Tema Växtriket: "En ålderdomlig typ"



Att åskådliggöra temat ”Växtriket” med denna bild av en härvel – som tilldelats mig - fordrar viss tankemöda. Vad använder man en härvel till? Ordboken meddelar:

Härvel = garnvinda, haspel. Jaha ja, men haspel - en vals att vinda upp garn och dylikt på (knäpp)härvel, en uppvindningsmaskin”.

Anknytningen till ”växtriket” tolkar jag i detta fall att det lutar åt behandlingen av lin. Man skall vinda upp lingarn. Härveln sitter på en spinnrock och med den åstadkommer man härvorna som är lämpliga att hantera vid färgning.

För att få en viss standardstorlek på härvorna – det ville manufakturerna på 1700-talet ha då det underlättade hanteringen – så fick härvlarna enkla räkneverk som med en knäpp markerade ett visst antal trådvarv. En knäpphärvel!

Denna knäpphärvel – så står det på inregistreringen i Sörmlands museums databas – är av trä och tillhör ”Strängnässamlingen”. Tveksamt om det är en genuin knäpphärvel! Verkar mera som en vanlig spinnrockshärvel utan knäpp. Men säkert av en ålderdomlig typ.


Tema Växtriket: "En korg av granrot"



En gran kan användas från topp till tå, till byggnadsmaterial, pappersmassa och kanske också till tjära, terpentin och garveriprodukter. Raka exemplar passar som båtmast, flaggstång och blir i mindre format en glädjespridare vid jul.

  Färska granskott på våren ger en vitaminer, avkok på barr kan bli te. Kådan lär läka sår och granens sus är bra för själen. Den med egen skog håller sig frisk!

  I marken finns rötterna. De smala tvinnades en gång till rep för not- och nätfiske. Eller blev till en matsäckskorg som den på bilden, dryg 27 cm hög och bred och från 1800-talet. Ena sidan är kullrig, den andra platt för att kunna bäras nära kroppen.

  Det måste ha varit mödosamt att samla in materialet, också om man tog det från träd intill den ”lättgrävda” myren eller hittade lämpliga vindfällen. Väl hemma skulle rötterna skrapas rena från bark och sedan eventuellt torka. Efter blötläggning i vatten blev de lätta att klyva och arbeta med. Ofta flätades korgarna i en särskild bindteknik som gjorde dem extra hållbara.

  Men varför tala om förr? I dag finns kurser för dig som vill prova på. Att tillverka en diskborste räknas nog som ett enklare slöjdarbete. Rötter i korta bitar samlas till en bunt och binds ihop på mitten. Är det någon som gör sådant nu för tiden? Gäller rotavdraget när den används?


Tema Växtriket: "En nettelduk"



Den här brudnäsduken har tillhört Ingeborg Åkerhielm från Valla. Den 6 cm breda spetsen är troligen knypplad. I hörnet är broderat ett krönt IB. Näsduken är mycket tunn.

Det underbara med näsduken är att den är tillverkad av fibrer från den av de flesta trädgårdsägare hatade brännässlan (Urtica dioca).

Under 1600–1700-talen användes nässlan allmänt till textilier. Den till och med odlades i nässelgårdar vid snart sagt varje stuga i Sverige. Användningen av denna fiber är äldre än så. Det finns fynd från vikingatiden som visar att nässlan har använts till textilier redan då.

Nässlan bearbetades som lin. Den rötades, bråkades, skäktades, häcklades och spanns. Nässelfibern är mycket tunn, hälften så tjock som lintråd. Nässeltyget (kallas nettel - eller nättelduk) är inte lättantändligt och därför användes det med fördel till smedernas långa skjortor.

Idag är nässlan bortglömd som grund för textilier men kan vara en god representant för närodlat. I stället för att gräva bort ”ogräset” bör vi skörda det och tillaga den allra läckraste soppa. Det är toppskotten som används och soppan kokas på samma sätt som man gör spenatsoppa. Det blir en mycket vitamin- och mineralrik måltid. En vårprimör av bästa slag, mums!


Tema Växtriket: "Överdel till Vingåkersdräkt"



Vit överdel i bomull fodrad med linne. Rynkad mot 4 mm bredd som kantas av en spets. En 70 mm bred nervikskrage med vitt broderi. Kragen kantas med knypplad spets. Spetsen går ner 85 mm i framstyckets öppning. På vardera sidan av öppningen finns en 50 mm bred spets. Mycket arbetad.

I ovan nämnda "blus" finns det delar från växtriket i form av både bomull och lin. Bomullsbusken växer i tropiska klimat och är en viktig exportvara för många länder. De som odlar mest är USA, Kina, Indien, Pakistan, Mexico och Brasilien. Bomull har odlats i mer än 5000 år och Mayaindianerna tillverkade bomullsvävnader av hög kvalitet på 600-talet f.Kr.

Bomull är ett slags fröhårsfibrer som utvinns från olika växter av släktet Gossypium. Fibern är mycket tunn, har en diameter mellan 0,01 och 0.05 mm och en längd mellan 10 och 50 mm.

Lin är en jordbruksgröda som kan odlas för två olika saker, dels som en oljeväxt för framställning av den värdefulla linoljan och dels för att tillverka lingarn som används för att väva linnetyg. Linhanteringen är väldigt jobbig med många moment; den ska odlas, skördas, torkas, repas, rötas, bråkas, skäktas, häcklas, spinnas och slutligen vävas för att få fram tyget linne. Lin är Hälsinglands landskapsblomma.

Till sist kan jag tala om att jag är ägare till Österåkers högtidsdräkt, den liknar Vingåkers till stora delar men färgerna är inte desamma. Känner mej väldigt fin när jag bär den, tyvärr blir det inte så ofta jag gör det.


Tema Växtriket: "Att sitta i hölasset bakom pappa"



I denna vårens tid spirar allt så förunderligt vackert. Björkarna står just nu ljusgrönt nyutslagna och åkrarna grönskar. Nu är växtriket som allra mest tilltalande. Något mindre tilltalande var växtriket när jag som barn fick delta i höskörden. Då, på 1940-talet, fick minsann barnen delta i jordbruksarbetet såväl i höskörden som i potatisplockningen. Jag vill minnas att det fanns något som kallades potatislov.

Men vid höskörden var det ju sommarlov och då strax efter midsommar tog pappa fram slåmaskinen. Kniven till den skulle slipas och det var barnjobb att dra slipstenen. Den gick tungt. En annan syssla kunde vara att om det var tjockt gräs på åkern fick jag gå efter slåmaskinen och peta undan gräset från det oslagna så att det inte skulle fastna i maskinen vid nästa slåttervarv.

Min farfar, som var mycket duktig att slå med lie, gick och slog allt gräs i dikena och även små gräsytor i närheten av åkern. Då var det min uppgift att ”räfsa ikring” som det hette, det vill säga kratta in allt gräs så att det kunde tas med släpräfsan. Det var gräsligt tråkigt.

På den tiden hängdes allt hö på hässjor – 11 störar till varje. Det var barnjobb att ”släpa stör” också. Störarna hade visserligen körts ut på åkern med häst och vagn men de skulle ju dras från störhögen till platsen för hässjorna. Sedan fick man hjälpa till att ”hänga hö”.

När höet var torrt skulle det köras in. Man petade av höet från hässjan med en högaffel liknande den på bilden ovan. Sedan lastade farfar med gaffeln och pappa stod i lasset och packade. Mitt jobb var att ”plocka strån” det vill säga de höstrån som blev kvar på hässjetrådarna skulle plockas bort. Det var också mitt jobb att räfsa upp de hötussar som blev kvar på marken efter lastningen.

På hemvägen var det sedan en härlig känsla att sitta i hölasset bakom pappa och se på världen över den breda hästryggen. Väl hemma på lagårdsbacken var det att krypa in på skullen genom hålet i lagårdsväggen. Höet skulle trampas ihop och petas in under taket så hela skullen blev full. Med jämna mellanrum skulle några nävar grovt salt spridas ut i det torra höet.

Man lyssnade ivrigt efter det där speciella ljudet av gaffelpinnar, skrapande efter hötussar mot skrindbotten. Det var musik! Då var lasset snart slut! Ut i friska luften och snyta svart!


Tema Växtriket: "PAPPER FÖR ALLEHANDA ÄNDAMÅL"



Kampen om den svenska skogsråvaran är hård mellan pappersindustrin och sågverken. Från de stora avverkningsytorna går tunga biltransporter med tall- eller granstammar praktiskt taget dygnet runt till högteknologiska produktionsanläggningar. Detta kan sägas vara ett av växtrikets bidrag till det svenska välståndet.

   Ved är alltså den dominerande råvaran i papper att skriva eller trycka på, att användas i en allt ymnigare flora av förpackningar eller för hygienändamål. Av veden görs pappersmassa på mekanisk eller kemisk väg. I det senare fallet handlar det om sulfat eller sulfit, metoder som sprider en mindre trevlig odör över trakten i närheten av fabriken. Var och en som passerat Skutskär med tåg eller bil vet vad som avses.

   Ytterligare kunskap om hur papper kommer till serveras på ovanstående, något ålderdomliga skolplansch från Leipziger Schulbilderverlag. Den är en gåva från skolstyrelsen i Nyköping år 1976 och har sannolikt studerats av några generationer elever i staden. Om de tagit med kunskaperna ut i livet är väl inte alldeles säkert. Papper är en så naturlig del i vår vardag att de flesta aldrig tänker på hur beroende vi är av att växtriket fungerar på det här området.

   Talet om ”det papperslösa samhället” klingar numera allt svagare.


Tema Växtriket: "Bikupa av halm"



Egentligen är allt sagt enbart med rubriken. Ordet bikupa är som gjort för korta men viktiga besök i växtriket av små energiska steklar som styrs diktatoriskt av en drottning.

Besöken av bi i växtriket är faktiskt helt livsavgörande för oss högt stående varelser. Utan dessa besök skulle det inte finnas någon frukt och inte skulle det finnas några fruktträd heller. Som vanligt är det frågan om det gamla vanliga, ”hönan eller ägget, vem kom först”?

Utan bi skulle inte Eva ha pallat äpple och vi skulle ha sprungit omkring nakna och oförstörda i Eden. Ljuva tanke, alltid lagom varmt och inga kläder, vi skulle vara utan kunskap så vi hade inte kunnat önska oss något annat.

Kupan själv kommer också från växtriket. Halm från något slags säd, troligtvis råg, har flätats samman till ringar av olika storlek. Ringarna har sedan knutits ihop till ett bygge helt av halm. I halmen har inte bina någon del, sädesslagen befruktas av vårliga vindar som blåser omkring blommornas pollen.

I kupan framställer bina honung, tänk om inte Eva pallat äpple då hade vi inte vetat hur gott det är med nybakat, hembakat, bröd med smältande smör och honung. Jag byter gärna Eden mot kunskap om honungssmörgåsen.


RSS 2.0