en pump ute och pump i köket. Lite modernare ställen har elektrisk pump som pumpar upp vatten i en hydrofor med tryck så att kranar och pannor kan få vatten.

 

Ute vid torpet är det så romantiskt, vi hämtar vårt vatten direkt ur källan. Tack och lov så är det inte så. Vi har inget torp och jag skulle törsta ihjäl för jag är så lat att jag skulle vänta på att någon annan hämtade vatten åt mig.

 

 
 

RSS 2.0